Till innehåll på sidan

KTH-lektorn som utvecklade en snipp-app

Madeline Balaam, nyanställd universitetslektor på avdelningen för medieteknik och interaktionsdesign vid KTH.

NYHET

Publicerad 2017-10-06

Hej där, Madeline Balaam, nyanställd universitetslektor på avdelningen för medieteknik och interaktionsdesign vid KTH. Jag har hört att du varit med och utvecklat appen Labella som hjälper kvinnor att undersöka och lära sig mer om sina ädlare delar. Kan du berätta lite mer om din bakgrund? Vad har du jobbat med tidigare?

– Jag kommer från Newcastle University och i deras Open Lab-satsning ledde jag en grupp forskare som utvecklade ny teknik för att främja e-hälsa. I forskargruppen utmanade vi de designgränser som finns, särskilt när det kommer till olika känsliga ämnen. Exempelvis använde vi uppblåsbara dockor för att samarbeta med ungdomar runt teknikdesign. Detta sätt att jobba svarade bra mot deras kunskaper, eller brist på dessa, om kön, könsidentiteter och kroppen.

Finns det några konkreta exempel på något ni utvecklade inom gruppen?

– Feedfinder är ett, en mobilapp som vänder sig till ammande mammor och som vi utvecklade och spred. I Storbritannien är andelen ammande mödrar relativt låg, och amning är tabubelagt. Det är sällan du ser mammor som ammar offentligt, och det får som effekt att kvinnor tenderar att amma ännu mindre. Feedfinder är som ett "Tripadvisor" för amning där kvinnor kan hitta, dela med sig av och betygsätta publika platser för ändamålet.

Labella är en app som kan ge kvinnor mer kunskap om sina egna könsorgan, vilket i förlängningen kan ge dem bättre livskvalitet och till och med rädda liv.

På tal om appar så har du varit med och utvecklat en annan sådan som vänder sig till kvinnor, som ska assistera dem att utforska sig själva. Vill du berätta mer?

– Detta var ett superroligt projekt. Merparten av jobbet gjordes av Teresa Almeida som precis doktorerat på Newcastle University under min insyn. Vi utvecklade en prototyp vid namn Labella för hur teknik kan höja kvinnors kunskap om deras egen intima anatomi. Labella är en kombination av mobilapp och underkläder med inbyggd teknik. När underkläderna används utmanas kvinnorna av appen att föra mobilen mot skrevet och på mobilskärmen undersöka underlivet genom kläderna. En vagina visas på skärmen och kvinnan bjuds in att interagera med den i syfte att lära sig mer om sin anatomi. Vi har kombinerat humor och pinsamhet för att göra upplevelsen både minnevärd, lärorik, rolig och inbjudande.

Ditt fokus på KTH kommer att vara e-hälsa och kvinnor. Kan du berätta mer om vad du ska jobba med hos oss?

– Bra fråga. Jag har kommit till KTH för att jag vill ha möjligheten att verkligen fokusera på designforskning. Att blir en bättre interaktionsdesigner och jobba med några av de absolut främsta forskarna på området. Det är verkligen ett nöje att få arbeta här. Nu när jag dessutom har kommit in i jobbet så förstår jag vikten av att fortsätta att arbeta med kvinnors hälsa, kvinnors kroppar och hur kvinnor framställs inom teknik och design. Här finns det hur mycket som helst kvar att göra, detta genom att utforska känsliga tabun och problem genom design.Jag hoppas kunna designa teknik och därmed en del lösningar på dessa problem de närmaste åren.

Kan du nämna något eller några av de största problemen som återstår att lösa inom ditt forskningsområde, samt varför de är just problem?

– Det är en tuff frågeställning. Ju mer jag tänker på de fält där jag verkar - datavetenskap, människa–datorinteraktion och design - så förstår jag att de problem som existerar återfinns på någon slags metanivå. Att det handlar om bristen på mångfald. Nyligen läste jag Sara Ahmeds underbara bok "Living a feminist life" där hon slår fast att hon i boken har en tydlig linje: "Jag citerar inga vita män". Jag försökte föreställa mig hur en bok eller en vetenskaplig artikel skulle se ut inom mina egna områden med den hållningen, och jag lyckades inte. Det finns en hel del kvinnor representerade på konferenser och i stort, vilket även gäller människor med olika etniciteter. Men ytterst få av dem återfinns i ledande positioner. Detta är ett problem för mångfalden, eftersom alla grupper måste återfinnas överallt. Både bland de som designar, bestämmer och programmerar. Annars kommer inte allas behov att finnas representerade i tekniken, vilket är fallet idag. Det är sorgligt. Samtidigt, när jag ser mig runt på KTH, så slås jag av att antalet kvinnor som återfinns här är många. Även på ledande positioner inom universitetet. Det gör mig hoppfull.

Läs mer om Labella här.

Text: Peter Ardell

För mer information, kontakta Madeline Balaam  på balaam@kth.se.