Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida Till KTH:s startsida

Att leva läraryrket

Publicerad 2015-04-01

100 timmars studietid i veckan ser han som en rimlig nivå för sina masterstudenter. Samtidigt är han något av en pedagogikens socialarbetare – när studenter kör fast kan de alltid vända sig till honom för undsättning.

– Jag är en ”verktygstillverkare” – en tool maker. Jag bygger mjukvara, hårdvara och studenter, säger Gerald Q. ”Chip” Maguire Jr, professor i datakommunikation vid KTH.

Chip Maguires pedagogik har gett goda resultat i de drygt 20 år som han undervisat på KTH.
Hans studenter står för 7,93 procent av KTH:s samtliga publicerade masteruppsatser i publiceringsdatabasen DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet för nordiska universitet och forskningsinstitut), säger han. 

– En av dessa uppsatser är den mest nedladdade publikationen på KTH, med 307 838 nedladdningar, konstaterar Chip Maguire förtjust. 

Av hans hundratals utexaminerade masterstudenter har flera bidragit till banbrytande teknikinnovationer ute på företag som Ericsson. 

Varför tror du dina studenter uppnår så goda resultat?

– Jag lägger enormt mycket arbete på att de ska lyckas i starten, så de tidigt kommer på rätt spår för att sedan kunna arbeta självständigt. 

I sin undervisning följer Chip Maguire en särskild mall som han delar ut till samtliga studenter, och som bland annat inkluderar de bästa exemplen av tidigare uppsatser. 

– Jag vill att studenterna ska motiveras och inspireras av det bästa möjliga materialet. De två första råden han ger studenterna är: 

1. Grips inte av panik. Det kommer att finnas mycket material du inte förstår, men som du kommer att kunna lära dig.

2. Få en vana att skriva – producera minst en sida till ex-jobbets utkast per dag. 

– Jag brukar säga ”När du har en frågeställning, skriv ner den, och när du har hittat och skrivit svaret så har du klarat en viktig del av din avhandling.” 

Studenter som möter svårigheter i sina studier uppmanar han att aldrig kämpa med ett problem i mer än en veckas tid på egen hand.
– Därefter är det hög tid att fråga mig, så jag kan hjälpa till. 

Ett mål är att studenterna ska utvecklas främst genom självständigt arbete. Men vägen dit kan vara extra svår för vissa, och som ämnesföreträdare och lärare tar Chip Maguire rollen som ”sista utvägen”. 

– Min attityd är att jag ska hjälpa alla att lyckas, alla har rätt att klara sina studier. Många som har fått D och E i betyg kommer till mig för att få hjälp att komma vidare. Det funkar! Ofta visar det sig att ingen tidigare har satt sig ner med dem för att förklara. 

Hjälpen är dock inte ”gratis” – den kräver arbetsdisciplin. 

– Jag brukar säga till mina studenter att det faktiskt inte är så svårt att lägga 100 timmar i veckan på sina studier och sin uppsats. Då blir de chockade. Särskilt studenter i Sverige! 

Om 100 timmars arbete i veckan är idealet, finns det då tid för mer i livet? 

– Jag gav själv upp de flesta andra saker än jobbet i mitt liv när jag kom hit för över 20 år sedan. Fram till 2010 var min fru, som doktorerat i fysik, verksam professor i Radiologi på New York University. Jag for till USA varannan månad och vi skrev böcker och publicerade gemensamma forskningsrön. 

– I dag är min fru professor emeritus och forskare på Karolinska Institutet. Vi jobbar mycket tillsammans. Hon anser att mindre arbetstid än tio timmar per dygn
är ”goofing off ”.

De har inga barn, ”men vi har många studenter”, säger han, av vilka fl era har hållit kontakten genom årens lopp. 

– Men kom ihåg att jag är en lärare, inte en utbildare. Som lärare är jag intresserad av utvecklingen inom själva ämnet, medan en utbildare är intresserad av hur studenten utvecklas. Det bryr jag mig inte det minsta om. 

Under hans uppväxt i usa var middagsdiskussionerna ofta relaterade till undervisning och lärande – Chip Maguires far var matematiklärare och senare rektor och hans mor grundskollärare i naturvetenskap. 

– Att vara lärare är för mig ett kall, inte ett jobb. I vad som närmast kan liknas vid slöjdsalar i Electrumhuset i Kista ligger härvor av kablar och sladdar, kretskort och brännare och 3Dprinters. 

Chip Maguire visar runt, småpratar och ger uppmuntrande tillrop till studenterna som jobbar med olika projekt runt borden. 

– Jag är ivrig att få ut mina masterstudenter på tillfälliga, ”verkliga” projekt inom industrin i ett tidigt skede. Studenternas exjobb och den tredje uppgiften, samverkan, det är de viktigaste målen för mig i mitt jobb. Att hjälpa andra att lyckas. 

1994 kom Chip Maguire till KTH från Columbia University, efter att ha bjudits in som gästprofessor i datakommunikation. 

Han jobbar i dag med Wireless@kth, ett forskningscenter i mobila system för mobil service, där forskare samarbetar med industripartners för att utveckla tekniska framtidslösningar. 

– Jag har redan från början varit mycket engagerad i utvecklingen av Internet Protocol (ip) över trådlösa nätverk. När jag började mitt pionjärarbete här var det folk på Ericsson som sa att ”ip kan inte funka via radio”. Haha! 

Det är ingen idé att försöka ringa upp Chip Maguire. Han har ingen telefon. Han använder aldrig mobiltelefon i jobbet och sin stationära jobbtelefon avsade han sig för femton år sedan. 

– Telefonsamtal tar onödig tid och är synkrona, det vill säga kräver insats under en bestämd tid. Förutom vid undervisningstillfällen är det alltid mest effektivt att kommunicera asynkront via epost, så man själv kan avgöra när kommunikationen ska ske.

FAKTA

Gerald Q. "Chip" Maguire

Bor: I Stockholm.
Aktuell som: Professor i datakommunikation
och framgångsrik lärare för masterstudenter vid KTH.
Mest stolt över: Att ha fått branschorganisationen
IEEE:s certifikat som Fellow för sitt bidrag till utvecklinge
n av mobil nätverkskommunikation och kognitiv radio.
(IEEE är världens största branschorganisation för avancerad
teknisk innovation och kompetens tillgagn för mänskligheten.)

Text Katarina Ahlfort

Foto Håkan Lindgren

KTH Magazine 01 APRIL, 2015

Innehållsansvarig:redaktion@kth.se
Tillhör: Om KTH
Senast ändrad: 2015-04-01