Kategoriarkiv: För dig som ska söka utbildning

Snart dags för mottagning!

Foto: Stanislaw Bengtsson

Redan nästa vecka är det dags för den kanske roligaste perioden av året inom studentlivet: mottagningen! Den arrangeras helt och hållet för att du som nyantagen ska få en så rolig och bra introduktion till KTH och det tillhörande studentlivet som möjligt, samt att du ska få tillfälle att lära känna dina nya studiekamrater. Allt en som nyantagen behöver göra är att hänga med på så mycket en känner för och njuta av färden. I det här tidigare inlägget skrev jag ganska ingående om mottagningen ifall du är sugen på att läsa vidare 🙂 Det finns som jag tidigare nämnt även mer info på den här sidan, och se till att spana in din programsida för info om hur schemat ser ut för just ditt program!

Välkommen!

Nu har andra antagningsbeskedet kommit! Till alla er som sökt och kommit in på KTH kan jag bara säga stort grattis, ni har intensiva och roliga år framför er. Allt börjar med den härliga mottagningen i slutet av augusti, som många äldre studenter har lagt månader på att förbereda. Den 27 augusti är det en frivillig mottagningsceremoni för alla nyantagna i Blå Hallen i Stadshuset, den lokal där även Nobelfesten arrangeras i december. Efter det sätter allt igång, och exakt hur mottagningen går till skiljer sig mellan programmen. Mer info skickas såklart ut till de som kommit in och accepterat sin plats, och mer nyttig info finns på den här länken.

Än en gång, stort grattis och hjärtligt välkomna!

Stockholmstips: Utsiktsplatser

Nybrokajen

Stockholm är en stad byggd på öar vilket ger upphov till många fina utsiktsplatser och en öppen känsla. Jag gillar verkligen hur vattnet skapar rymd och möjlighet till överblick. Ett exempel på en härlig plats att sitta och ta en glass en solig sommardag är Nybrokajen på bilden ovan. Där kan du se Djurgården med Nordiska muséet , Vasamuséet och Junibacken till vänster, nöjesparken Gröna Lund rakt fram och till höger skymtar Skeppsholmen som bjuder på en riktigt fin liten promenad längs vattnet vid fina gamla båtar.

Skinnarviksberget

Andra fina utsiktsplatser är Skinnarviksberget, Västerbron, Mosebacke, Katarinahissen och Kaknästornet. En av mina absoluta favoritplatser i Stockholm ligger dock på KTHs campus på Valhallavägen, nämligen Klocktornet! Där finns även en radioklubb som en kan gå med i om en är intresserad av att sitta och kommunicera med andra fjärran entusiaster eller pilla med elektronik i deras labb.

KTHs klocktorn

Katarinahissen

 

 

Allsång och antagningsbesked

Även om studentlivet dör ner under sommaren så finns det såklart gott om aktiviteter att roa sig med i huvudstaden. Igår var jag och några nyfunna vänner från Ericsson på en riktig Stockholmssommarklassiker: Allsång på Skansen! Trots att jag bott i den här stan under nästan hela mitt liv har jag aldrig varit där. Det blev en trevlig kväll med riktigt fint väder och ett kärt återseende av ett av mina gamla favoritband: Mando Diao. När en skådar ut över Stockholm från Skansens höjder i solnedgången är det svårt att inte gripas av hur jäkla vacker den här staden är.

MEN, för att byta ämne händer det ju något riktigt spännande imorrn: första antagningsbeskedet för höstens program släpps! För er som har ansökt håller jag tummarna att ni kommer in på det ni vill, och kommer du inte in på exakt det du ville så kan det ju mycket väl vara så att det leder dig in på helt rätt väg till slut, eller att du kommer in i andra antagningsomgången. Hur som helst, helt klart spännande. Kommer själv ihåg den taggade nervositeten som om det var igår 🙂 glöm för allt i världen inte bort att tacka ja till din plats i tid!

Framtiden efter KTH

Nu när exjobbet är inne i slutfasen och examen faktiskt är inom räckhåll känns det rimligt att blicka fram lite. Vad kommer egentligen hända efter examen?

Om jag ser till andra jag känner som har gått ut från KTH verkar det finnas många olika vägar att gå. Folk börjar jobba med allt från ren forskning till projektledning och företagande. Någonting jag verkligen uppskattar med den utbildning jag snart har i ryggen är att den ger frihet och verktyg att rikta in sig mot det en själv är intresserad av och har talang för.

