Designing a certification system for sustainable urban areas

Key considerations and their implications for the development of Citylab Post-Construction

Tid: Fr 2020-02-21 kl 10.00

Plats: E3, Lindstedsvägen 3, Stockholm (English)

Ämnesområde: Strategier för hållbar utveckling Planering och beslutsanalys

Licentiand: Jonas Lind , Hållbarhet, utvärdering och styrning

Granskare: Professor Emeritus Örjan Wikfors, Arkitekturanalys Sthlm AB

Huvudhandledare: Docent Tove Malmqvist, Samhällsplanering och miljö, Arkitektur, Infrastruktur, Hållbarhet, utvärdering och styrning; Docent Josefin Wangel, SLU

Abstract

Med en pågående global urbanisering och växande hållbarhetsutmaningar lyfts ofta stadsutveckling fram som en nyckelfråga för att nå en hållbar utveckling. För att stötta ett sådant arbete har det under de senaste decennierna utvecklats olika certifieringssystem runt om i världen, som genom indikatorer och kriterier anger vad som kan anses vara en mer hållbar byggnad eller stadsdel. I Sverige har Sweden Green Building Council (SGBC) utvecklat Citylabsom stöd för hållbar stadsutveckling. Citylab innehåller flera certifieringssystem som fokuserar på planerings-och byggnationsfasen av stadsbyggnadsprocessen. Idén har också varit att Citylab ska innefatta en certifiering av uppföljningen efter genomfört stadsutvecklingsprojekt. Vad en sådan certifiering skulle innebära mer konkret har dock inte specificerats. Det är här denna licentiatavhandling tar sin utgångspunkt. Genom ett designdrivet ochtransdisciplinärt förhållningssätt syftar denna avhandling till att bidra i utvecklingen av Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhet(som den nya certifieringen inom Citylab heter), samt även öka förståelsen för hur utvecklingen av certifieringssystem kan gå till mer generellt. Även om det gjorts forskning på existerande certifieringssystem, saknas det idag ett etablerat ramverk för hur certifieringssystem bör tas fram. Det finns också få exempel på redovisningar av hur olika system tagits fram. För att bidra till utvecklingen inom detta område presenteras i denna avhandling ett ramverk över nyckelfaktorer att beakta i utvecklingen av ett certifieringssystem. Ramverket inkluderar (1) vilka värden ett certifieringssystem ska skapa, (2) vilka principer som måste följas för att nå värdena samt (3) hur utvecklingen bör ske för att hantera principerna på rätt sätt. Ramverket baseras på litteraturstudier av tidigare forskning inom certifieringssystem och indikatorer för hållbar stadsutveckling. Detta ramverk används sedan genom avhandlingen och dess artiklar för att tydliggöra hur Citylab –certifiering av en stadsdel hållbarhetutvecklats, inklusive motiven bakom de val som gjorts.För att skapa en större förståelse för vilka behov och idéer som fanns för Citylab –certifiering av en stadsdel hållbarhetgenomfördes intervjuer med framtida potentiella användare av certifieringssystemet, till exempel kommunala tjänstemän, fastighetsägare och byggföretag. Intervjuerna resulterade inte i någon samstämmighet för vilken typ av certifieringssystem som skulle utvecklas, utan det framkom flera alternativ som skiljde sig från varandra. Genom att jämföra alternativen med principerna i ramverket tydliggjordes skillnaderna mellan alternativen. Det tydliggjorde också hur olika principer inom ramverket kan hamna i konflikt med varandra, det är exempelvis svårt att skapa ett certifieringssystem som följer högt ställda vetenskapliga krav samtidigt som det är praktiskt enkelt att genomföra utan att vara kostnadsdrivande. Denna avhandling visar således på behovet av en prioritering och balansering mellan principerna i ramverket, så att det blir både tillräckligt vetenskapligt och praktiskt. Detta klargjorde i sin tur behovet av genomtänkta och transparenta beslut över vilken typ av certifieringssystem som skulle skapas, baserat på vilka principer som prioriterades för varje beslut. För utvecklingen av Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhetbeslutades