Kategoriarkiv: Tillbakablickar

Tack och hej!

Så var det till sist dags för mig att kliva av som studentbloggare. Det har varit gött att få dela med mig av mitt studentliv, och jag hoppas att du som läsare har fått en lite bättre inblick i hur det kan se ut när en pluggar på KTH 🙂

Nu när examen nästan är i hamn (jag har trots allt fortfarande lite kvar att fila på exjobbsrapporten) och arbetslivet har börjat ser jag tillbaka på min studietid och inser hur jäkla mycket jag varit med om under de senaste fem åren. Jag skulle faktiskt inte vilja säga att det har gått snabbt förbi. Jag har hunnit genomgå många härliga såväl som jobbiga perioder, och är långt ifrån samma person idag som när jag började. Jag känner någon sorts storebroderlig ömhet och nostalgi när jag tänker tillbaka på den lilla parvel som flyttade in i ett några kvadratmeter stort rum i en delad studentlägenhet på Lappis hösten 2012 och trodde att han kunde odla skägg… 

Det finns så mycket jag tar med mig från KTH, allt från att fatta hur en dator egentligen fungerar till roliga gasqueminnen från sektionslokalen. Jag ser fram emot arbetslivet och känner inte att jag hellre skulle vilja fortsätta studera, men anar att saknaden kommer komma i stunder så småningom. Skulle gissa att jag kommer dyka upp på en alumniträff eller två 😉

Till alla er som har hjälpt till att förgylla min studietid: stort, stort tack. Till er som har studietiden framför er eller är mitt uppe i den kan jag bara gratulera. Ge järnet i skolbänken såväl som på gasquen, och glöm inte att ställa er mitt på borggården med jämna mellanrum för att insupa det faktum att ni är studenter på den Kungliga Tekniska Högskolan. Det är inte alltid en dans på rosor, men iallafall bland det bästa jag har varit med om.

Ha det gött!

Foto: Linnea Holm för Quarnevalen

 

Throwback till tackfest

Bilden här ovan är från mitt första år på KTH, när jag tillsammans med några andra i ettan arrangerade en tackfest för alla de äldre som varit med och arrangerat mottagningen. Vid just det här tillfället höll vi på att spela in en film för att använda till ett spex (en sorts teaterföreställning) som vi skulle spela upp innan middagen. Vi slet häcken av oss i en vecka för att få ihop slutresultatet och blev tvungna att ta ikapp plugget som vi missat efteråt. Även om vi i vissa stunder var riktigt trötta och less på hela projektet så var det ok på det stora hela när vi gick all-in tillsammans. Det var det första av många härligt orimliga men ambitiösa upptåg och projekt som jag sedermera skulle vara del av inom studentlivet.

Något jag verkligen tar med mig från KTH är glädjen av att arbeta tillsammans med andra mot ett gemensamt mål, och alla läxor jag har lärt mig om gruppdynamik, ledarskap och inte minst om mig själv som person. Jag skulle nog säga att det allra mesta (men inte allt) jag lärt mig inom just det området kommer från studentlivet snarare än själva studierna. Det finns så sjukt mycket att vara delaktig i på den här skolan (om man vill och känner för det) oavsett vad man är intresserad av. Sådan kunskap, som jag tror kommer vara till stor nytta i arbetslivet, går knappast att läsa sig till.

Sjungom studentens lyckliga dar

Stort grattis till dig som tar studenten nu i dagarna! Jäklar vilken härlig (och hisnande) känsla det är att springa ut i friheten och vuxenlivet. Jag kommer ihåg att det för mig var lite som att ge sig ut på öppet hav; det fanns inte längre något fast land i horisonten. Jag tycker dock inte att man ska oroa sig alltför mycket över det, utan låta vinden och ens inre kompass leda vägen. Så länge en gör något som leder i en riktning som känns rätt så brukar det inte bli helt tokigt iallafall, även om man inte vet exakt till vilken slutdestination man är på väg. Det är det som är spännande; oftast hamnar man inte alls där man hade tänkt sig! Så stort grattis än en gång, och försök göra det bästa av färden genom såväl stormar som soliga dagar. Du kommer garanterat stöta på både och.

Älskade campus

Jäklarimej vilken kärlek jag känner till KTHs campus på Valhallavägen. Här har jag spenderat större delen av min vakna tid de senaste fem åren. Knallat över kullerstenen på Osquars backe i sommarsol och snömodd. Kutat upp över Borggården i soluppgången till morgonföreläsning och lunkat tillbaka ner förbi Adafontänen från fest i sektionslokalen långt efter solnedgång. Känt tentaångest och mottagningseufori. Fått F på tentor. Fått A på tentor. Varit på härligt orimliga upptåg med sektionskamrater. Slitit mitt hår över labbar och high-fiveat labbpartners när bitarna äntligen fallit på plats. Fikat. Lärt känna nya vänner. Återsett gamla vänner efter utbytesstudier. Skrattat. Gråtit. Förundrats.

Mina fem år på KTH har definitivt format mig som person, och det sitter många starka minnen i de röda tegelväggarna. Jag har hört andra äldre studenter prata om att den där behagliga, trygga känslan infinner sig så fort man kliver upp ur tunnelbanan och vandrar upp mot det gyllene emblemet på E-huset. Nu när träden blommar ut och sveper in campus i en prunkande sommarskrud får jag mer separationsångest än någonsin. Jag kommer alltid längta tillbaka hit.