Docentföreläsning: Vad historiker kan bidra med till Agenda 2030

Vår planet står inför stora utmaningar och världens länder har enats om 17 mål kring global hållbar utveckling inom den så kallade Agenda 2030. Flertalet samhällsektorer står inför behovet att ställa om till mer långsiktigt hållbara tekniker och försörjningssystem. Men med blicken alltför hårt riktad in i framtiden riskerar vi att bortse från vår historia. Det bagage som vår flora av institutioner, vårt kunnande och våra tekniska system bär på tenderar att definiera vad som är möjligt, och vad som är rätt. För att förstå hur omställning kan gå till, från småskalig innovation till storskalig samhällsomvandling, kan vi dra mer nytta av historieforskningen.

Denna föreläsning kommer uppehålla sig främst vid de globala utmaningarna kring vatten, sanitet och hållbar stadsutveckling (mål 6 och 11). Hur kommer det sig att vi har så likartade nätverksbundna vattensystem i städer över hela världen, trots de kraftigt skiftande hydrologiska, ekonomiska och institutionella förutsättningarna? Hur kommer det sig att över 700 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten och mer än två miljarder saknar tillgång till en anständig toalett? Kan det finnas samband mellan vår historia av likriktad teknisk utveckling och dagens brist på vatten och sanitetstjänster främst i låginkomstländer? Går det att skönja en helt annan typ av socio-tekniska lösningar bortom det centraliserade och nätverksbundna paradigmet?

Utifrån sin egen forskning och mångåriga verksamhet i östra och södra Afrika kommer David Nilsson att peka på vad historien kan lära oss om dessa ibland komplexa sammanhang, och hur historiker kan – och bör – involveras i samhällsomställningen inom ramen för Agenda 2030.