Kategoriarkiv: Vem är den där Alfred egentligen?

Framtiden efter KTH

Nu när exjobbet är inne i slutfasen och examen faktiskt är inom räckhåll känns det rimligt att blicka fram lite. Vad kommer egentligen hända efter examen?

Om jag ser till andra jag känner som har gått ut från KTH verkar det finnas många olika vägar att gå. Folk börjar jobba med allt från ren forskning till projektledning och företagande. Någonting jag verkligen uppskattar med den utbildning jag snart har i ryggen är att den ger frihet och verktyg att rikta in sig mot det en själv är intresserad av och har talang för.

För min egen del kommer, som jag tidigare skrivit om, resan inom arbetslivet att börja på Ericsson nu i höst. Det känns bra för mig att börja på ett stort företag med ordentliga rutiner för att skola in nyexaminerade ingenjörer i arbetslivet. Dessutom är jag glad att ha fått en anställningsroll där jag kommer att jobba nära tekniken som utvecklare av elektroniska chip som ska sitta i trådlös kommunikationsutrustning. Samtidigt finns det möjlighet att på sikt röra sig till andra typer av roller som kanske har med mer projektstyrning och liknande att göra. Just trådlös telekommunikation är navet för sjukt mycket häftig teknik, och det ska bli spännande att vara med och forma teknologi som öppnar upp nya möjligheter för såväl individer som hela branscher och samhällen.

Jag ser verkligen fram emot att komma ut i arbetslivet och få använda den kunskap jag hittills tillskansat mig genom studierna på KTH, samtidigt som jag vet att den första tiden efter examen kommer handla mycket om att lära sig praktisk kunskap man inte kan lära sig förrän man kommer till sin faktiska arbetsplats. Visst kommer jag att ha nytta av den hårda kunskapen från kurser jag läst, men ännu viktigare tror jag är den uppövade allmänna förmågan att lösa nya problem och driva igenom projekt. Jag hoppas och tror att jag aldrig kommer sluta lära mig saker inom mitt arbete. Det ska bli kul och inspirerande att bli en verkande kraft i samhället och att det man gör om dagarna kommer omsättas till produkter och tjänster som används av människor på ett eller annat sätt.

Jag har ingen aning om exakt vart färden kommer ta mig, men jag är säker på att den väg jag har slagit in på kommer att leda till spännande upplevelser, möten och lärdomar. Min filosofi är att det bästa sättet att klura ut vilket slutmål som är rätt för en själv är att följa sin inre kompass för att börja röra sig i en riktning som känns rätt, ge sitt allt och vara öppen för de möjligheter som dyker upp runt hörnet. Då kommer man förr eller senare till rätt ställe, även om man kanske inte inser var man var på väg förrän man väl är där.

Framtidsdrömmar i konstant förändring

Det är intressant hur ens drömmar och framtidsutsikter förändras allteftersom man går igenom nya upplevelser. När jag slutade gymnasiet hade jag pluggat Natur-musik i tre år och var ganska trött på naturvetenskapliga ämnen och matematik. Jag var säker på att jag inte ville börja plugga direkt den hösten, men om jag hade varit tvungen att välja ett universitetsprogram då hade jag nog sökt typ fotojournalistik. Jag höll på mycket med skoltidningen under gymnasiet och tyckte att journalistlivet verkade spännande och kreativt.

Jag sköt dock som sagt på universitetsplanerna och jobbade under första året efter gymnasiet i en sportbutik på skid- och cykelavdelningen. Framåt våren infann sig reslusten och jag bestämde mig för att bege mig till Santa Barbara i Kalifornien för att plugga på college. Jag hade tänkt plugga kurser främst inom fotojournalistik men hittade massor med spännande musikkurser och körde på det istället. 

Mina musikkurser ledde till att jag fick en praktikplats i en musikstudio. Helt plötsligt väcktes drömmar om att bli studiotekniker eller producent, något som jag aldrig skulle vågat faktiskt tro på innan jag kom till Santa Barbara. Samtidigt blev jag allt mer nyfiken på hur tekniken i studion fungerade, och efter lite vägledning från mannen som ägde studion (och var ingenjör i grunden) bestämde jag mig för att söka till Elektroteknik på KTH. Det kändes som ett bra sätt att skaffa mig en gedigen grundkompetens, och tiden i studion hade gett mig insikt i att elektroteknik spelar en stor roll i musikproduktion. 

