Genombrott i kampen mot spårhalka
Spårhalka orsakad av löv på rälsen kostar 100 miljoner kronor årligen, enligt en studie gjord av Banverket. En lösning på problemet, som enligt KTH-forskare är störst i Stockholmsområdet runt månadsskiftet oktober/november, är dock nära. Den speciella lövhalkans uppkomst är klarlagd, och nu forskas det intensivt runt hur den lättast upptäcks och bäst avlägsnas.
Spårhalka kostar samhället stora summor varje år, både i form av förseningar och materialkostnader när skador på tåghjul och räls ska åtgärdas.
Nu har KTH-forskare tillsammans med SL och Trafikverket studerat lövhalka vid Brommaplan och Skogskyrkogården, två lövträdstäta och utsatta områden i Stockholms tunnelbana, och kommit fram till hur den uppstår.
– När tåghjulen krossar löven frigörs svavel, fosfor, kalcium och kol som etsas fast i rälsen. Det är sådana ämnen som till exempel oljetillverkare blandar i motorolja för smörjning. Det är dessa förorenande ämnen som gör rälsen extremt hal. Vi vet alltså varför det är halt, och hur hårt detta halklager är samt dess mekaniska egenskaper. Vi vet också hur stor del av rälsen som behöver tvättas eller behandlas på annat sätt, säger Ulf Olofsson, professor och prefekt vid institutionen för maskinkonstruktion på KTH.
Han fortsätter med att berätta att det är kombinationen låg temperatur om 5 till 10 grader, fukt och löv som ställer till det. Och halkan bildas snabbt.
– Det räcker att löv körs över 20 till 30 gånger för att halkan ska uppstå. Processen går väldigt snabbt, säger Ulf Olofsson.
Ett sätt hittills att tackla halkan har varit att köra tågen betydligt långsammare än vanligt, vilket är en dålig permanent lösning rent ekonomiskt. Dessutom är det viktigt att kunna veta var halkan finns, något som inte alltid är helt lätt att se med blotta ögat.
– Vi håller på att jobba med en halkvarnare, precis som sådana som sitter i en del bilar. Med hjälp av optik ska den kunna avgöra var spårhalkan finns och där ett tränat öga inte hänger med, säger Ulf Olofsson.
Men det viktigaste som händer rent forskningsmässigt är att ta reda på den effektivaste och det miljövänligaste sättet att snabbt bli kvitt föroreningarna och därmed halkan. Här jobbar KTH-forskarna på flera parallella spår.
– Ett klassiskt sätt är att sanda spåret, men det nöter något oerhört på tåghjul och räls. Så det gäller att hitta den ultimata kornstorleken. Det går också att sanda med keramiska medel. Ett annat sätt är att polera eller slipa bort föroreningarna, vilken till exempel kan göras med högtryckstvätt med enbart vatten eller naturligt sura medel som citronsyra. Det gäller också att ta hand om hjulen genom att till exempel putsbromsa hjulen, säger Ulf Olofsson.
För mer information, kontakta Ulf Olofsson på 08 - 790 63 04 eller ulfo@md.kth.se.
Peter Larsson