Till innehåll på sidan

Bristande vattenrening på Antarktis

Publicerad 2009-09-22

Avloppsvatten från forskningsstationer på Antarktis släpps rakt ut i den känsliga naturen. Över hälften av 71 undersökta forskningsstationer saknar någon form av reningssystem. Det visar en undersökning av miljöforskaren Fredrik Gröndahl vid Industriell ekologi på KTH.

Fredrik Gröndahl
Fredrik Gröndahl

I en enkät som ställdes till forskarteamen på Antarktis undersökte Fredrik Gröndahl hur polarområdets forskningsstationer hanterar sitt dagliga avloppsvatten. Resultatet visade att 40 procent av de permanenta forskningsstationerna och 70 procent av fältstationerna inte alls renar sitt avloppsvatten.

Vattnet som forskningsbaserna förbrukar i kök, toaletter och duschutrymmen släpps direkt ut i havet eller på isen.

– Det är ett remarkabelt resultat. Antarktis är vår sista orörda natur med ett känsligt ekosystem. Turister och andra besökare på kontinenten har mycket strikta restriktioner. I vissa områden måste man genomgå en desinficering för att inte riskera att sprida eventuella bakterier vidare i naturen, säger Fredrik Gröndahl.

Mot denna bakgrund blir desto mer anmärkningsvärt att en del av de forskare som själva undersöker naturområden på Antarktis inte använder någon form av vattenreningssystem för det dagliga hushållet, menar han.

Den bristande vattenreningen kan riskera att hota polarområdets djur- och växtliv. Andra undersökningar som nyligen gjorts visar att de salmonellabakterier som finns på Antarktis spridits dit av människor. Och för första gången har e-kolibakterier upptäckts i Antarktis djurliv, hos pälssälar.

– Eftersom e-kolibakterie är en tarmbakterie faller misstankarna ganska tydligt mot att de kommer från avföring. Detta kan sprida magsjukdomar och i värsta fall kan bakterierna mutera sig och orsaka dödsfall. Mikrobiologer undersöker för närvarande mer om effekterna av eventuell bakterie- och virusspridning på Antarktis, säger Fredrik Gröndahl.

Vid sidan av de biologiska utsläppen tillkommer kemikaliska substanser i exempelvis diskmedel, hygienartiklar och läkemedel som kan finnas i avloppsvattnet. Vissa kemikalier är ju svåra att skydda naturen emot även om man har ett utbyggt reningssystem, understryker Fredrik Gröndahl.

Sammanlagt rör det sig om betydande mängder avloppsvatten som släpps ut, enligt Gröndahl. Delar av kontinenten, exempelvis Antarktiska halvön är relativt tätbefolkad. De största permanenta forskningsbaserna hyser 1000-tals personer som vistas där året runt.

Totalt finns det 85 forskningsstationer på Antarktis som drivs av 28 länder. Varje nation som bedriver forskning där förbinder sig att skydda omgivande miljön och att begränsa eventuella utsläpp så långt det är möjligt.

Fredrik Gröndahl hoppas att forskningsstationerna så snart som möjligt kommer att utrustas med väl fungerande reningssystem. Sett till vad stationernas totala verksamhet kostar är det en ganska liten investering att inskaffa ett avloppsreningssystem, menar han.

– Antarktis är vår sista orörda natur. Man kan se kontinenten som en slags global nationalpark som man nu riskerar att förstöra med denna bristande reningshantering.

Fredrik Gröndahls undersökning publicerades i det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Polar Research och har uppmärksammats stort i flera populärvetenskapliga magasin världen över, bland andra amerikanska The Scientist Magazine.

Christer Gummeson

Läs artikeln i The Scientist

Innehållsansvarig:redaktion@kth.se
Tillhör: Om KTH
Senast ändrad: 2009-09-22