Frukost i sektionslokalen under mottagningen

Nu var planen att behålla min anknytning till musiken samtidigt som jag tillfredsställde min tekniska nyfikenhet genom att rikta in mig på audioteknik. Den inställningen har jag behållt genom större delen av min utbildning och det har varit en starkt motiverande faktor. Under mastern har jag dock fått en ännu djupare insikt i hur elektroteknik fungerar i grunden, och insett att min fascination inte bygger endast på användningsområdet av tekniken, utan kanske ännu mer hur den är konstruerad samt hur den fyller ett behov genom sin design. Det har gjort att jag känner mig öppen för andra branscher än just ljudteknik nu när jag snart ska ut i arbetslivet. Det känns lite underligt eftersom jag har varit så fokuserad under så många år, men det känns också helt rätt och spännande. Musiken kommer jag aldrig släppa, den är alltför viktig för mig. Det finns dock många olika sätt att hålla den vid liv, och just nu känner jag att jag hellre vill hålla på med den på min fritid än att bestämt bygga upp mitt arbetsliv kring den. Vem vet, det kan mycket väl förändras om några år, eller kanske till och med några månader… 

Jag tror att det är nyttigt att vara öppen för förändringar hos sig själv och bejaka hur man formas av sina upplevelser. Om man stenhårt planerar en slutdestination som man vill nå till på ett par års sikt är det stor chans att du antingen inte når dit eller inser att det inte egentligen var dit du ville när du väl är där. Att däremot gå i den riktning som känns rätt för tillfället (och som kanske leder dig mot några mål du ser som inspirerande just nu) kan nästan aldrig bli fel, så länge du är beredd att ändra kurs när nya möjligheter eller förutsättningar uppstår. Det betyder inte att man bör bara planlöst irra omkring, men att en inte behöver ha sån ångest om vad som finns på andra sidan horisonten så länge en följer sin inre kompass.

Tillbaka i framtiden

Tack Arnold, jag kunde inte sagt det bättre själv. Efter två års paus i bloggandet har det blivit dags för mig att åter sprida visdom och dumheter på det världsomspännande nätet.

Mycket har hänt sedan sist! Jag har klippt mig och skaffat ett (nytt) jobb. Jag har spenderat en termin i Japan som utbytesstudent. Den kanske största förändringen är att jag har börjat på min Master, vilket är de två sista åren på civlingenjörsutbildningen. Jag har till och med redan hunnit med ett år på Mastern, så nu har jag bara ett år kvar tills examen. Om allt går enligt plan, det vill säga. Vi får väl se.

Jag ska berätta mer om allt jag nämnde ovan, men just nu får det räcka så här! En liten cliffhanger inför hösten, heh.

Vi hörs! IMG_1048

Därför

IMG_3805

Ibland får jag frågan varför jag valde att plugga till just civilingenjör inom elektroteknik på KTH.

Jag befann mig i Santa Barbara, Kalifornien. Jag spenderade dagarna med att skura toaletter, koka kaffe och insupa all kunskap jag kunde i musikstudion Santa Barbara Sound Design. Det var på många sätt en dröm som besannats. Äntligen fick jag vara en del av den värld inom musikindustrin som jag fantiserat om och varit nyfiken på ända sedan jag stod och mimade i solglasögon och bandana på vardagsrumsgolvet i mitt barndomshem. Men mitt i musikens (och toalettskurandets) fantastiska och spännande värld insåg jag att jag var ännu mer intresserad av HUR alla apparater i studion fungerade än VAD de spottade ut i högtalarna. Det var som att det fanns en dimension till bakom allting som var ännu mer spännande och mystisk än den som var omedelbart närvarande i öronen.

Jag rådfrågade min mentor och gjorde min research, och kom fram till att jag ville lära mig grejerna från grunden. Jag ville nörda ner mig och förstå sakerna i ett större samband, att fatta VARFÖR det fungerar och inte bara HUR eller ATT. Därför valde jag att plugga till civilingenjör inom elektroteknik.

När det kom till val av skola kände jag att jag gärna ville studera i en större stad, med allt vad den hade att erbjuda. Jag ville gärna vara nära såväl muskindustrin som aktörer inom ljudtekniksindustrin, för att kunna få möjligheter för studiebesök, praktik och kanske extrajobb inom båda områdena. Jag hade levt i något av en studentbubbla under min tid i Kalifornien, och ville inte direkt ta avsked av den känslan men samtidigt ha möjlighet till ett annat sorts liv. Storstadsliv. Jag kände också att jag ville utmana mig själv och få en så bra utbildning som möjligt, och hade hört goda saker om KTH. Sist men inte minst växte jag upp en halvtimme utanför stan, och det kändes skönt och tryggt att komma hem efter äventyren i Kalifornien.

