Hans-Olof Dahlberg: "Eldriven karriär"
Allt från dränkbara pumpar och värmeväxlare till vindkraft och tåg. Hans-Olof Dahlbergs karriär speglar elkraftteknikens många verksamhetsområden. Och han ser ännu fler spännande användningsområden för elkraft och elektriska drivsystem i framtiden.
– Det är gränssnittet mellan mekanik och elektronik, en nyckelteknik som erbjuder mängder av intressanta möjligheter, inte minst ur miljösynpunkt, säger han.
Teknik som kan bidra till ett hållbart samhälle
Nej, han är inte miljöaktivist, men miljöintresserad. Som naturvän och friluftsmänniska värdesätter Hans-Olof Dahlberg att få arbeta med en teknik som kan bidra till ett hållbart samhälle.
– Elkraft är oftast ett bra alternativ både miljömässigt och ekonomiskt. Nu forskar man till exempel om elektriska motorvägar, system som ska göra det möjligt att driva lastbilar med elkraft, istället för bensin eller diesel, på motorvägarna.
För egen del siktade Hans-Olof Dahlberg in sig på kraftelektronik redan på gymnasiet och 1986 tog han sin civilingenjörsexamen på Industriell elektronik. Han fortsatte sedan som forskare och assisterande lärare på KTH i ytterligare tre år. Licentiatavhandlingen som blev klar 1989 handlade om givarlös styrning av asynkronmaskiner.
– Det var ju goda tider och det fanns en stark framtidstro på industriell elektronik. Stämningen var väldigt trevlig, vilket förmodligen bidrog till att vi var många som stannade kvar och läste vidare efter grundutbildningen.
Många olika tillämpningar av kraftelektroniken
Sedan dess har han hunnit arbeta med många olika tillämpningar av kraftelektroniken. Drivsystem till dränkbara pumpar, värmeväxlare, robotar och för energilagring till vindkraftverk, till exempel.
– Man kan se mitt CV som en provkarta på vad man kan syssla med när man har gått den här utbildningen, konstaterar Hans-Olof Dahlberg.
Segling har hela livet varit ett av Hans-Olof Dahlbergs stora intressen. Han är bland annat delägare i en stor träbåt, byggd som kappseglingsbåt 1914. Passande nog blev det första jobbet efter licentiaten på ett litet utvecklingsföretag, Emotron AB (numera CG Drives & Automation) som då höll till på Hantverksbåten i Stockholm.
– Jag hade två mycket spännande jobb att välja på. Det andra jobbet, det som jag inte tog, var på Atlas Copco Controls där jag istället började sju år senare. Men dessemellan hade jag också hunnit arbeta fyra år på ITT Flygt.
På Atlas Copco Controls, som senare blev Danaher Motion AB, stannade Hans-Olof Dahlberg i tio år. Ett spännande projekt, att utveckla system för energilagring till småskaliga vindkraftverk, lockade honom vidare. Dessvärre gick vindkraftsföretaget i konkurs efter bara 4 månader och alla anställda blev friställda.
Men arbetslös behövde Hans-Olof Dahlberg inte vara länge. Sedan tre år tillbaka arbetar han nu på Bombardier Transportation med utveckling av drivsystem för tåg. Främst handlar det om att minska förlusterna och att göra drivsystemen mindre och lättare.
– Med mindre och lättare drivsystem går det att få plats med fler passagerare samtidigt som tågen i sig blir lättare. En dubbel energivinst alltså.
Ett systematiskt arbetssätt och ett kontaktnät
Från utbildningen på KTH fick han inte bara med sig tekniska kunskaper, påpekar han, utan också ett systematiskt arbetssätt och ett kontaktnät som han fortfarande har nytta av.
– Flera kurskamrater har jag senare haft tillfälle att samarbeta med. Vi var ovanligt många det året som jag gick ut och jobbar man på företag som sysslar med elkraft stöter man på varandra då och då.
Det systematiska arbetssättet har också varit värdefullt i Nacka-Värmdö räddningssällskap, en organisation för frivilliga räddningsinsatser, till exempel att söka efter försvunna personer. Räddningssällskapet har sina rötter i Nacka sjöscoutkår där Hans-Olof Dahlberg varit ledare.
– Jag gick med i sjöscouterna när jag var 8 så jag har vuxit upp med seglingen. På KTH startade jag tillsammans med en studiekamrat en eskadersegling för teknologerna på elektro. Vi hyrde eller lånade båtar, som mest var det över 20 båtar som var ute, berättar han.
Sektionsarbetet gav flera sociala mervärden
Själv kom Hans-Olof Dahlberg ganska snart att övergå från att arbeta som konstruktör/specialist till att bli projektledare/generalist. I den rollen har han haft god nytta av den sociala och kommunikativa förmåga som han bland annat trimmade i sektionsarbetet under studietiden.
– Sektionsarbetet gav flera sociala mervärden. Genom utbildningen har jag en allmänkunskap som ger mig en trygghet i att jag kan sätta mig in i och diskutera tekniken med olika experter. Men som projektledare är det också min uppgift att få konstruktörer och personer med andra funktioner, inköpare till exempel, att samverka på bästa sätt.
Text: Ursula Stigzelius