Till innehåll på sidan

Robot som trafikvärd på självkörande bussar

Kvinna ombord på buss som tittar på roboten Furhat
Prata med äldre människor och underhålla barn på bussen är två uppdrag bussroboten skulle kunna ha. Foto: Tobias Bolin.
Publicerad 2020-09-30

Hej där Gabriel Skantze, professor på KTH. Du och dina forskarkollegor ska testa robotar som trafikvärdar ombord på förarlösa bussar. Berätta mer.

– Idag görs mycket forskning för att vi ska kunna ersätta dagens trafik med självkörande bilar och bussar, vilket kan leda till lägre utsläpp. Men det är också kostnadsbesparande, vilket i förlängningen gör att kollektivtrafiken kan användas av fler. Det finns en farhåga att det kan bli ödsligt och otryggt på dessa självkörande bussar, att folk då avstår från att använda dem. Tanken med det här projektet är att testa hur sociala robotar skulle kunna fylla den funktion som en trafikvärd annars har. 

Fotografi föreställer en leende Gabriel Skantze.
Gabriel Skantze, professor vid KTH. Foto: Erik Thor

Vilka är poängerna med att ha robotar som trafikvärdar istället för människor?

– I dagsläget har vi normalt sett inte trafikvärdar på våra bussar, förutom chauffören som behöver koncentrera sig på körningen. Tanken är att tillföra något nytt. Dessa trafikvärdar skulle kunna svara på frågor, meddela om det finns störningar i trafiken, prata med äldre människor och kanske underhålla barn på bussen. Men det handlar också om trygghet. Om man skulle gå på en förarlös buss en sen kväll med bara en annan passagerare kanske man skulle dra sig för det. Om det finns en social robot där som interagerar med passagerarna kanske känslan av trygghet ökar. Roboten kan potentiellt sett rapportera om det uppstår en hotfull situation. Detta är en av de saker som vi vill titta på.

Vilka problem och utmaningar står ni inför?

– Vi vill förstå på vilka sätt sådana här robotar skulle kunna tillföra nytta i trafiken, vad de ska och inte ska göra och hur de uppfattas av passagerare. Det finns förstås även många tekniska utmaningar för att förverkliga detta. Exempelvis måste roboten kunna läsa av situationen och förstå när den ska interagera eller inte, och när den ska ta initiativ till interaktion med en passagerare. 

I dessa pandemitider vill väl människor snarast ha mer kontakt med andra människor än mindre, om än på virussäkert avstånd? Eller?

– Självklart längtar vi alla efter mer social interaktion med människor i dessa tider, men bussen kanske inte är bästa platsen för detta. Det är ju ett begränsat utrymme där trafikvärdarna i så fall måste interagera på kort avstånd med många olika människor, och då kan det förstås finnas en fördel med robotar. Om vi tänker bortom pandemin så kanske man som passagerare helst hade haft ett antal mänskliga trafikvärdar på alla bussar som kunde hjälpa en med lite allt möjligt. Men det har vi som sagt inte i dagsläget heller, och då tycker vi det är intressant att se hur nära man kan komma en sådan upplevelse med hjälp av robotar. 

Forskningsprojektet löper över fyra år och finansieras av Energimyndigheten. Det är ett samarbete mellan ITRL ( Integrated Transport Research Lab ), Furhat Robotics och TMH (Tal, musik och hörsel) på KTH.

Text: Peter Ardell

För mer information, kontakta Gabriel Skantze på 073 - 326 66 69 eller gabriel@speech.kth.se.

Innehållsansvarig:press@kth.se
Tillhör: Aktuellt
Senast ändrad: 2020-09-30