Rymdprofessorn förklarar årets fysikpris

En konstnärlig avbildning av hur vintergatan ser ut, givet att det finns ett antal solsystem med planeter i omloppsbana runt stjärnorna. Forskning har sedermera visat att planeter som cirkulerar runt solar är regeln snarare än undantaget när det kommer till himlakroppar likt exoplaneter. Bild: European Southern Observatory.

NYHET

Publicerad 2019-10-08

Hallå där Mark Pearce, professor på avdelningen för partikel och astropartikelfysik på KTH. Årets Nobelpris i fysik rör bland annat upptäckten av den första planeten utanför vårt eget solsystem. Kan du berätta lite om vilken betydelse forskarnas arbete haft för oss jordlingar?

– Årets Nobelpris i fysik har två distinkta delar. James Peebles får hälften av priset för hans teoretiska idéer om kosmologi som definierar dagens bild av universums utveckling sedan Big Bang för nästan 14 miljarder år sedan. Peebles arbete har lett till kosmologins utveckling från en något spekulativ gren av vetenskapen till en väldigt exakt vetenskap som kan testas genom mätningar gjorda med teleskop på marken och med satelliter i rymden. Bilden som har växt fram är minst sagt tankeväckande. Universum verkar bestå av bara fem procent känd materia, exempelvis atomer. Resten är i en form som är idag är okänd för oss. Dels så kallad mörk materia, cirka 25 procent, dels mörk energi, cirka 70 procent. 

– Den andra hälften delas av Michel Mayor och Didier Queloz för deras upptäckt av den första planeten i bana kring en solliknande stjärna i Vintergatan - en så kallad exoplanet. De utvecklade ett nytt slags instrument som var monterat på ett teleskop i södra Frankrike. Med hjälp av deras känsliga instrument var det möjligt att avslöja de väldigt små rörelserna hos den stjärna som den Jupiter-stora exoplanet var i omloppsbanan runt. Det skapade en revolution i astronomin och idag känner vi till cirka 4 000 exoplaneter med olika egenskaper!

Mark Pearce, professor på avdelningen för partikel och astropartikelfysik på KTH.

Ja, första exoplaneten registrerades 1995. Sedan dess har ytterligare tusentals planeter upptäckts. De här upptäckterna, kan de utgöra en väg mot svaret på en av de största frågorna när det gäller kosmos: Finns det liv någonstans därute?

– Oj! Det är ingen lätt fråga att svara på. Med tanke på universums storlek är det kanske osannolikt att vi är helt själva men vad är chanserna att livet ser ut som det vi är vana med? Jag kan inte låta bli att reflektera över att upptäckten av liv någon annanstans i universum kanske är precis vad som behövs för att ge mänskligheten perspektiv på rådande utmaningar på jorden.

Många experter siade om ett fysikpris på nanonivå, men det blev makroperspektivet och kosmos istället. Var det väntat?

– Det är ofta svårt att förhandsgissa vem kommer att tilldelas Nobelpris. Men, det är alltid bra underhållning att läsa genom alla förslag som ventileras dagarna innan priset offentliggörs. Jag har för mig att folk har tipsat om exoplaneter under flera år.

Har vi någon forskning på området på KTH?

– Så vitt jag vet det finns ingen exoplanet-forskning på KTH, men eftersom vi sitter på Albanova hör vi ofta om sådana aktiviteter genom kollegor på Stockholms universitet. Peebles arbete har lagt grunderna till vår moderna syn på universum, och på så sätt kommer konsekvenserna av hans arbete att genomsyra mycket av vår forskning inom astropartikelgruppen på KTH.

Vad forskar du om själv just nu?

– Jag jobbar huvudsakligen med att framställa nya rymdinstrument för mätningar av röntgenstrålning från avlägsna objekt såsom svarta hål och pulsarer. Min grupp jobbar specifik med metoder för att mäta strålningens polarisation - en ny mätmetod som förhoppningsvis kommer att leda till nya insikter om några av de mest energirika objekten i kosmos.

Berättar för Peter Ardell.

Innehållsansvarig:press@kth.se
Tillhör: Forskning
Senast ändrad: 2019-10-08