Alla har sina egna anledningar att man väljer KTH, eller andra lärosäten för den delen. Jag är nöjd med mitt val, även om det inte alltid blivit exakt som jag tänkt mig. Hur har du tänkt med ditt val inför hösten? Lämna gärna en kommentar!

Om städer, stora som små

IMG_4950

Nu under Juli månad har jag styrt min kos till Åre för att jobba i en butik häruppe. Lyckades få jobbet genom en gammal kollega och ser det som en chans att få uppleva ett ställe jag tycker väldigt mycket om under en längre period denna sommar. Samtidigt tjänar jag in lite extra pengar, vilket är välbehövligt nu när studiemedlet lyser med sin frånvaro under tre månader.

Jag tycker om Åre av flera olika anledningar. För det första älskar jag skidåkning och cykling, vilket det finns goda förutsättningar för här. Det finns inte mycket som slår frihetskänslan i att susa nerför berget på två hjul eller lagg. Förutom det så känner jag alltid en sorts lugn här, trots att byn kan vara väldigt livlig vintertid. Med risk för att låta flummig så tror jag att det har att göra med att naturen är ständigt närvarande. Även när champagnen sprutar ikapp med nyårsraketerna på torget så kan man se bergen ligga där tysta och oberörda, precis som de har gjort sedan urminnes tider.

IMG_2924

Med en biolog till moder har jag sedan barnsben vistats mycket ute i naturen i alla sorts väder och vind. Under helgen var jag ledig, och fick hänga på några vänner häruppe på en fisketur vid en tjärn. Sjukt gött, det var ett tag sedan sist jag gjorde något liknande.

IMG_7756

IMG_7940

IMG_7960

Många som bor på mindre orter undrar säkert hur det är att flytta till en större stad som Stockholm, exempelvis om man ska börja plugga där. Visst finns det en del skillnader. Tempot är högre i det mesta, vilket kan vara både positivt och negativt. Det ger fler möjligheter till roliga upplevelser, samtidigt som man ibland kan känna sig stressad. Nyckeln är att våga säga nej och sätta gränser så att man själv mår bra. Alla roliga saker är ju bara möjligheter, inte måsten.

Som sagt är det gött att komma upp hit där naturen är mer närvarande, men visst finns det möjligheter till naturupplevelser i Stockholm också. Bara en kvarts promenad från min ytterdörr ligger Hagaparken, ett stort grönområde med såväl skog som stora gräsmattor. Bilden här nedan är tagen därifrån. Om man sätter sig på en buss eller ett tåg från KTH och åker i en kvart eller halvtimme kan man komma till stora naturreservat där det till och med skulle vara möjligt att tälta en natt eller två.

IMG_3141

En annan stor skillnad med Stockholm jämfört med mindre orter är hur mycket folk man träffar, och hur många kontakter man kan knyta. Det har man nytta av såväl i privatlivet som arbetslivet. När det gäller jobbsökande så kan man ha oerhört nytta av kontakter, både sådana som man träffat på arbetsmarknadsdagar och sådana man träffat på fester eller i andra sociala sammanhang. Även här gäller det såklart att känna efter vilken typ av person man är. Om man inte är någon festprisse behöver man inte bege sig ut i natten om helgerna. I Stockholm finns det något för alla, oavsett vilka intressen man har. Det är ännu en av dess styrkor.

Allt i livet handlar om balans. Just nu är det jäkligt gött att få koppla av och koppla från i lugnet häruppe. Storstadslivet får vänta, men det kommer en tid för det också.

Vad är din passion?

IMG_1536

Alla vet inte vad de vill göra efter sin utbildning när de bestämmer sig för att börja plugga på högskola eller universitet. Det behöver man inte heller. Om man tar examen från en linje inom något som känns hyfsat rätt så har man stor chans att få ett jobb som man trivs med.

Det skadar dock inte att lägga ner en hel del eftertanke vid val av sin inriktning. Även om man inte behöver veta exakt vad man vill göra EFTER examen är det viktigt att man pluggar något som är rätt för en själv. Det är lätt att bara slentrianmässigt välja en linje för att man får bra chans att få hög lön efter examen, eller för att ens föräldrar har pluggat något liknande.

