Housing tenures in Sweden; from rental to ownership and intermediate tenures

QC 230511

Abstract

Den betydelse upplåtelseformer för bostäder har för en välfungerande bostadsmarknad beskrivsåterkommande. Exempelvis brukar behovet av balans mellan upplåtelseformer, variation av upplåtelseformer samt blandning av upplåtelseformer i bostadsområden beskrivas. Utvecklingen av nya upplåtelseformer har också beskrivits som ett verktyg för att tillgängliggöra bostadsmarknaden för flera, antingen genom att skapandet av billigare bostäder eller genom hjälp att komma in på den ägda marknaden. Eftersom denna typ av upplåtelseformer ofta kombinerar egenskaper från både ägande och hyra – och placerar sig mellan dessa på en skala, brukar de beskrivas som intermediära upplåtelseformer. Denna typ av former har även utvecklats i Sverige i takt med att fler och fler möter svårigheter i att ta sig in på bostadsmarknaden.

I takt med att denna typ av upplåtelseformer och koncept utvecklas så ökar också behovet av att öka förståelsen for dem, bland annat, kopplat till dess juridiska regelverk, vilka rättigheter och skyldigheter de innefattar samt riskexponering. Syftet med denna avhandling är att undersöka upplåtelseformers innehåll (hos såväl etablerade som nya former) men även att undersöka hur och varför intermediära koncept har utvecklats. Avhandlingen innefattar två artiklar. Första artikeln är en komparativ fallstudie som undersöker de huvudsakliga upplåtelseformernas utformning och innehåll mellan fyra nordiska länder. Den andra artikeln är en fallstudie av fyra koncept av intermediära former i Sverige. Metod för datainsamling är dokument- och litteraturstudier i båda artiklarna, där artikel två även kompletterades med expertintervjuer av representanter hos utvecklarna av dessa koncept.

Resultaten indikerar att det finns stora likheter mellan upplåtelseformerna i de fyra nordiska länderna baserat på dess utformning och innehåll. I litteratur har utmärkande attribut för övergripande kategorier så som ägande och hyra beskrivits (trots de stora skillnader som fortfarande finns mellan olika upplåtelseformer). Kortfattat associeras ägande med långtgående rättigheter och skyldigheter samt risktagande, jämförelsevis är dessa rättigheter betydligt med restriktiva för hyra, som inte heller innefattar något risktagande. Resultaten överensstämmer med detta, vilket indikerar att upplåtelseformer inom kategorin ägande har de mest långtgående rättigheterna, särskilt rörande rätten att överlåta eller hyra ut bostaden, samt rätt till värdet därav. Vidare, är rättigheterna kopplat till hyra mer begränsade medan upplåtelseformerna mellan hyra och ägande även innefattar ett rättighetsknippe däremellan. De undersökta intermediära koncepten i Sverige beskrevs ha utvecklats ur de svårigheter många möter i att komma in på bostadsmarknaden (alternativt de bristfälliga boendeförhållanden som rådde vid skapandet), likt intermediära former i andra länder världen över. De flesta undersökta koncepten är nya och därför fortfarande i en etableringsfas. Trots detta ser utvecklarna potential att skala upp koncepten. Utmaningar som identifierats för att etablera och skala upp denna typ av koncept är att nå ut med information till aktörer och uppnå en viss nivå av igenkänning, få tillgång till byggbar mark samt finansiella frågor. De finansiella frågorna kan sägas innefatta såväl förmågan att finansiellt initiera denna typ av projekt samt att väga in de nuvarande medlemmarnas intressen då koncepten skalas upp. 

Avhandlingen har bidragit till litteraturen rörande intermediära upplåtelseformer genom att exemplifiera fyra intermediära koncept ur svensk kontext. Detta bidrag kan bland annat ge insikter om utvecklingen av sådana former och koncept samt vilka utmaningar utvecklarna har mött. Dessa insikter kan även vara ett värdefullt bidrag till aktörer, så som kommuner, politiker och bostadsutvecklare, i att förstå de utmaningar utvecklarna av nya koncept mött.

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-326817