Ceremonimästarnas mästare
I rollen som ceremonimästare har Anna Almlöw i 15 års tid lagt sig i vinn om att popularisera firandet av KTH:s traditionella högtider.
– Vi är moderna och inkluderande här på KTH i det att vi tänker på blandningen av gäster – vi vill tilltala alla deltagare, från doktorernas familjer till ledare inom näringsliv och akademi, konstaterar hon.
Aktiviteten är hög inne i ett av KTH:s arbetsrum, inför Kungliga Tekniska högskolans största akademiska högtid – den årliga
.
Anna Almlöw lämnar nästa år över uppdraget som KTH:s ceremonimästare till Hanna Sundelin, och just nu samarbetar de två kring bordsplaceringen av totalt 1 100 gäster – ett komplicerat pussel som läggs med hjälp av pappersremsor.
– När jag tillträdde tjänsten här 2004 skakade jag ofta på huvudet och tänkte ”Nästa år ska vi göra annorlunda”. Det första jag ändrade var att avveckla papperssystemet för anmälningar, och införa datatekniskt system, berättar Anna.
Hennes ledord har varit ”att hålla de ceremoniella traditionerna högt, men att verka i samtiden”. KTH:s ceremonier alltid exempelvis alltid hållits på svenska och inte på latin, vilket förekommer på en del andra lärosäten.
– Alltför långa ceremonier frestar på! Rutinerna i KTH:s ceremonier har med tiden blivit allt mer slimmade, det är viktigt att allt som ingår är relevant. Vi har bland annat valt att inte promovera nya doktorer med hatt, utan fokusera på hattarna vid promotion av våra hedersdoktorer, säger Anna vidare.
De senaste åren har promotionen hållits i Konserthuset istället för i Stadshuset, och den sedvanliga processionen blev därmed av utrymmesskäl bortrationaliserad – till delar av fakultetens stora sorg.
– Dock har åtgärden sparat in cirka 20 minuter av det tidskrävande programmet. Vi har fått till ett bra flöde av händelser på scenen, sedan vi även valde att vända på ordningen, så promovendi presenteras och firas som första programpunkt. På så sätt får alla den stund i rampljuset de så väl förtjänar, förklarar Anna.
Vad är den viktigaste egenskapen man behöver ha som ceremonimästare?
– Man måste kunna prata med alla. Studenter, familjer, pristagare och näringslivstoppar. Det är bra att vara stresstålig och lösningsorienterad, och man ska helst ha varit med ett tag, säger Anna.
Innan hon kom till KTH jobbade hon i tio år med att arrangera Grand Hôtels stora evenemang, som kungamiddagar och utländska statsbesök.
Hanna Sundelin, som tillträder som KTH:s ceremonimästare sommaren 2020, kommer närmast från arbete med KTH:s internationella alumner. Tidigare arbetade hon med kommunikation på Stadsteatern och Dramaten, bland annat med Öppet Hus och Kulturnatten.
– Före det var jag producent för friscenen Teater Scenario, med 50 platser i publiken i en källare vid Odenplan. Som producent ingår allt från att koka kaffe till att fixa budget…
Anna Almlöw inflikar att även en ceremonimästare har något av en producentroll, med ”en blandning av högt och lågt”.
– Jag minns att jag inför den första ceremonin i Konserthuset såg till att gå igenom lokalerna på detaljnivå. Jag kollade alla toaletter för att se om det behövde bytas papper eller städas, och bad personalen att byta ut halkremsor som korvat ihop sig i trapporna, berättar hon.
– Från restaurangvärlden har jag lärt mig vikten av att rätta till dukar på borden och att rensa bort vissna blommor ur vaser i evenemangslokalen. Det är detaljerna som gör skillnad!
Har du en checklista att gå efter i förberedelsearbetet?
– Jag har minutschemat i huvudet, säger Anna.
– Det är därför jag antecknar mycket, inflikar Hanna.
Vad är det allra bästa med jobbet som ceremonimästare?
– Det roligaste är att ta emot gästerna vid ceremonin, att möta deras förväntan inför kvällen och veta att allt är klart. Då kan man njuta av kvällen, säger Anna.
Hanna:
– Flera gånger har Anna sagt till mig att ”Men du gör som du vill” när vi gått igenom olika delmoment av ceremonierna. Men jag får ett så perfekt maskineri att förvalta, så jag tänker att jag nog vill arrangera de akademiska högtiderna ett par gånger innan jag börjar ändra på något.
Text: Katarina Ahlfort
Foto: Håkan Lindgren