För min egen del kommer, som jag tidigare skrivit om, resan inom arbetslivet att börja på Ericsson nu i höst. Det känns bra för mig att börja på ett stort företag med ordentliga rutiner för att skola in nyexaminerade ingenjörer i arbetslivet. Dessutom är jag glad att ha fått en anställningsroll där jag kommer att jobba nära tekniken som utvecklare av elektroniska chip som ska sitta i trådlös kommunikationsutrustning. Samtidigt finns det möjlighet att på sikt röra sig till andra typer av roller som kanske har med mer projektstyrning och liknande att göra. Just trådlös telekommunikation är navet för sjukt mycket häftig teknik, och det ska bli spännande att vara med och forma teknologi som öppnar upp nya möjligheter för såväl individer som hela branscher och samhällen.

Jag ser verkligen fram emot att komma ut i arbetslivet och få använda den kunskap jag hittills tillskansat mig genom studierna på KTH, samtidigt som jag vet att den första tiden efter examen kommer handla mycket om att lära sig praktisk kunskap man inte kan lära sig förrän man kommer till sin faktiska arbetsplats. Visst kommer jag att ha nytta av den hårda kunskapen från kurser jag läst, men ännu viktigare tror jag är den uppövade allmänna förmågan att lösa nya problem och driva igenom projekt. Jag hoppas och tror att jag aldrig kommer sluta lära mig saker inom mitt arbete. Det ska bli kul och inspirerande att bli en verkande kraft i samhället och att det man gör om dagarna kommer omsättas till produkter och tjänster som används av människor på ett eller annat sätt.

Jag har ingen aning om exakt vart färden kommer ta mig, men jag är säker på att den väg jag har slagit in på kommer att leda till spännande upplevelser, möten och lärdomar. Min filosofi är att det bästa sättet att klura ut vilket slutmål som är rätt för en själv är att följa sin inre kompass för att börja röra sig i en riktning som känns rätt, ge sitt allt och vara öppen för de möjligheter som dyker upp runt hörnet. Då kommer man förr eller senare till rätt ställe, även om man kanske inte inser var man var på väg förrän man väl är där.

Sjungom studentens lyckliga dar

Stort grattis till dig som tar studenten nu i dagarna! Jäklar vilken härlig (och hisnande) känsla det är att springa ut i friheten och vuxenlivet. Jag kommer ihåg att det för mig var lite som att ge sig ut på öppet hav; det fanns inte längre något fast land i horisonten. Jag tycker dock inte att man ska oroa sig alltför mycket över det, utan låta vinden och ens inre kompass leda vägen. Så länge en gör något som leder i en riktning som känns rätt så brukar det inte bli helt tokigt iallafall, även om man inte vet exakt till vilken slutdestination man är på väg. Det är det som är spännande; oftast hamnar man inte alls där man hade tänkt sig! Så stort grattis än en gång, och försök göra det bästa av färden genom såväl stormar som soliga dagar. Du kommer garanterat stöta på både och.

Ettans elektroprojekt – shitty robots

Under första året på civilingenjörsprogrammet inom Elektroteknik så genomförs den första projektkursen på programmet. Den syftar till att dels öva på att jobba i projektform, dels omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken. Man får såklart en hel del handledning och hjälp på vägen så tidigt i programmet. I år fick de tydligen i uppgift att göra ”Shitty robots” – det vill säga robotar som är mer eller mindre poänglösa men awesome! Konceptet är inspirerat från youtubern Simone Giertz som du kan se gästa Stephen Colbert i klippet nedan.

Riktigt kul uppgift, jag är smått avis på ettorna! Hade varit sjukt kul att göra något sånt. Mitt projekt handlade om att rita upp en karta över ett rum med hjälp av reflekterade ljudsignaler vilket i och för sig också var spännande, men det är kul att se hur programmet utvecklas varje år och anpassar sig efter studenternas intressen och teknikbranchens utveckling där det passar. Det har hänt en hel del inom kursplanen bara sedan jag började och jag tycker att det går åt helt rätt håll.

