Kategoriarkiv: Studier

Tack och hej!

Så var det till sist dags för mig att kliva av som studentbloggare. Det har varit gött att få dela med mig av mitt studentliv, och jag hoppas att du som läsare har fått en lite bättre inblick i hur det kan se ut när en pluggar på KTH 🙂

Nu när examen nästan är i hamn (jag har trots allt fortfarande lite kvar att fila på exjobbsrapporten) och arbetslivet har börjat ser jag tillbaka på min studietid och inser hur jäkla mycket jag varit med om under de senaste fem åren. Jag skulle faktiskt inte vilja säga att det har gått snabbt förbi. Jag har hunnit genomgå många härliga såväl som jobbiga perioder, och är långt ifrån samma person idag som när jag började. Jag känner någon sorts storebroderlig ömhet och nostalgi när jag tänker tillbaka på den lilla parvel som flyttade in i ett några kvadratmeter stort rum i en delad studentlägenhet på Lappis hösten 2012 och trodde att han kunde odla skägg… 

Det finns så mycket jag tar med mig från KTH, allt från att fatta hur en dator egentligen fungerar till roliga gasqueminnen från sektionslokalen. Jag ser fram emot arbetslivet och känner inte att jag hellre skulle vilja fortsätta studera, men anar att saknaden kommer komma i stunder så småningom. Skulle gissa att jag kommer dyka upp på en alumniträff eller två 😉

Till alla er som har hjälpt till att förgylla min studietid: stort, stort tack. Till er som har studietiden framför er eller är mitt uppe i den kan jag bara gratulera. Ge järnet i skolbänken såväl som på gasquen, och glöm inte att ställa er mitt på borggården med jämna mellanrum för att insupa det faktum att ni är studenter på den Kungliga Tekniska Högskolan. Det är inte alltid en dans på rosor, men iallafall bland det bästa jag har varit med om.

Ha det gött!

Foto: Linnea Holm för Quarnevalen

 

Nationaldagsplugg och matfestival


Röda dagar får mindre betydelse när man är student. Nationaldagen till ära tog jag förvisso sovmorgon men åkte ändå in till det nästan helt övergivna kontor i Kista där jag gör mitt exjobb. Kändes bra att få något gjort, har haft lite strul med hårdvaran jag använder för att utveckla mitt projekt men det verkar ha lossnat nu! Att programmera handlar ofta om att ta två steg framåt och ett tillbaka, man stöter hela tiden på nya buggar och får lära sig att det är en del av processen. Bara man tuggar sig igenom det med tålamod och sätter på sig problemlösarhatten så löser det sig till slut.

Jag var dock inte helt ensam på kontoret; en annan exjobbare i som sitter i närheten av mig hade också kommit in för att knacka lite kod. Han heter Xiang och kommer från Kina men läser sin master på KTH.

Efter att ha lämnat kontoret tog jag mig in till Kungsträdgården och den årliga matfestivalen Smaka på Stockholm! Riktigt kul tillställning, även om studentplånkan gjorde att man fick begränsa sina kulinariska äventyr. Fanns dock en del gratis smakprover att ta del av och hyfsat billiga smårätter från de olika stånden 🙂

På återseende

Igår träffade jag Ahmed, en masterstudent från Egypten, för sista gången innan hans avfärd från Sverige. Den suddiga selfien ovan är det enda fotot vi kom oss för att ta, men nåväl. Vi lärde känna varandra under en projektkurs inom sensorbaserade systemi höstas, där vi byggde en pryl som konverterade färg till toner. Det visade sig snabbt att vi delade ett intresse för musik och musikrelaterad teknik, och fick genast mycket att prata om. Han läser  EIT-masterprogrammet, vilket innebär att han kommer läsa nästa år på ett annat universitet i Europa (i Berlin för hans del). Verkar dock som att han har planer på att försöka göra exjobbet här i Sverige, och vi har även pratat om att jag kanske ska åka och hälsa på honom i Egypten i framtiden. Jag betvivlar att igår var sista gången vi sågs 🙂

Ettans elektroprojekt – shitty robots

Under första året på civilingenjörsprogrammet inom Elektroteknik så genomförs den första projektkursen på programmet. Den syftar till att dels öva på att jobba i projektform, dels omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken. Man får såklart en hel del handledning och hjälp på vägen så tidigt i programmet. I år fick de tydligen i uppgift att göra ”Shitty robots” – det vill säga robotar som är mer eller mindre poänglösa men awesome! Konceptet är inspirerat från youtubern Simone Giertz som du kan se gästa Stephen Colbert i klippet nedan.

Riktigt kul uppgift, jag är smått avis på ettorna! Hade varit sjukt kul att göra något sånt. Mitt projekt handlade om att rita upp en karta över ett rum med hjälp av reflekterade ljudsignaler vilket i och för sig också var spännande, men det är kul att se hur programmet utvecklas varje år och anpassar sig efter studenternas intressen och teknikbranchens utveckling där det passar. Det har hänt en hel del inom kursplanen bara sedan jag började och jag tycker att det går åt helt rätt håll.

Dessutom var det en deluppgift av projektet att göra en film som beskrev det som byggts. Du kan hitta spellistan med alla filmer på den här youtubelänken. En av filmerna (”KattKran”) har redan flera tusen views. Här nedan kan du se en annan film där gruppen byggde en robot som kan rita ut en digital bild med hjälp av papper och penna. Kul att se att det ingår en hel del mekatronik med motorer, sensorer och liknande i projekten! Att D-husets vackra tegelklädda fasad finns med i videon värmer lite extra i hjärtat.

