Exploring synergies between the palm oil industry and bioenergy production in Indonesia

Tid: Fr 2020-04-24 kl 10.00

Plats:

Ämnesområde: Energiteknik

Respondent: Fumi Harahap , Energiteknik, Energy Systems

Opponent: dr.ir. HW Wolter Elbersen, Wageningen Food & Biobased Research

Handledare: Prof Semida Silveira, Energiteknik; PhD Dilip Khatiwada, Energiteknik

Abstract

De pågående och väntade klimatförändringarna tillsammans med ökad befolkning och därmed efterfrågan på mat kräver en långsiktigt hållbar användning av naturresurserna. Ett sätt att adressera dessa frågeställningar är genom en effektiv resursanvändning, vilket också är grundläggande för att uppnå de globala målen (Agenda 2030) och Paris-avtalet. I detta sammanhang innebär hållbart och effektivt användande av palmoljebranchens resurser ett särskilt intressant fall att studera. Det är av stor betydelse för Indonesien, i kraft av att vara den ledande palmoljeproducenten i världen. Stora mängder olja och biomassa genereras från oljepalmsplantager och -förädling, vilket innebär stor potential för utvecklandet av biobaserade produktionssystem. Dock är för närvarande den långsiktiga hållbarheten i produktionen ifrågasatt, vilket inkluderar markanvändning och det faktum att en stor del av biprodukterna från produktionen är obehandlade och därigenom avger växthusgaser och medför andra miljöproblem.

Denna avhandling siktar på att utforska hur resurseffektivitet kan stärkas inom palmoljesektorn. Tre forskningsfrågor ställs för att adressera denna grundfråga. Den första frågan undersöker policymålen för sektorn - biodrivmedel, jordbruk, klimat och skogsbruk - samt deras behov av mark. Den andra frågan fokuserar på hur en ny industriell konfigurering kan utformas, med hänsyn taget till att möta de nationella målen för biobränsle inom transport-, industri- och elsektorn. Den sista frågan sammanfattar betydelsen av ökad resurseffektivitet inom oljepalmsbranchen, med hänsyn till de nationella målen för bioenergiproduktion. Dessa mål inkluderar 5,5 GWe installerad kapacitet och låginblandning av biodrivmedel (30% biodiesel för diesel, 20% etanol för bensin) såväl inom transportsektorn som energisektorn. Forskningsfrågorna utforskas genom tre huvudsakliga metoder: policy coherence analysis, techo-economic analysis samt en spatio-temporal optimisation model (BeWhere Indonesia).

Avhandlingen identifierar områden inom vilka policyutformning, i termer av sektoriell markallokering, kan förbättras. Justeringar och förbättringar inom policyutformning och implementering är grundläggande för landallokering. Bristen på sammanhängande landklassificering i policydokumenten, den oklara definitionen av specifika landkategorier samt den multipla allokeringen av områden bör omedelbart adresseras för att nå en sammanhängande sektorspolicy för landallokering. Detta kan leda till mer effektiv policyutformning, dämpad efterfrågan på mark, ökade synergier och att lösa målkonflikter kring policy.

Övergången till en mer hållbar palmoljebransch kräver ett skifte från den nuvarande praktiken. Ett sådant skifte innebär effektivt användande av palmoljebiomassa genom förbättrad  teknik för biomassekonvertering samt integrering av palmoljekvarnar med energiproduktion inom bioraffinaderisystemen. Uppgraderingen av konventionell produktion kan tjäna flera syften, inklusive tillgång till ren el och produktionen av rena bränslen för transporter och industri, vilket i slutändan kan hjälpa landet att nå målen för förnyelsebar energi och hållbarhet, tillsammans med minskade utsläpp. Mer specifikt gäller det effektiv samproduktion vid bioraffinaderierna som kan göra  att Indonesien  når sina mål för bioenergi och biobaserad inblandning.

För närvarande innebär flera regelverk i Indonesien att arbetet går i rätt riktning. Fortfarande finns det dock ett flertal hinder som måste övervinnas för att resurseffektiviteten ska kunna ökas. Detta omfattar också att ta om hand den fulla potentialen för bioenergi inom palmoljebranschen. Det finns utrymme för att förbättra hållbarheten inom branschen i Indonesien genom justeringar i befintlig policy och i tillämpningen av denna, vilket visas i denna avhandling. Först och främst måste vägledning genom sektorspolicy stödja samordningen av hur råvaror används. Därefter måste skiftet från den traditionella produktionen stödjas av en strategi som inkluderar förbättringen i jordbruket, till exempel för att nå ökad avkastning, infrastruktur för att konvertera biomassa samt ökad sammankoppling av elnäten samt att bioraffinaderier introduceras. Stärkt policystöd behövs för att stärka ett så genomgripande skifte. Slutligen måste olika partnerskap slutas mellan palmoljeodlingar, palmoljekvarnar och energiproducenterna för att nå utvecklingen av långsiktigt hållbar industriproduktion. En långsiktigt hållbar palmoljesektor kan öka resurs- och kostnadseffektiviteten samt öppna internationella marknader för indonesiska produkter. Detta kan bana väg för en stärkt roll för Indonesiens palmoljesektor inom de globala klimatansträngningarna.

Nyckelord: palmoljesektor; bioenergi; resurseffektivitet; sustainability; markallokering; palmoljebiomassa; bioraffinaderier; policy coherence analysis; techno-economic analysis; spatio-temporal optimisation model; BeWhere Indonesia

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-271117