Livet blir dock SÅ mycket roligare om man hittar sin passion, och hittar ett passande sätt att få utlopp för den. Det kan vara lättare sagt än gjort, men man behöver inte ha ambitionen att hitta något som får en att glömma tid och rum. Det räcker med att rannsaka sig själv och tänka efter var ens intressen och talanger egentligen ligger, och vad man är för typ av person. Vissa älskar matte, andra hatar det. Vissa älskar historia, andra kan inte hålla sig vakna i mer än fem minuter när det kommer på tal. I valet av utbildning har man möjlighet att forma sin framtid så att den passar just en själv, och det är ett privilegium.

För mig avgjordes valet av att plugga till civilingenjör inom elektroteknik i en studio i Kalifornien. Jag praktiserade där under året jag pluggade musikproduktion på en skola i närheten. Den utbildningen hade jag egentligen inga ambitioner med, från början åkte jag bara till Kalifornien för att njuta av solen ett år. Det ena gav dock det andra och efter ett tag var jag helt fast för arbetet med musiken i studion. En barndomsdröm om att jobba i musikbranschen hägrade alltmer tydlig och nästan inom räckhåll.IMG_1465

Tiden i studion gjorde att jag kom i kontakt med väldigt mycket teknik. Ägaren var själv utbildad ingenjör och började förklara för mig hur allt hängde ihop, hur det som gömde sig inuti metallskalen jobbade för att mixtra med ljudet på olika sätt. Jag har alltid varit nyfiken på hur saker och ting fungerar, och nyfikenheten växte sig bara starkare och starkare.

IMG_1707

När läsåret led mot sitt slut rannsakade jag mig själv, och kom fram till att det bästa sättet för mig att få både äta kakan och ha den kvar var att plugga till ingenjör, men försöka rikta in mig på teknik som relaterar till ljud. Det är en framtid som lockar mig eftersom den är såväl kreativ som intellektuell. Det faktum att jag kan relatera många av ämnena till teknik jag redan har jobbat med och funderat på hur den fungerar motiverar mig dagligen i mina studier.

Valet av KTH kom sig av att jag undersökte vilka skolor som hade ett starkt program inom Elektroteknik. Jag ville förstå hur tekniken fungerar från grunden, och på Elektro får man göra just det utan att det blir så teoretiskt som på exempelvis Teknisk Fysik. Jag ville gärna ha nära till storstaden eftersom det ger en chans att vara nära mycket av näringslivet och även möjlighet att syssla med fler musikaliska aktiviteter än i exempelvis Lund. Dessutom är jag uppvuxen här och tycker om staden. Att ha möjlighet till såväl ett rikt studentliv som allt storstaden har att erbjuda passar mig perfekt.

Ljust och fräscht

IMG_4014

Det börjar verkligen bli ljusare om dagarna nu. Det där snälla ljuset börjar dyka upp, alldeles mjukt och behagligt. Drömmen om de ljusa, varma sommarnätterna känns långt bort men inte längre onåbar. För mig är ljuset en stor hjälp för studiemotivationen och orken. Att gå över campus med solen i ögonen är oändligt mycket behagligare än att kämpa sig igenom kompakt mörker klockan åtta en morgon i december.

IMG_4016

Veckans pluggmusik: Delta Machine av Depeche Mode

IMG_1536

Den här skivan har en speciell plats i mitt hjärta, i och med att jag var med under en del av inspelningen. Det var när jag pluggade musikproduktion i Kalifornien och praktiserade i en musikstudio som jag fick chansen att se Depeche Mode i arbete på nära håll. Förutom bandet jobbade även tre producenter/tekniker med inspelningen och mixningen. En av dem var svenska Christoffer Berg, som har varit inblandad i många produktioner jag beundrar. Under ungefär en månad hyrde bandet in sig i studion där jag praktiserade. Det var en riktigt rolig månad. Lass efter lass av synthar och annan utrustning släpades in i studion, där bandet gjorde sig hemmastadda. Min roll var inte mer glamorös än den som springpojke. Jag kokade kaffe, sprang och köpte vatten, virade kablar, satte upp mickar enligt instruktion och så vidare.

