Till innehåll på sidan

Hjälmar räcker inte till på isen

Hockeyhjälm med huvudattrapp i testlabb.
I testlabbet prövas hur mycket hjälmar kan skydda mot sneda smällar, rotationsvåld. (Foto: KTH)
Publicerad 2020-11-23

KTH-forskare inom biomekanik är nyckelpersoner i arbetet för att få bukt med ishockeyns stora problem med hjärnskakningar. Med hjälp av nya, mer verklighetstrogna tester undersöks brister i hjälmar och andra skydd.

Under 2000-talet har antalet hjärnskakningar i svensk hockey ökat kraftigt – en studie från 2016 visade att var femte spelare i SHL, Svenska hockeyligan, drabbats någon gång. Genom projektet Nollvision, initierad av Svenska Ishockeyförbundet vill man nu bryta trenden och samarbetar med avdelningen för neuronik på KTH för att utveckla spelarnas skyddsutrustning.

Forskaren Madelen Fahlstedt  leder arbetet med att undersöka hur mycket hockeyhjälmar skyddar mot smällar och våld mot huvudet. Målet är att utveckla en testmetod som speglar verkliga situationer på isen och därigenom bättre förutsättningar för att utveckla säkrare hjälmar.

Forskarna använder datamodeller, simuleringar och experimentella tester i syfte att förstå hur hjärnan påverkas av olika former av våld. Genom videoupptagningar från matcher i SHL, herrarnas högsta serie, detaljstuderar de situationer där spelare skadats.

Större risker

Enligt dagens standard prövas hjälmars tålighet och skyddsförmåga endast mot så kallat linjärt, rakt våld, innan de godkänns.

– Det är inte tillräckligt och motsvarar inte fullt ut de händelser som inträffar på isen. De verkliga smällarna som spelarna utsätts för ser ofta annorlunda ut och innebär en större risk för hjärnskador, säger Madelen Fahlstedt.

En forskare, Madelen Fahlstedt, monterar en hjälm på en testställning.
Madelen Fahlstedt använder tre olika testmetoder för att försöka efterlikna verkligheten på isen.

Vid sneda smällar, som är det vanliga vid tacklingar och kollisioner, uppkommer rotationsvåld. De beräknas ge större deformationer på hjärnan än vid rakt våld mot huvudet.

Forskarna simulerar situationen med olika testmetoder. Bland annat genom att släppa ner en hjälm med en huvudattrapp på en snedställd yta för att försöka rekonstruera den kraft, acceleration och rotation som uppstår vid närkampen på isen.

– Det viktiga är att få en koppling mellan testmetoderna och verkligheten, vilket fås genom stöd av videofilmer från verkliga situationer, säger Madelen Fahlstedt.

Preliminära resultat

Forskarna prövar tre olika testmetoder i syfte att se vilka som bäst motsvarar förhållandena på isen. De första preliminära resultaten, som jämför fem olika hjälmtyper, väntas komma runt årsskiftet.

Madelen Fahlstedt hoppas att forskningen i förlängningen kan leda till skärpta standardkrav för hjälmtillverkare.

– Dagens hjälmar skyddar till viss del mot rotationsvåld. Men med strängare krav skulle tillverkarna pressas att utveckla utrustning som skyddar ännu bättre mot hjärnskakningar.

Även andra skydd, axelkåpor och ansiktsgaller, undersöks för att se hur de påverkar i sammanhanget. De flesta hjärnskakningsfall sker när axelskyddet träffar ansiktet.

– Vi har ännu inte sett någon påverkan i våra studier, men kommer att fortsätta analyserna. Kanske kan man behöva utforma axelskydden annorlunda, genom att förändra storleken, formen och styvheten för att skydda motspelare mot hjärnskakningar.

Text: Christer Gummeson

Innehållsansvarig:press@kth.se
Tillhör: Aktuellt
Senast ändrad: 2020-11-23