Till innehåll på sidan

"Planeter fungerar lite som tennisracketar"

Här är rymdsonden BepiColombos mångåriga omloppsbana runt solen på sin resa från jorden till Merkurius. Rymdsonden passerar bland annat Venus på vägen och kolliderar med planeters gravitationsfält som ett sätt att ta sig framåt.
Här är några hållpunkter under BepiColombos mångåriga resa. Till exempel passerade rymdsonden jorden för sista gången den 10 april 2020, och passerar Merkurius för tredje gången den 20 juni 2023. Framme är BepiColombi den 5 december 2025.
Publicerad 2020-04-21

Hallå där, Tomas Karlsson, professor vid avdelningen Rymd- och plasmafysik på KTH. Nu har rymdsonden som du och dina forskarkollegor jobbat med lämnat jorden en sista gång med siktet inställt på Merkurius. Berätta mer!

– BepiColombo, som rymdsonden heter, har faktiskt redan varit halvvägs till Merkurius och vänt tillbaka. Man kan säga att sådana här rymdresor är lite som ett flipperspel. Rymdsonder kolliderar med planeters gravitationsfält som ett sätt att ta sig framåt. På det sättet sparas en massa raketbränsle. Ja, man kan säga att planeterna fungerar lite som tennisracketar tack varje sin gravitation.

En gif-animation som visar när rymdsonden BepiColombo lämnar jorden bakom sig en sista gång för att aldrig mer komma tillbaka.
Den 10 april i år lämnade BepiColombo jorden bakom sig för att aldrig mer komma tillbaka. Bild: ESA

Men visst finns det raketmotorer ombord? Vad används de till?

– När man använder motorerna är det framför allt för att bromsa rymdsonnder. För att komma nära solen måste man nämligen bromsa farkostens hastighet. Till slut använder man raketer för att göra en kraftig inbromsning när man ska få BepiColombo att gå in i omloppsbana runt Merkurius.

BepiColombo beräknas nå Merkurius 2025 och den sköts upp redan 2018. Är detta ett av de längsta rymdforskningsprojektet i tid mätt som KTH engagerat sig i?

– Fröet till BepiColombo såddes för säkert tjugo år sedan. Så tiden vi arbetat är längre än från 2018 till 2025. Under de första två decennierna är det många förstudier och sedan ska rymdsonden och alla instrument byggas. Vi har emellertid sedan länge arbetat med de fyra Cluster-sonderna som Europeiska rymdstyrelsen sköt upp år 2000. Med dem har vi väl arbetat runt 35 år. Det man kan säga är att detta är det projekt där vi lyckats komma längst bort från jorden.

Text: Peter Ardell

För mer informantion, kontakta Tomas Karlsson  på 08 - 790 77 01 eller tomas.karlsson@ee.kth.se.

Faktaruta