Mannen som talar med kretsar

Igår var det dags att återvända till skolarbetet ordentligt. I och med att jag har varit på resande fot ett tag kändes det faktiskt rätt gött att sätta igång med vardagen igen och gnugga geniknölarna tills de glödde. Slut i skallen blev man som vanligt men det är ändå gött på något sätt, typ som träningsvärk.

Först på dagordningen detta nya år stod vårt projekt i kursen Sensorbaserade System. Vi håller på och jobbar med en färgsensor och har haft lite problem med att läsa ut data från den. Vi satt och slet vårt hår hela dagen igår och lyckades reda ut en del buggar men kom inte hela vägen fram.

För att reda ut exakt vad det var som gick snett i kommunikationen mellan sensorn och vårt huvudchip gick jag idag till jobbet och lånade en grunka som underlättade analysen. Jag tycker det är sjukt spännande att jag vid det här laget känner mig hyfsat bekväm med att avläsa kommunikation mellan två chip som snackar med varandra. Jag kommer ihåg i början när jag försökte sätta mig in i hur det egentligen går till. Det är lite bökigt i och med att det i grund och botten bara är ettor och nollor som skrivs till digitala register enligt något visst protokoll, men efter hand och om man tar ett steg tillbaka och ser till den större bilden så klarnar det.

Jag satt större delen av dagen på kontoret vid logikanalysatorn jag lånade, och till slut var problemet med kommunikationen löst! Det är frustrerande när man fastnar, men fantastiskt när det sedan lossnar. Som lök på laxen möttes jag av ett härligt snöoväder när jag klev ut i Stockholmskvällen. Det var verkligen på tiden.

Som avslutning kommer här en skön pianolåt som jag hittade i en spellista idag:

This entry was posted in Studier.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *