”Jag skulle behöva ett liv till för att hinna allt”
År 1999 lämnade hon Neapel och kom till KTH, med forskning om ”multimodal kommunikation” som specialitet. I dag har hon sin bas, familj och karriär i Sverige.
– Eftersom jag själv är invandrad vill jag gärna hjälpa internationella studenter, berättar Loredana Sundberg Cerrato, som just nu är mentor till fem masterstudenter på KTH.
– Ett av mina viktigaste råd till de internationella studenter som jag hjälper är att se till att skapa många kontakter i det nya landet, säger Loredana Sundberg Cerrato.
Hennes mentor-studenter brukar ringa och mejla då och då i olika ärenden, och hon kan som regel hjälpa till i stunden eller över en fika.
– Och så medverkar jag gärna på olika språk-caféer för att de ska få träna upp sin svenska...
Det var en sommarkurs vid KTH:s Tal, Musik och Hörsel som förde henne till Sverige 1999.
– Hemma i Italien hade jag forskat om utvecklingen av språkmodeller för tal-igenkänning, och jag blev helt tagen av forskningen kring ”multimodal-kommunikation” på KTH, berättar hon.
Arbetslöshet, utlandsjobb och ny karriär
Efter att ha träffat ”en snäll svensk man” (de är fortfarande gifta) sökte hon och fick jobb på Telia Promotor Infovox, där hon drev projekt om talsyntes.
– Men efter ett år i företaget hände ingenting, så jag blev jättetrött.
Loredana Sundberg Cerrato gestikulerar yvigt och engagerat medan hon berättar om sina åtaganden.
Om just kroppsspråkets betydelse har hon gästföreläst på bland annat Uppsala och Göteborgs universitet.
Men på KTH har hennes gästföreläsningar handlat om kulturkrockar och karriärtips.
Hon sökte och blev antagen som KTH-doktorand vid Tal, Musik och Hörsel år 2001 och efter fem års studier var hon doktor i talteknologi.
Det blev en sväng till med utveckling av talsyntes på nio språk, och efter en omorganisation blev hon arbetslös i Sverige. Tre år av arbetslöshet som hon minns som oerhört tunga.
– Jag vikarierade visserligen ibland som engelskalärare, men fick inget fast jobb.
En KTH-kontakt tipsade henne plötsligt om en ledig tjänst på Trinity College i Dublin, som forskare inom ”Machine Learning and Data Systems”.
Hon sökte och fick tjänsten i Dublin, och hennes man och dotter stannade kvar i Sverige medan hon själv pendlade mellan Sverige och Irland veckovis.
– När min dotter närmade sig tonåren fick jag äntligen fast anställning i Sverige 2017, på EIT Digital i Kista. Där drev jag bland annat en Innovation Hub och skötte allt från kaffemaskin till strategier.
Sedan hösten 2019 jobbar hon som projektledare för tal-igenkänning för det internationella företaget Nuance Healthcare .
Fulltecknat vardagsschema
Arbetsdagarna är krävande, med täta kundbesök och supportärenden, men senast 17.30 varje vardagkväll slår hon av sin dator.
– Efter halv sex vill jag inte veta mer, då går jag och tränar, träffar vänner, går på språkkaféer eller träffar mina adepter innan jag går hem och lagar mat med familjen. Vi äter alltid tillsammans på italiensk tid – klockan 20.00.
Loredana Sundberg Cerrato berättar att hon just nu också är affischnamn i en stor svensk reklamkampanj för ett italienskt matföretag, där hon delar med sig av sina bästa recept, tips och tricks.
– Att laga mat från scratch är fullt möjligt på 20 minuter. Pasta, sallader, fisk en gång i veckan… Min man har också lärt sig att laga mat som jag, utan recept.
Hur hinner du med allting?
– När jag pluggade naturvetenskaplig linje på gymnasiet i Italien så frågade vi elever vår mest krävande lärare hur vi skulle hinna med alla studier. Hon svarade: ”Om ni strukturerar er tid hinner ni med allt.” Så jag planerar numera varje timme! Men då måste man vara noga med att lägga in ”me-time”, alltså tid för återhämtning.
– När jag skulle skriva min avhandling år 2006 fick jag bröstcancer, och gick igenom otroligt tuffa år av behandling och rehabilitering. Så jag är noga med att fånga dagen…
Vid sina föreläsningar brukar Loredana Sundberg Cerrato visa exempel på talesätt som är utmärkande för
olika länders kultur.
”Be calm and be polite” (Irland)
“A smile can erase a million worries” (Kina)
Vilket talesätt skulle du välja som typiskt för Sverige?
”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”. Det är något jag har lärt mig här – att inte vara så impulsiv!
Vad gör du om fem år?
– Jag vill fortsätta med teknikutveckling, eventuellt arbeta som universitetslektor… Då kanske jag inte längre bor kvar i Sverige. Jag vill ha ljus och värme och bo i en stad vid Medelhavet, det är livskvalitet för mig.
Text: Katarina Ahlfort
Foto: Fredrik Persson