Hur mäter man forskningskvalitet? Sveriges mest produktiva universitet rankas i en ny mätning. (Foto: Adam af Ekenstam)

Små lärosäten ger mycket för pengarna

Publicerad 2019-11-11

Hur mycket forskning får man för pengarna? I en ny mätning rankas vilka svenska lärosäten som får mest genomslag i relation till sina intäkter. Flera mindre universitet placerar sig högt upp på listan.

Ulf Sandström (Foto: Petronelle Halvorsen)

Rankingen, som tagits fram av Ulf Sandström , docent vid KTH, i samarbete med tidskriften Fokus, återspeglar vilka forskare i Sverige som citerats flitigast i internationella tidskrifter och därför anses mest produktiva.

Universiteten rangordnas efter den kostnad som går åt för varje publicering. Därmed ges en bild av högskolornas effektivitet – vad kostar det att omvandla pengar till publiceringar?

– Lärosätenas storlek har endast betydelse för rankingresultatet om det finns stordriftsfördelar. Men den typen av fördelar verkar inte vara genomgående. Rankingen sätter små lärosäten som Malmö, Örebro och Jönköping högt upp vid sidan av de stora i Stockholm, Uppsala, Linköping och Lund, säger Ulf Sandström.

Rankingmetoden bygger vidare på ett system för att mäta produktion och citeringar som Ulf Sandström tog fram på uppdrag av regeringen för drygt tio år sedan och som använts för tilldelning och omfördelning av statsanslag till universitetens forskning.

Ser möjligheter

I mätningen jämförs forskarnas publiceringar med de ekonomiska resurser som universiteten får – via staten eller extern finansiering, som forskningsråd eller stiftelser. De stora anrika lärosätena brukar hamna högt i de traditionella internationella rankingarna, men i denna är det Malmö universitet som rankas högst, och flera mindre lärosäten är uppstickare.

– Dessa lärosäten har sett möjligheter att förbättra sin position och har velat tillskansa sig medel från omfördelningen. De har infört riktlinjer och incitament för publiceringsverksamheten, och haft ordentliga diskussioner om detta med personalen, vilket skapat en medvetenhet om vikten av publiceringar i internationella tidskrifter.

Medan global ranking anses ha betydelse för att attrahera internationella studenter, forskare och att locka finansiärer borde rangordningen av högskolornas effektivitet var högintressant för lärosätena själva, anser Ulf Sandström.

Rankingen baseras på uppgifter om artiklar publicerade åren 2012-2015 vilket kan ge underlag för en rad strategiska diskussioner, enligt Ulf Sandström som ger några exempel:

– Var har vi våra styrkor och svagheter? Vilka satsningar har burit frukt och varför? Hur går det till när vårt forskningssystem gör det svårare för kvinnor? Det går även att undersöka vilket lärosäte som ger snabbast karriär för yngre forskare. För finansiärer torde det vara av intresse att få veta hur forskare som fått anslag presterar jämfört med andra, och om finansiärerna valt ut de bästa.

Trubbigt verktyg

Kritiker menar att statistik om forskares publiceringar, bibliometri, är ett trubbigt verktyg för att mäta forskningens kvalitet, vilket Sandström tillbakavisar:

– Forskningens själ och idé är att ta fram ny kunskap och en forskare vill påverka forskningsfronten. Man vill vara bland dem som publicerar det senaste eller omsätter de nya teorierna i praktiska sammanhang. Min metod är anpassad för att ge uppmärksamhet till dem som producerar ny kunskap i de internationella tidskrifterna.

Rankingresultatet, som även innehåller en rangordning av de 100 bästa forskarna i landet inom åtta olika områden, publicerades nyligen i tidskriften Fokus. Nästa steg är att utvidga underlaget av publicerade artiklar både bakåt i tiden från mitten av 1980-talet och fram till och med 2019 års citeringar.

– Då kanske dagens äldre forskare med omfattande produktion över sin livstid kommer att få bra placeringar, säger Ulf Sandström.

Text: Christer Gummeson

Så gjordes rankingen

Universiteten rankas utifrån den kostnad, resurser som går åt per citerings- och produktionspoäng från forskare som varit knutna till lärosätet under den aktuella perioden, som är cirka 2010-2013. För att kompensera för skillnader i vetenskaplig produktion mellan olika forskningsområden justeras poängen som varje artikel får med en normeringsmetod. Exempelvis får tillämpad forskning en egen viktning jämfört med grundforskning, och humaniora värderas högre jämfört med andra områden.

Sveriges tio bästa universitet, enligt rankingen är:

  1. Malmö universitet
  2. Stockholms universitet
  3. Uppsala universitet
  4. Karolinska institutet
  5. Linköpings universitet
  6. Örebro universitet
  7. Lunds universitet
  8. KTH
  9. Högskolan i Jönköping
  10. Göteborgs universitet

I mätningen identifieras de 100 bästa forskarna i landet, av totalt 60 000, från alla forskningsfält: naturvetare, tekniker, medicinare, samhälls- och beteendevetare och humanister.

Varje artikel rangordnas baserat på citeringar inom respektive vetenskapsfält som anges i Web of Science och delas in i grupper. Sedan översätts en indikator, kallad percentilindikator, till ett poängantal för varje artikel.

Den artikel som hör till den mest citerade procenten tilldelas 100 poäng. En artikel som hör till de 50 procent minst citerade ger 1 poäng, något som gör att en forskare inte kan förlora på att publicera en artikel. I ett enda värde uttrycks därmed produktivitet, antal artiklar, citeringsnivå och kvalitet.

Innehållsansvarig:press@kth.se
Tillhör: Forskning
Senast ändrad: 2019-11-11