Så har konditionsträningen utvecklats under 1900-talet

– Forskningen handlar om vetenskapliggörandet av träning, och mötet mellan forskningen och idrotten.

Det säger Daniel Svensson, forskare på avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö vid KTH.

Han berättar att idrott är en bra lins genom vilken tendenser och idéer i samhället kan studeras. Redan på 1940-talet började fysiologer vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm utveckla vad de kallade för "rationell träning", ett sätt att träna som vilar på vetenskaplig grund. Dessa ansträngningar var ett led i en bredare rationaliseringsrörelse i det svenska samhället under 1940- och 50-talet.

– Samtidigt fanns det fortfarande många konditionsidrottare, inte minst inom längdskidåkningen, som ägnade sig åt det man kallade "naturlig träning". Den naturliga träningen byggde på personlig erfarenhet och kunskap och skulle helst bedrivas i vackra naturmiljöer till skogs eller till fjälls. Striden mellan dessa två träningsideologier, rationell och naturlig träning, utmynnade i en slags kompromiss, där vetenskapens roll blivit allt viktigare men där inslag från den naturliga träningen fortfarande finns kvar.

Daniel Svenssons nya avhandling visar alltså hur olika kunskapstraditioner, i det här fallet vetenskaplig respektive erfarenhetsbaserad kunskap, kan mötas och kombineras.

– För idrotten är det kanske mest betydelsefulla forskningsresultatet att jag visar hur en specialiserad och professionaliserad tränarroll var central för att lyckas översätta den vetenskapliga kunskapen till praktisk nytta i skidspår och löparpass. En mer övergripande slutsats är att den vetenskapliga träningens framväxt ska ses som en viktig del i folkhemsbygget och den bredare rationaliseringsrörelsen.

Daniel Svensson är inte direkt överraskad över forskningsresultatet, men en och annan ögonbrynshöjare finns.

– Möjligen är det lite överraskande att det inte var någon större skillnad i hur manliga respektive kvinnliga skidåkare förhöll sig till de vetenskapliga träningsidéerna. Vi hade en hypotes om att kvinnliga åkare, som saknade de manliga åkarnas starka tradition och koppling till skogsbruket, skulle vara mer benägna att anamma de nya rönen. Så var det dock inte, utan både kvinnor och män i skidlandslaget var skeptiska och det var först på 1970-talet som de vetenskapliga metoderna - avancerad pulsmätning, test av syreupptagningsförmåga, höghöjdsträning med mera - fick ett bredare genomslag inom svensk konditionsträning.

Det blev under arbetets gång även tydligt vilken viktig roll fysiologin, och då specifikt fysiologin vid Gymnastik- och idrottshögskolan, har spelat i det svenska samhällsbygget sedan 1940-talet.

Bland de som har nytta av forskningsresultatet återfinns idrottare.

– Folk inom idrotten kan lära av hur formerna för samarbete med vetenskapen har eller inte har fungerat historiskt sett. Men också forskare har nytta av de här kunskaperna eftersom jag visar på svårigheter och möjligheter i att översätta och förmedla vetenskaplig kunskap till miljöer präglade av praktik. Sedan är idrotten, liksom vetenskapen, centrala företeelser i vårt samhälle och deras historiska relation därför av stort intresse.

Han utvecklar sitt resonemang genom att berätta att förståelsen för hur relationen mellan vetenskap och vardagliga praktiker såsom träning har formats historiskt är viktig om vi ska kunna utveckla nya, innovativa och fungerande former för kunskapsbyggande och kunskapsöverföring i dag, på 2000-talet.

Daniel Svensson har i sina tidigare studier skrivit om idéer som rör landskapet inom turism, friluftsliv och idrott under 1800- och 1900-talen. Ämnet för denna avhandling passar således som hand i handske, enligt Daniel Svensson.

– Dessutom är jag personligen intresserad av idrott, inte minst löpning och längdskidåkning, så det har varit ett privilegium att få arbeta med så här spännande forskning.

Daniel Svensson har precis disputerat, och avhandlingen kombinerar idrottshistoria, vetenskapshistoria och miljöhistoria.

Text: Peter Ardell

För mer information, kontakta Daniel Svensson på 073 - 571 77 19 eller daniel.svensson@abe.kth.se.