Lång dags färd till KTH:s labb

När Val Zwiller gläntar på bakdörrarna till den lilla lastbilen syns såväl väskor, krukväxter, en cykel och en säng i bagaget. Samt lådorna med kryostater, ett slags kylanläggningar, och optiska instrument som är själva orsaken till hyrbilen.

– Det är känslig utrustning som vi ville packa och transportera själva. Bara då vet vi att inget händer under vägen, säger Val Zwiller.

Han turades om vid ratten med de två doktoranderna Julien Zichi och Lucas Schweickert. De två stannar bara några nätter i Stockholm för att sedan köra tillbaka lastbilen till Delft igen.

– Vi kommer tillbaka senare i sommar för att börja bygga upp själva labbet, säger Lucas Schweickert.

I november ansluter två post-docs från Holland, och i januari ytterligare två doktorander från Österrike samt Tyskland. Totalt ska gruppen växa till cirka 10–15 personer inom ett år.

– Området kvantfysik med nanostrukturer kräver att vi kan rekrytera från hela världen för att hitta de bästa kompetenserna, säger Val Zwiller.

Nu höll flytten till Stockholm på att inte alls bli av. Backar vi bandet två år hade Val Zwiller redan förberett sina doktorander på en flytt till Danmarks Tekniske Universitet, DTU.

– Men KTH gav oss ett bättre erbjudande. Och jämfört med i Delft kan vi bygga upp ett tre gånger så stort labb i Stockholm.

KTH erbjuder bättre villkor för att driva forskningen, menar han, samtidigt som livskvaliteten blir bättre i Stockholm.

– Det finns ingen natur kvar i Holland. Här kan vi bo bättre och billigare i anslutning till naturen, samtidigt som vi arbetar i den centrala stadskärnan.

Stockholm är unikt med sina campus mitt stan, menar han.

– Det är något som varken DTU i Köpenhamn eller städer som Munchen och Paris kan erbjuda. Där placeras forskare och labb långt ut från kärnan. Här görs ledande forskning mitt i staden, och det gillar jag, säger Val Zwiller.

Trots ett unikt läge så var det dock mer avgörande med den ämnesmässiga styrka som KTH visar inom områdena kvantoptik och nanostrukturer. Två fält som det nya Zwillerlabbet kommer att slå en brygga över.

– Idag finns ingen som arbetar med kvantoptik på nanoskala vilket vi kommer att göra. Målet är att utveckla komponenter och system som kan skicka en enda foton, eller ljuspartikel, i taget genom en optisk fiber.

Något som öppnar för bland annat effektivare kommunikation som kräver mindre energi och därför blir billigare. Dessutom blir den helt avlyssningssäker.

– När vi koncentrerar kommunikationen till enstaka fotoner upptäcker vi också omedelbart om någon försöker avlyssna den.

Området kallas kvantkryptografi och Val Zwiller ligger redan bakom det holländskt företaget Single Quantum med cirka 12 anställda som utvecklar utrustning för detta. Nu hoppas han starta ytterligare bolag ur den forskning som ska ske på KTH.

– Även det var en av anledningarna till att vi flyttar till Sverige. Här är reglerna bättre utformade än i Holland för att forskning ska kunna omsättas i nya företag.

Rekryteringen beskrivs av rektor Peter Gudmundson som oerhört viktig för KTH då den stärker och kompletterar forskningen inom tillämpad fysik. Men att rekrytera verkliga toppforskare kostar, vilket har gjort att Vetenskapsrådet har ett särskilt regeringsuppdrag att bidra med medel.

Så till de 23 miljoner som KTH lägger under åtta år, adderar Vetenskapsrådet ytterligare 36 miljoner. Och trenden inom forskning går åt samma håll som inom sporten, menar professor Gunnar Björk, det kostar stora pengar att rekrytera de bästa inom området.

– Vals forskning passar mycket bra vid KTH. Hans forskning kan utnyttja mycket av den forskningsinfrastruktur som redan finns vid KTH. Samtidigt kommer han med viss teknologi, instrument och kunskap som saknas, säger Gunnar Björk.

Björk har följt Zwiller sedan slutet av 1990-talet då det pågick ett forskningsprogram inom fotonik, nanofysik, och höghastighetselektronik med såväl KTH som Chalmers och Lunds universitet. Val Zwiller deltog som doktorand och Gunnar Björk var hans bihandledare.

– Resultatet blev mycket bra. Vi höll på att bli de första i världen att visa att en kvantprick emitterar ljuspartiklar (fotoner) en och en. Vi blev slagna med tre månader av en Stanfordgrupp, säger Gunnar Björk.

När lådorna bärs från lastbilen och en trappa upp till det ekande tomma laboratoriet bryter svetten fram i sommarhettan. Val Zwiller slår upp dörrarna och vi möts av den varma tonen från de ockrafärgade väggarna.

Zwiller packar upp ett experiment som påbörjades i Holland och ska slutföras på KTH.

– Vitt är ju så tråkigt. Och ska vi arbeta här dagarna i ända i flera år behöver vi en trevligare miljö, säger Val Zwiller som nöjd över sitt färgval visar runt.

– Här kan vi skapa en mycket bättre arbetsmiljö än i Delft. Labbet är tre gånger så stort med en klimatanläggning som reglerar temperaturen. Något vi saknade tidigare där den bullrande utrustningen också värmde upp rummet.

En del av labbet är avskilt och ljudisolerat för att rymma bland annat högljudda kompressorer. Mycket försiktigt öppnar de en av lådorna och lyfter upp ett av de isärplockade forskningsinstrumenten.

Med famnen full av speglar och optiska fibrer, beskriver Val Zwiller engagerat hur gruppen kommer att bli bland de första i världen visa att påvisa något som idag bara är en teori inom fysiken.

– Kom tillbaka i vinter. Då är det full fart här och ett fungerande försök igång.

Text: Magnus Pahlén Trogen

Fotnot En kryostat är förenklat uttryckt en frys som når den extremt låga temperaturen av minus 273 grader Celsius.