Ingemar Pettersson

Ingemar Petterson disputerade den 30 november med avhandlingen Handslaget, svensk industriell forskningspolitik 1940-1980.

Varför blev du intresserad av ämnet?

Jag har ingått i ett större projekt om svenska industriella forskningsinstitut och genom detta blev jag intresserad av forskningspolitikens mer grundläggande frågor. Vi ser det gärna som naturligt att skattepengar går till industriellt inriktad forskning. Säkert på goda grunder, men hur har detta sett ut historiskt? Hur tänkte man kring statens ansvar för industrins kunskapsutveckling när forskningssystemet byggdes ut i Sverige? Hur såg man på förhållandet mellan kunskapsproduktion och industriell utveckling?
 

Vad handlar avhandlingen om?

Min studie handlar om hur synen på statens roll för industriell forskning och utveckling förändrades från 1940-talet fram till 1980-talet. Målet har varit att lyfta fram en större berättelse om svensk industriell forskningspolitik genom att fokusera på en mer begränsad del av forskningssystemet. Jag utgår från argument, principiella beslut och diskussioner kring ett antal branschinriktade forskningsinstitut som bildades under perioden. De drevs i samröre mellan industrin och staten och säger mycket om statens roll och vetenskapens betydelse för ekonomisk utveckling. Jag fäster särskild vikt vid hur instituten organiserades för att hantera relationerna mellan industrin, forskningen och politiska intressen.
 

Vilka är de viktigaste resultaten?

Min centrala tes är att den politik för industriellt inriktad forskning som tog form under 1940-talet ska förstås som ett "handslag" mellan näringslivet och den svenska staten där industrierna skulle ta ansvar för tillämpad forskning medan staten ansvarade för grundforskning. Avhandlingen beskriver sen hur den här överenskommelsen luckrades upp då staten blev mer aktiv i sin politik för industriell forskning. Detta visar hur den industriella forskningspolitiken anknöt till den ideologiska förändringen under perioden. Det finns ett nära släktskap mellan det industriforskningspolitiska handslaget och den så kallade svenska modellen där näringslivet skulle gå för full maskin och lägga grunden för folkhemsbygget.

Vad överraskade dig?

En hel del. Instituten i min avhandling har inte studerats systematiskt tidigare och därför har antagandena om deras roller i forskningssystemet varit färgad av nutida föreställningar. Jag gick in i arbetet med förståelsen att industriforskningsinstitut hade varit styvmoderligt behandlade i forskningspolitiken och att deras roll i första hand var att tillämpa forskning som utfördes inom högskolorna. Men så var det inte riktigt. Det fanns, särskilt i början av perioden, en vital politik för instituten och de var faktiskt tänkta att vara de huvudsakliga forskningsutförarna inom deras respektive områden. En spännande del av arbetet har varit att studera hur institutens bildande var kopplat till idéer om att utnytjja svenska naturresurser mer effektivt och kvalitativt. Här var förstås avspärrningarna under kriget väldigt viktiga.
 

Vem har nytta av dina resultat?

De som är intresserade av forskningspolitiska frågor: akademiker, politiskt verksamma och alla som vill veta lite mer.



 

Innehållsansvarig:infomaster@abe.kth.se
Tillhör: Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad (ABE)
Senast ändrad: 2018-10-19