IMG_1561Det gav mig dock möjligheten att närvara vid delar av inspelningarna samt se och lära. Efter att bandet hade gått för dagen gick jag ofta runt bland all elektronisk utrustning och försökte förstå mig på vad de egentligen gjorde och hur de fungerade. Den månaden i djungeln av synthmoduler var en stor bidragande faktor till att jag till slut valde att plugga Elektro. Det händer ganska ofta att jag under en föreläsning eller övning på KTH får svar på frågor jag ställde för två år sedan om hur exempelvis ett av alla filter eller en distorsionsmodul fungerar, även om kursen inte är specifikt inriktat mot just ljud. Det är en av de saker jag uppskattar med Elektro, man får verkligen lära sig hur tekniken fungerar från grunden och uppåt. Kan man grunden går den ofta att applicera på flera olika, mer specifika områden.

UnknownNär det gäller själva skivan så är jag givetvis partisk. Många av spåren har en stark känslomässig anknytning och är kopplade till starka minnen från praktiken i studion. Jag tror dock inte att det är enda anledningen till att jag uppskattar Delta Machine så. Ljudbilden är, som alltid i fallet med Depeche Mode, väldigt spännande och mångfacetterad. Den är till stor del baserad på elektroniska ljud, men innehåller även en del gitarr och piano. Stämningen är relativt mörk men episk och storslagen. Sångaren Dave Gahan mässar ut sina ofta dystopiska texter med eftertryck och lidelse. Det är ett album som tar några lyssningar att vänja sig vid, men som det är värt att lägga ner tiden på.

Länk till Spotify-listan: Pluggmusik

Kärt återseende

I torsdags var jag och hälsade på skoltidningen Cumulus på mitt gamla gymnasium, Åva i Täby. Jag var väldigt engagerad i tidningen medan jag gick där och var bland annat chefredaktör sista året. Det var en härlig stämning på redaktionen och friheten i arbetet gav chansen att göra många roliga saker, som att intervjua kändisar och få fotopass till konserter. Jag drev också en humoristisk artikelserie som handlade om den fiktiva, mycket stressade studenten Kaffe-Affe som slet med att hinna med den hektiska vardagen… Good times indeed. Min gamla engelskalärare Mikael Sundin är eldsjälen bakom tidningen som varje år lyckas hitta och entusiasmera elever och får dem att prestera riktigt bra stoff. Cumulus har vunnit ett stort antal priser under de senaste sex åren, bland annat Lilla Journalistpriset.

Spana gärna in deras hemsida på: http://cumulusava.com/

Det finns även en skoltidning på KTH vid namn Osqledaren. De håller väldigt hög kvalitet i såväl text som bild. Jag hade planer på att engagera mig där när jag började, men efter det har engagemang på annat håll (framförallt i sektionen) gjort att det inte har hunnits med. Man har ju dock fem år på sig, så det kanske blir tid för det också 🙂 Även de finns på webben, på http://osqledaren.se/.

Drömmar om Japanskt puder

Det finns gott om möjligheter för utbytesstudier för de som pluggar KTH, nästan oavsett vart i världen man vill bege sig. Personligen har jag siktet inställt på Japan, och närmare bestämt Hokkaido University. I och med min resa till Tokyo förra julen och det faktum att min flickväns mor kommer från Japan har intresset vuxit för den japanska kulturen, och det skulle vara intressant att testa på att leva där en termin eller två. Jag kommer börja plugga japanska i vår. Eftersom det är ett så pass annorlunda språk från svenska är det bra att börja tidigt.

En stark bidragande anledning till att jag vill till just Hokkaido University är att det ligger en timmes bussfärd från den inom skidvärlden mytomspunna orten Niseko. Under de senaste åren har hypen kring den japanska pudersnön vuxit, och Niseko verkar vara dess Mekka. Dessutom verkar universitetet hålla hög standard.

Idag har vi inte haft några lektioner alls, och jag har tagit tillfället i akt att slöa lite. Det är viktigt att låta sig själv göra det ibland också. När jag surfade runt på skidsajten freeride.se snubblade jag över följande klipp, inspelat i just Niseko:

Puderdjupet vid 4:48 är bland det sjukaste jag sett! Såhär på hösten när skidabstinensen är som värst är det svårt att säga om det är smärtsamt eller njutbart att se såna klipp. Just det här hjälpte dock till med studiemotivationen. Det krävs nämligen hyfsade betyg för att få åka på utbyte, framförallt så är det de som avgör vem som får åka om det finns flera sökande. Såattehhh… Jag tror att det är slutslappat för idag. Dags att jobba på lite inlämningsuppgifter, så att man får chansen att själv drunkna i det vita guldet i framtiden.

Du kan läsa mer om KTHs utbytesstudier här: http://www.kth.se/student/program/utlandsstudier/utbyte