Till innehåll på sidan

Bröt med traditionerna och blev årets lärare

Jesús Azpeitia. Foto: Christer Gummeson

NYHET

Publicerad 2012-11-30

Han bröt tvärt med traditionerna. När Jesús Azpeitia Seron tog över kandidatexamen på Arkitektur lät han studenterna själva välja vilka byggnader de skulle rita. De tackade för valfriheten och presterade bättre än någonsin. Om några veckor tar Jesús emot priset som Årets lärare på KTH.

"Jesús har höjt den pedagogiska kvaliteten. Han har utvecklat arkitektprogrammet i en riktning som är ett måste för att utbilda de arkitekter som samtidens och framtidens samhälle behöver.” Så beskrev studenterna de insatser Jesús Azpeitia Seron gjort, när de nominerade honom för priset.

– Visst, jag märkte tydligt hur nöjda studenterna var med förändringarna. Så för mig är priset som Årets lärare ett kvitto på att reformen lyckades, säger Jesús.

Reformen innebar i korthet att tredje årets studenter fick välja bland fyra olika projekt när de skulle rita byggnader för sin kandidatexamen. Tidigare fanns bara ett alternativ: att rita ett så kallat ikoniskt hus, som valts ut av läraren.

– Jag bröt kraftigt med skolans traditioner. Förut var det antingen museer, operahus, flygplatser eller andra storslagna projekt som var enda alternativ. Det är inget fel på dem i sig, men det måste finnas en valfrihet för kandidatprojekten, säger Jesús.

Friheten att välja ger många fördelar. Studenterna kan välja projekt som de verkligen brinner för och kan relatera till utifrån sina egna erfarenheter. Dessutom medför det en bättre anpassning till den faktiska arbetsmarknaden för arkitekterna, enligt Jesús, som själv är verksam som arkitekt och bland annat ritat flera klädbutiker och hotellanläggningar i Skandinavien.

Första året valde de flesta studenterna uppgiften att rita ett bostadskvarter på Södermalm. Ett högst relevant val, påpekar Jesús, eftersom mer än 25 procent av de yrkesverksamma arkitekternas uppdrag handlar om att utforma stadsboenden. Han kunde också se hur studenternas prestationer blev avsevärt bättre jämfört med tidigare år.

– Arbetena blev mer komplexa och innehöll många viktiga inslag som tidigare inte fått så stort utrymme i kandidatprojekten. Det gällde till exempel ekologiska och sociala frågor, och även andra nya perspektiv där studenterna i sina arbeten ifrågasatte rådande normer.

Reformen har också inneburit en tydlig markering att bryta med den gamla föreställingen av arkitekten som ”ett geni som ska lösa alla frågor själv”. Verkligheten ser inte ut så i dag, betonar Jesús. Det gäller inte bara det faktum att de flesta uppdrag inte handlar om att rita ikoniska, estetiska hus, utan även om arkitektens roll.

– Många arkitekter i dag arbetar på stadsbyggnadskontor, som fastighetsekonomer och liknande, och hanterar många frågor som inte hör till traditionella arkitekturområden. Den moderne arkitekten har starka kopplingar till andra yrken och professioner för att kunna lösa sina uppgifter. Och många av dessa perspektiv kan vi numera fånga upp när studenterna kan välja kandidatprojekt med tydligare anknytning till arbetsmarknaden.

Christer Gummeson

Läs hela artikeln här