Tillbaka till rutiner

Äntligen kan jag komma in lite i mina vanliga rutiner. Startade morgonen med en god frukodt och alldeles strax ska jag ut och ta en lång promenad. När jag kommer hem ska jag faktisk plugga lite.

Livet på Astra Zeneca ger en liten reality check när det kommer till hälsa. Dels för att alla kollegor ska vara hurtiga som man också vill bli det. Men också när man arbetar med alla kemikalier och ser vilka tabletter folk måste ta. Där vill jag verkligen inte hamna, så jag ska göra allt vad jag kan för att förebygga det.

 

 

Over and out

Det kommer kännas så konstigt att inte åka till jobbet på måndag. Efter åtta låååånga veckor var det idag sista dagen för denna sommar. Jag tror att när jag hade ungefär fem veckor kvar så kändes det som det var en evighet till augusti. Och visst har vissa dagar gått otroligt långsamt och allt har bara strulat. Men sen har även andra dagar gått väldigt fort där allt har flutit på bra. Det har varit en lärorik sommar på Astra Zeneca, men efter alla dessa veckor ska det bli väldigt skönt att få vila lite, och dessutom komma tillbaka till skolan. 😉

Något som gjorde min sommar på Astra Zeneca pricken över i:et var att jag och Erika satt bokstavligt talat ihop. Skulle vi hämta tabletter, ja då skulle vi göra det tillsammans, likaså gällande när vi skulle lämna våra protokoll. Förstår inte hur det ens är möjligt att fortfarande ha så mycket att snacka om när vi ändå var med varandra på jobbet konstant. Då jag passade på att flexa lite tid idag så åkte jag hem före henne, och när jag väl kom hem såg jag att jag hade fått ett trevligt sms som gjorde hela min dag haha. 

Läkemedelsbranschen

Hela den här veckan har jag i princip jobbat i motvind vilket har lett till mycket övertid. Så den här helgen har jag återigen bara tagit det lugnt för jag har helt ärligt inte orkat göra något annat. Ibland tror jag inte folk förstår hur tuff läkemedelsbranschen faktiskt kan vara, då det ständigt uppstår stressiga situationer samtidigt som man måste vara noggrann och ta stort ansvar.

Igår när jag kollade runt lite på instagram hamnade jag på en kvinnas konto där hon la upp bilder på hennes 5-åriga dotter som hade leukemi. Där och då högg det till i hjärtat och för stunden kände jag mig så maktlös. Då insåg jag också att jag verkligen har hamnat i rätt bransch och jag blir allt mer säkrare för varje dag att jag vill jobba med läkemedel i framtiden. Jag vet fortfarande inte exakt vad, men jag vill göra skillnad och ta bort de sjukdomar som världen måste tacklas med idag. Så när det uppstår motvind på jobbet, eller i skolan, så är det mina mål som får mig att tackla mig förbi dem.

Monday mood

Imorse var min buss en kvart sen för att den hade fått batteristopp. Redan där var mitt humör något förstörd. Men att busschaffören lyckades ta igen den tiden och komma endast 3 min efter beräknad ankomst var väldigt bra jobbat av honom.

När jag väl kommer till jobbet har någon pillat på min apparat och bara lämntat den ofixad så hela förmiddagen ägnades åt att lösa det… Men nu är jag på banan igen. Insåg att det endast är två veckor kvar här på AstraZeneca som sommarjobbare, och jag känner lite redan nu att jag längtar till skolan. Saknar mitt dubbelliv där jag kunde kombinera både skola och jobb haha 🙂

Nu – back to business