Dessutom var det en deluppgift av projektet att göra en film som beskrev det som byggts. Du kan hitta spellistan med alla filmer på den här youtubelänken. En av filmerna (”KattKran”) har redan flera tusen views. Här nedan kan du se en annan film där gruppen byggde en robot som kan rita ut en digital bild med hjälp av papper och penna. Kul att se att det ingår en hel del mekatronik med motorer, sensorer och liknande i projekten! Att D-husets vackra tegelklädda fasad finns med i videon värmer lite extra i hjärtat.

 

Glöm inte att anmäla dig!

Nu på tisdag den 18 april stänger ansökan till höstens program! Om du känner dig det minsta sugen rekommenderar jag verkligen att du söker, det har man ingenting att förlora på 🙂 På den här länken kan du hitta mer info om alla KTHs program ifall du till exempel skulle vilja ha lite stöd i hur du ska rangordna olika utbildningar du är intresserad av.

Framtidsdrömmar i konstant förändring

Det är intressant hur ens drömmar och framtidsutsikter förändras allteftersom man går igenom nya upplevelser. När jag slutade gymnasiet hade jag pluggat Natur-musik i tre år och var ganska trött på naturvetenskapliga ämnen och matematik. Jag var säker på att jag inte ville börja plugga direkt den hösten, men om jag hade varit tvungen att välja ett universitetsprogram då hade jag nog sökt typ fotojournalistik. Jag höll på mycket med skoltidningen under gymnasiet och tyckte att journalistlivet verkade spännande och kreativt.

Jag sköt dock som sagt på universitetsplanerna och jobbade under första året efter gymnasiet i en sportbutik på skid- och cykelavdelningen. Framåt våren infann sig reslusten och jag bestämde mig för att bege mig till Santa Barbara i Kalifornien för att plugga på college. Jag hade tänkt plugga kurser främst inom fotojournalistik men hittade massor med spännande musikkurser och körde på det istället. 

Mina musikkurser ledde till att jag fick en praktikplats i en musikstudio. Helt plötsligt väcktes drömmar om att bli studiotekniker eller producent, något som jag aldrig skulle vågat faktiskt tro på innan jag kom till Santa Barbara. Samtidigt blev jag allt mer nyfiken på hur tekniken i studion fungerade, och efter lite vägledning från mannen som ägde studion (och var ingenjör i grunden) bestämde jag mig för att söka till Elektroteknik på KTH. Det kändes som ett bra sätt att skaffa mig en gedigen grundkompetens, och tiden i studion hade gett mig insikt i att elektroteknik spelar en stor roll i musikproduktion. 

Frukost i sektionslokalen under mottagningen

Nu var planen att behålla min anknytning till musiken samtidigt som jag tillfredsställde min tekniska nyfikenhet genom att rikta in mig på audioteknik. Den inställningen har jag behållt genom större delen av min utbildning och det har varit en starkt motiverande faktor. Under mastern har jag dock fått en ännu djupare insikt i hur elektroteknik fungerar i grunden, och insett att min fascination inte bygger endast på användningsområdet av tekniken, utan kanske ännu mer hur den är konstruerad samt hur den fyller ett behov genom sin design. Det har gjort att jag känner mig öppen för andra branscher än just ljudteknik nu när jag snart ska ut i arbetslivet. Det känns lite underligt eftersom jag har varit så fokuserad under så många år, men det känns också helt rätt och spännande. Musiken kommer jag aldrig släppa, den är alltför viktig för mig. Det finns dock många olika sätt att hålla den vid liv, och just nu känner jag att jag hellre vill hålla på med den på min fritid än att bestämt bygga upp mitt arbetsliv kring den. Vem vet, det kan mycket väl förändras om några år, eller kanske till och med några månader… 

Jag tror att det är nyttigt att vara öppen för förändringar hos sig själv och bejaka hur man formas av sina upplevelser. Om man stenhårt planerar en slutdestination som man vill nå till på ett par års sikt är det stor chans att du antingen inte når dit eller inser att det inte egentligen var dit du ville när du väl är där. Att däremot gå i den riktning som känns rätt för tillfället (och som kanske leder dig mot några mål du ser som inspirerande just nu) kan nästan aldrig bli fel, så länge du är beredd att ändra kurs när nya möjligheter eller förutsättningar uppstår. Det betyder inte att man bör bara planlöst irra omkring, men att en inte behöver ha sån ångest om vad som finns på andra sidan horisonten så länge en följer sin inre kompass.