Seriös forskning om lekfull teknik

Håller ni bara på med roligheter här? Frågan inställer sig spontant efter en rundvandring med Kia Höök på hennes arbetsplats.

– Ja, här sysslar vi med seriös forskning om det oseriösa. Kristina, Kia, Höök är professor i interaktionsdesign på KTH och föreståndare för VINN Excellence centret Mobile Life. Forskningen är tvärvetenskaplig med forskare från datavetenskap, interaktionsdesign, sociologi och psykologi – men även designers, konstnärer, dansare och modeexperter.

Och ja – centrets forskning är inriktad på sociala upplevelser, fritid och lekfull interaktion med mobil teknik.

Onödig, mindre viktig forskning? Absolut inte om du frågar Kia Höök. Att ta vara på och utforska den teknik som människor använder för lek, spel och sport, för att roa sig och koppla av, är i allra högsta grad angeläget.

– Om man bygger teknik för människor och totalt glömmer bort att människor är skapande och lekfulla, vad har vi skapat för samhälle då?

Det finns alldeles för mycket usel teknik, säger hon. Krånglig, användarovänlig teknik. Teknik som tråkar ut människor eller förutsätter onaturliga, i längden skadliga rörelser – som till exempel alla smårörelser för att hantera en mobil.

– Teknik som utformats för arbetslivet tenderar också att spilla över till fritiden påpekar hon. Digitala kalendrar används även för att planera in barnens fritidsaktiviteter, besök hos mormor och eventuellt umgänge med vännerna i hel- och halvtimmes intervaller.

Kia Höök skulle hellre se en tekniköverföring i motsatt riktning. Som när Mobile Life på uppdrag av ABB undersöker om det går att göra arbetsmiljön i stora kontrollrum roligare med hjälp av idéer från lek- och spelteknik.

– Det som vi tycker är njutbar och rolig teknik, sådan som skapats för fritiden borde få flöda in på jobbet istället för tvärtom, säger hon.

Nej, Kia Höök har nog aldrig varit någon renodlad datanörd – även om det var hon som drev igenom en kurs i programmering på gymnasieskolan i Falköping på det tidiga 1980-talet. Intresset bottnade snarare i ett samhällsengagemang och insikten att det här med datorer, det skulle bli betydelsefullt.

– Jag kände att som kvinna måste jag ge mig in i det här området och se till att det blir bra, förklarar hon.

Uppsala universitet lockade med en datavetenskaplig utbildning som även skulle behandla samhälleliga konsekvenser av datatekniken. Det inslaget visade sig i verkligheten vara minimalt, men det räckte för att Kia Höök skulle hitta sitt ämne – samspelet mellan människa och datorer. Det engagemanget förde henne från Uppsala till Stockholms universitet där hon blev professor i människamaskin- interaktion 2003.

Den forskning som Kia Höök ägnat sig åt de senaste åren brukar sorteras in under det nya området ”Internet of things” eller ”Sakernas internet”. Det handlar bland annat om sensorsystem som via internet kan ge feedback om kroppsliga reaktioner, upplevelser och känslor.

Ett exempel är den stressmätare som Kia Hööks forskargrupp tagit fram. Den består av ett armband med sensorer som läser av olika stressindikatorer. Via en app i mobilen kan bäraren själv avläsa sin stressnivå och på så sätt få bättre koll på vilka situationer som stressar respektive lugnar just honom eller henne.

För fortsatt forskning inom det här området fick Kia Höök förra året 10 miljoner i anslag från Stiftelsen för Strategisk forskning och 2,4 miljoner från Vetenskapsrådet. För drygt ett år sedan lämnade hon Stockholms universitet till förmån för professuren i interaktionsdesign på KTH.

– Ämnet passar mig väldigt bra. Och så tyckte jag att kth var så coolt. Folk som bygger saker – det är roligt att forska i den miljön.

Att Kia Höök har roligt på jobbet är också uppenbart. Hon utstrålar oceaner av entusiasm och positiv energi när hon berättar om sitt arbete. Så till den grad att jag undrar om hon någonsin förmår lämna jobbet – har hon som forskar om fritidens teknik själv någon fritid?

– Jag rider en gång i veckan. Det håller jag ganska hårt på, försöker planera resor och andra åtaganden så att de inte ska inkräkta på min ridkväll.

Men visst, arbete och fritid flyter till vissdel ihop, erkänner hon. Hon utgår också gärna från sig själv, tar in sina egna erfarenheter i forskningen. Hennes egna ryggproblem har till exempel fått henne att intressera sig för teknik i kombination med mjukare träningsformer/ rehabilitering som exempelvis yoga.

På vilket sätt tekniken ska kunna stödja den här typen av träning är för tidigt att säga, projektet är alldeles nystartat påpekar Kia Höök. Men forskargruppen har bland annat studerat Feldenkrais, en träningsmetod som syftar till att med små subtila rörelser aktivera muskler som sällan används. Kanske kan den träningen underlättas och deltagarna få bättre kroppsuppfattning med hjälp av ett sensorsystem som ger feedback?

– Vi har ju redan en massa teknik, som exempelvis pulsmätare kopplat till träning. Men gemensamt för den är att det handlar om ett slags ideal, vi ska vägas, mätas, hållas i trim. Nu är jag ute efter något annat.

PERSONLIGT

Kia Höök

Ålder: 48 år

Yrke: Professor i interaktionsdesign vid KTH sedan april 2012 och föreståndare för VINN Ex-centret Mobile Life. Med i regeringens IT-råd.
Bor: I Upplands Väsby
Familj: Gift med Sverker Janson, två vuxna söner Adam och Axel som studerar i Lund. Det är jobbigt att de har flyttat hemifrån, saknar dem jättemycket.
Fritid: Rider islandshäst. Skulle gärna vilja ha en egen häst, blev kär i en i somras. Men det finns det inte utrymme för med mitt jobb.
 

Text Ursula Stigzelius

Foto Håkan Lindgren

KTH Magazine 01 APRIL, 2013