det inom utvecklingsprojektet att systemets övergripande syfte skulle vara att bedöma hur stadsdelen presterade hållbarhetsmässigt, med andra ord, bedöma om genomförda åtgärder nått tillräcklig effekt vad gäller hållbarhet. Hur stadsdelen nått prestandan, inklusive vilka åtgärder som satts in, ingår inte i certifieringssystemets bedömning.För att utvärdera hållbarhetsprestandan hos en stadsdelinnehåller certifieringssystemet två typer av indikatorer. Den första typen är generella indikatorer som anger hållbarhetsaspekter som är relevanta för alla stadsdelar, och som harkravnivåer som alla stadsdelar ska uppnå. Den andra typen är platsspecifika indikatorer som tas fram för varje enskild stadsdel som ska certifieras, för att lyfta hållbarhetsfrågor som är viktiga i den lokala kontexten men som inte täcks in av de generella indikatorerna. För att välja vilka de generella indikatorerna ska vara i certifieringssystemet gjordes först en genomgång av indikatorer som redan används i olika sammanhang, till exempel Agenda 2030, planetära gränser och Sveriges miljömål. Denna lista bearbetades sedan av arbetsgrupper bestående av personer från olika aktörer inom samhällsbyggnadsbranschen och med olika kompetenser inom hållbarhet. Arbetsgruppernas arbete bearbetades ytterligare av projektgruppen för utvecklingen av certifieringssystemet och stämdes av med en referensgrupp kopplad till projektet. Detta ledde till en lista på 15 indikatorer som i nästa steg utvecklades tillsammans med experter inom respektive sakområde. Hela certifieringssystemet gick sedan ut på remiss, samt genomgick betatest där två olika stadsdelar testbedömdes övergripande i enlighet med certifieringssystemets krav. Utifrån synpunkterna som framkom i remiss och betatest slutfördes arbetet till en manual för certifiering, som SGBC kommer använda i framtida arbete med att certifiera stadsdelar.Utifrån detta arbete går det att dra flera slutsatser för utvecklingen av certifieringssystem mer allmänt. För det första visar denna avhandling på vikten av att använda ett designdrivet och transdisciplinärt arbetssätt genom att utgå från behoven hos kommande användare för att i nästa steg kunna tydliggöra vilket behov certifieringssystemet ska fylla för sina användare. Detta kan göras både för att tydliggöra vilken typ av certifieringssystem som ämnas utvecklas och vilket typ av system som det inteämnas vara. Vidare kan ramverket med dess principer vara ett bra stöd i att förstå vilka avvägningar som behöver göras mellan olika principer, baserat på vilken typ av certifieringssystem som ska skapas. Ramverket kan också användas vidanalys av redan existerande certifieringssystem utifrån hur olika principer har balanserats och prioriterats. Det kan ge intressanta analyser för en fortsatt diskussion om hur certifieringssystem skiljer sig från varandra och varför, samt hur certifieringssystem bör se ut och användas i olika sammanhang. En annan slutsats är att utvecklingen av certifieringssystem, i enlighet med ramverket, bör använda ett transdisciplinärt angreppssätt i linje med arbetet med denna avhandling. Detta då både balanseringen mellan principer i ramverket och definitionen av hållbarhet kräver en diskussion mellan olika aktörer och mellan olika kompetenser. Avhandlingen visar också på vikten av att testa idéer för utvecklingen iterativt under arbetet som en del i att möjliggöra transdisciplinärt samarbete. Utvecklingen av certifieringssystemet Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhet, får genom denna avhandling en tydligare redovisning än många andra certifieringssystem för vilka avvägningar och beslut som gjorts. Genom sina indikatorer definierar certifieringen stadsutvecklingens roll i ett hållbart samhälle, både generellt i hela Sverige och i den platsspecifika kontexten.

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-266095

Innehållsansvarig:infomaster@abe.kth.se
Tillhör: Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad (ABE)
Senast ändrad: 2019-12-20