 

Hårdkodat

Det är gött att jag är klar med litteraturstudien för exjobbet och nu har kunnat sätta igång med det praktiska arbetet. I och med att mitt exjobb har att göra med utformning av en digital krets i ett chip så blir det till att skriva en del HDL-kod, det vill säga Hardware Description Language. Det är ett programmeringsspråk där man kan beskriva beteendet och/eller layouten av en digital krets för att sedan köra koden genom ett program som översätter den till ett nät av små, små digitala komponenter som tillsammans agerar enligt det man har beskrivit. Den designen kan sedan i sin tur realiseras i antingen i ett programmeringsbart chip (FPGA) eller tillverkas i kisel i en fabrik (ASIC).

Den krets jag designar just nu har bland annat som uppgift att flytta data från ett flashminne till en annan del av chipet. I och med att man är nere och pillar på i princip lägsta möjliga nivå räknas verkligen varje liten detalj och man stöter på nya utmaningar hela tiden; ”På vilket sätt är det bäst att koppla ihop de här två komponenterna så att de kan kommunicera?” ”I vilken ordning ska jag göra de här tre sakerna så att jag är säker på att jag läser från rätt address i minnet?” och så vidare. Det är lite bökigt ibland men jag tycker verkligen om att programmera hårdvara eftersom alla byggstenar blir så tydliga, ungefär som att bygga med pyttesmått Lego. Tiden flyger när jag får sitta och lösa utmanande men överkomliga problem med hjälp av såväl logiskt som kreativt tänkande 🙂

Nästan där…

Alla som pluggar på KTH känner nog igen den gröna statusbaren ovan som finns på ens KTH-studentsida online. Den visar hur många högskolepoäng man har inrapporterade, och hur långt man har kommit mot sin examen. Jag kommer ihåg när de första högskolepoängen trillade in, det kändes som att man aldrig skulle kunna fylla upp mätaren hela vägen… Snart fem år senare så har jag endast 30 hp kvar vilket motsvarar examensarbetet som jag håller på med just nu. Känns sjukt och riktigt gött!

This entry was posted in Studier.

Sista tentan någonsin inrapporterad!!!

Nu har det äntligen hänt, det som länge känts så avlägset: SISTA TENTAN ÄR OFFICIELLT AVKLARAD OCH INRAPPORTERAD! Det känns rätt sjukt. Som man har kämpat för detta! Nu kan jag fokusera helt på exjobbet och vara trygg i att det är det sista hindret jag behöver överkomma innan jag får examen. Jag har förvisso två småkurser kvar (Engelska för akademiska studier och Java för Pythonprogrammerare), men de ges online och består endast av inlämningsuppgifter så det känns som att det inte borde vara några problem att klara av dem parallellt med exjobbet 🙂

Dessutom lyckades jag dunka in ett A i den kurs inom Vågutbredning och Antenner som det har tagit mig fyra försök utspridda över tre år att klara! Att ha repeterat materialet så många gånger samt en mycket bättre och mer fokuserad studieteknik denna omgång gav tydligen resultat. Känns som en härlig avslutning på ens tentakarriär 🙂

This entry was posted in Studier.

Långsiktighet

En grej jag uppskattar med exjobbet är att det är ett projekt som utförs över en längre tidsperiod. Det är gött att känna att man kan lägga ner all den tid som krävs för att det verkligen ska bli bra och snöa in ordentligt på ett specifikt område. Detta är ju lite kronan på verket av ens studier, så jag vill gärna att det ska bli bra.

Det faktum att man har lång tid på sig betyder verkligen inte att man kan slappa och skjuta upp saker tills senare. När jag lade upp min projektplan blev jag förbluffad över att det kändes som att det var lite tight att genomföra det jag ville. Mycket av tiden går förvisso åt till litteraturstudien där man läser igenom relevanta rapporter, vetenskapliga artiklar och annan dokumentation för att skaffa sig en bra överblick över vad som gjorts tidigare inom området. Den fasen befinner jag mig i just nu. Sen går en hel del tid också åt till att skriva själva rapporten.

I allmänhet tycker jag att det är fascinerande hur mycket man kan uppnå genom att helt enkelt göra någonting kontinuerligt över en längre tid. Det kan handla om träning, utbildning, förändrande av tankemönster eller vad som helst egentligen. Gång på gång genom livet har jag blivit påmind att nästan allt är omöjligt att uppnå över en dag, men möjligt att uppnå på sikt. Visst, det är klyschigt, men av en god anledning.

Framtidsutsikter

En grej som jag uppskattar med civilingenjörsprogrammet inom Elektroteknik är alla de projektkurser vi har haft. Jag kommer ihåg hur jobbigt och nästan onödigt det kändes när man skulle upprätta en ordentlig projektplan i början av de första projekten. Kan man inte bara winga det liksom? Nu i början av exjobbet känns det dock asgött att ha rutin på att planera projekt, och att ha en ordentlig tidsplan att gå efter så att man har ett hum om hur man ligger till.

Visst händer det alltid saker längs vägen som gör att man måste ändra planen, men då har man iallafall tydligt definierat huvudinriktningen och det blir enklare att hantera saker på rätt sätt. Mindre stress och mer gött!