Till innehåll på sidan

”Samverkansförmåga bör värderas högre”

Man i kostym och två unga människor vid maskin i bakgrunden.
Enligt Mikael Östling bör samverkansskicklighet inom akademin värderas högre. (Foto: Håkan Lindgren)
Publicerad 2021-06-15

Mer och fler utbyten mellan akademin och det omgivande samhället tjänar vi alla på och det driver samhällsutvecklingen framåt. Därför bör kompetens inom samverkan värderas högre.
Det säger Mikael Östling, prorektor och ansvarig för strategisk samverkan på KTH.

Han påpekar att det ibland är en något fyrkantig bild av meritering inom universitetsvärlden. Skicklighet inom samverkan, till exempel i form av personrörlighet, ska löna sig.

– Utan samarbete kommer vi ju ingen vart.

Att lära av varandra, utbyta kunskap och erfarenheter med det omgivande samhället sker på flera olika nivåer. Inom ramen för de strategiska partnerskapen som KTH har med företag och organisationer är ett sätt- ett annat är just genom personrörlighet . Det kan vara som industridoktorand, adjungerad eller affilierad professor eller fakultet.

– KTH har en lång tradition av samverkan och det finns i vårt DNA som man brukar säga. Vi berikar ju varandra genom dessa utbyten och på individnivå kan det öppna sig riktigt bra möjligheter.

Ny nyckelkompetens

Tydligare verklighetsförankring som kan innebära nya, spännande forskningsfrågeställningar, nyckelkompetens från företagens forskningsavdelningar är några av fördelarna från KTH:s horisont. Från företagen och organisationernas sida kan det exempelvis generera nya rön att ta med tillbaka hem eller hitta nya talanger att rekrytera bland KTH:s studenter och doktorander.

I dag finns drygt 300 industridoktorander från olika företag och organisationer på KTH, omkring 100 personer som är affilierade eller adjungerade professorer.

– Jag skulle väl önska att vi fördubblar den siffran så att vi får förmånen att ta emot många fler till KTH. Det i sin tur kan också leda till ytterligare ömsesidigt strategiskt utbyte som gagnar alla parter.

Personrörligheten ut från KTH är betydligt mindre i omfattning och här finns enligt Mikael Östling mer att göra. En förklaring, av flera, är just detta hur samverkansskicklighet värderas. Hur man bygger meritvärde utifrån samverkansförmågan har diskuterats på flera håll- bland annat inom projektet MerSam .

– I takt med att forskning och samhällsutmaningar blir alltmer komplexa blir samverkan och utbyten av den här typen ännu viktigare, säger Mikael Östling.

Tydligare återkoppling kan göra det ännu bättre

Susanna Lundgren är expert inom kontaktmekanik och skoveldynamik på Siemens Energy AB. Men hon forskar också inom ämnet på Skolan för teknikvetenskap på KTH – som affilierad fakultet.

– Det är ett bra sätt att utvidga universitetssamarbetet för företaget jag arbetar för. Samtidigt blir det en kompetenshöjning för mig personligen.

Hur kom du på idén?

Kvinna med glasögon.
Susanna Lundgren, affilierad fakultet från Siemens Energy AB.

– Jag var delaktig i ett annat forskningssamarbete på KTH och tyckte det lät som en intressant möjlighet. Tillgängligheten för samarbete ökar ju också som affilierad och nya diskussioner öppnar sig.

Hur länge har du forskat på KTH?

– I fyra år på 20 procent. Det förlängs två år i taget och före pandemin vara jag på plats på KTH ungefär en dag varannan vecka.

Hur kan forskningen användas – rent konkret?

– Mitt mål är att ta fram underlag för att kunna utveckla våra metoder och kriterier avseende kontaktutmattning. Längs vägen får jag kunskaper som jag löpande tar med mig i utvecklingsarbetet.

Är det något du skulle förespråka för en kollega?

– Absolut.

Är det något du saknar?

– Det har varit lite oklart vad som förväntats av mig från KTH:s håll, det vill säga lite tydligare återkoppling på omfattningen av mitt bidrag till KTH. Men jag har ett jättebra samarbete med en professor på institutionen så det fungerar utmärkt.

Fram för mer fulforskning

Pål Efsing, som till vardags arbetar på Ringhals, har varit adjungerad professor på KTH i nästan tio år.
– Det är det bästa jag har gjort. Att kunna ta ett konkret problem och göra en forskningsfråga av det för att bolla med unga talanger eller stöta och blöta med seniora forskare är fantastiskt.

Ungefär två dagar varannan vecka är Pål Efsing på enheten för Hållfastlära vid institutionen för Teknisk Mekanik på KTH och delar med sig av med sin expertis kring hur material åldras. Detta stöds även av Svenskt Kärnteknisk Centrum som är en centrumbildning vid KTH som syftar till sammankoppling av forskningsintressen mellan kärnkraftsindustrin och myndigheten, och de universitet som är aktiva inom området.

Man med skägg.
Pål Efsing, adjungerad professor från Ringhals.

Att föra in det industriella perspektivet är något som KTH och dess studenter på alla nivåer tjänar på, menar han. Det innebär ett stor mervärde för alla inblandade. Han vill också slå ett slag för det som i vissas ögon ses som ”fulforskning”.

– Att uppgradera tillämpad forskning är också viktigt. För en del är det inte lika fint som matematiska modeller. Det är något jag märkt av. KTH har ju en lång tradition av tillämpad forskning så jag tycker att det är synd. Men mottagandet har varit utmärkt och jag har fått en otrolig respons under dessa år.

Om han ska ge ett råd så är det dels att verkligen ta chansen och ta tillvara till det ömsesidiga utbytet, dels att det är bra om man plockar in adjungerade professorer hyfsat tidigt i deras aktiva karriär så att verklighetskopplingen blir så aktuell som möjligt.

Det bästa av två världar

Att ha en fot i företagsvärlden och en i den akademiska är något industridoktoranden Sara Eliasson kan rekommendera.

– Absolut. Jag får ju det bästa av båda världarna. Jag får forska samtidigt som jag har min tjänst på Scania kvar.

Kvinna med maskin i bakgrunden.
Sara Eliasson, industridoktorand från Scania. (foto: Håkan Sandberg)

Du forskar på ett så kallat framtidsmaterial inom lättviktsdesign- närmare bestämt – utmattning av kolfiberkompositer. Hur kom du på det?

– Scania och KTH har ett ju förutom ett partnerskap också ett samarbete inom forskningscentret ECO2 Vehicle Design där jag fick chansen att ta mig an doktorandstudier och fördjupa mig inom ämnet.

Vad ska materialet användas till?

– I lastbilarna, eller de batteridrivna lastbilarna till exempel där vikten är en avgörande komponent.

Hur länge har du varit på KTH?

– Nu är det tre år och jag hoppas att det blir fem så att jag kan ta min doktorandexamen. Jag är ungefär en dag i veckan på Scania i Södertälje och resten av tiden på KTH- där jag verkligen känt mig delaktig.

Varför ska man bli industridoktorand?

– Forskning och tillämpning ligger så nära varandra. Applicerbarheten av forskning blir extra tydlig i den här rollen. Om man får chansen ska man ta den tycker jag.

Text: Jill Klackenberg

Innehållsansvarig:redaktion@kth.se
Tillhör: Om KTH
Senast ändrad: 2021-06-15