Breddad rekrytering driver kvalitet
Breddad rekrytering är en ödesfråga för KTH och Sverige för att kunna driva kvalitet på lång sikt.
Det säger Leif Kari, vicerektor för utbildning på KTH, som efter snart tio månader på posten, har en klar bild av vad som behöver utvecklas.
Att ta till stora ord som detta om ödesfrågor tycks inte ligga helt nära Leif Karis sätt att uttrycka sig- vilket ytterligare förstärker allvaret.
– Det är inte bara en rättvise – och demokratifråga utan handlar om kvalitet. Vi är ett litet land, inte större än en förort till Shanghai. Med en bredare rekryteringsbas desto större chans att få de rätta studenterna.
Breddad rekrytering minskar också risken för alltför homogena miljöer som ibland kan inverka på kvaliteten. Ju fler olika perspektiv som finns med desto bättre spegling av KTH:s samhällsnytta.
Leif Kari har sett utbildningen på KTH ur många aspekter och i många roller som till exempel student, doktorand, programansvarig, professor och skolchef. Nu som ansvarig för att KTH:s ungefär 15 000 studenter varav närmare 2 000 forskarstuderande får ut optimalt av sin respektive utbildning.
Just vikten av olika perspektiv är något som går igen i den nya utbildningsorganisationen som Leif Kari ytterst ansvarar för att få på plats.
Det handlar om hur linjen, kollegiet och administrationen arbetar tillsammans på ett effektivt sätt för att KTH:s utbildning hela tiden ska utvecklas och kvalitetssäkras.
– Det är lättare att fånga upp synpunkter från hela organisationen och frågorna får en bra genomlysning och beredning.
En annan byggsten är KTH:s omorganisation från tio till fem skolor som inleddes för snart två år sedan där en tanke var att alla studenter på grund- och doktorandnivå ska mötas av en enhetlig struktur och samma rutiner.
– Det är viktigt att man känner igen sig oavsett vilken skola man pluggar på.
Det täta växelspelet mellan forskning och utbildning och vice versa är något Leif Kari också betonar. Och i doktorandutbildningen möts de två.
– Här finns potential att utveckla utbildningen så att balansen mellan forskningsproduktion och utbildning förstärks. Om en doktorand forskar i en liten del av ett projekt större delen av sin tid finns risken att han eller hon går miste om bredden och helheten i utbildningsprogrammet. Man ska känna att man är i en stor utbildningsmiljö på KTH med många att bolla med. Det är både en kvalitets- och arbetsmiljöfråga.
Ytterligare ett stort område som debatterats och ansvarsbollats mellan olika instanser de senaste åren är frågan om livslångt lärande. Den ligger också på Leif Karis bord och han har bildat en arbetsgrupp där alla skolor är involverade.
– Det är viktigt med bred förankring för att skapa en hållbar organisation.
I debatten råder ibland förvirring om vad livslångt lärande egentligen är och Leif Kari reder ut begreppen. Dels är det uppdragsutbildning för företag och myndigheter som KTH bedrivit länge, dels är det anslagsfinansierad fort- och vidareutbildning där man väntar på vad Styr- och resursutredningen till slut kommer att fatta beslut om.
– Uppdragsutbildningen ingår i praktiken i vårt vanliga uppdrag och ofta har det funnits eldsjälar som drivit den. Men nu bygger vi alltså upp ett fungerande och personoberoende system.
Vad skulle du säga om nivån på KTH:s utbildningar generellt?
– Bra, riktigt bra. Men kan naturligtvis alltid bli ännu bättre – och det ska den.
Text: Jill Klackenberg