När får människor systemet i gungning?

Regimerna i det gamla Östeuropa föll för trettio år sedan när tillräckligt många människor gick ut på gatorna och krävde förändring. Rösträtt infördes för hundra år sedan när de folkliga kraven blev så stora att de som hade makten fruktade revolution. Stora förändringar sker när människor mobiliserar.

Under förra veckan kom flera rapporter som manar på förändring:
• EU-parlamentet tog med en bred majoritet beslut om att de vill se skärpta utsläppsmål för EU och att minst 35 procent av forskningen ska handla om klimatfrågor.
• Agenda 2030-delegationen gav en mängd förslag om hur Sverige ska kunna arbeta för den omställning som krävs för att nå de globala hållbarhetsmålen.
• Naturvårdsverket levererade en rapport om de förändringar som krävs för att Sverige ska nå klimatmålen.

Fredagens demonstrationer i Sverige, Europa och i världen pekar på det stöd som nu håller på att växa fram för en mer aktiv klimatpolitik. Ett exempel är att det var tio gånger fler personer som demonstrerade för klimatet i Frankrike än ”gula västar” som demonstrerade.

Nu gäller det att fortsätta att arbeta för en förändring. Ett klimatneutralt samhälle är möjligt. Vi har teknik för det. Det gäller att människor, företag, myndigheter och organisationer väljer det.

På KTH fortsätter vi att arbeta med att integrera hållbar utveckling i utbildning och forskning. I förra veckan fick jag möjlighet att ge några exempel på klimatforskning för Matilda Ernkrans Sveriges minister för högre utbildning och forskning när hon besökte KTH. Bland de exempel jag lyfte är forskning om
• Klimatmodellering
• Hållbar konsumtion
• Smart mobilitet och tillgänglighet
• Smarta material
• Cirkulär ekonomi
• Hållbar stadsutveckling
• Hållbar produktionsteknik
• Förnybara material
• Förnybar energi
• Digitalisering och hållbar utveckling
Det roliga är att jag hade kunnat fortsätta en bra stund till och ge ännu fler exempel.

Veckans tips. Läs om hur du kan profilera din utbildning mot hållbar utveckling på KTH här. Alla utbildningsprogram lyfter speciellt fram några av de globala hållbarhetsmålen.

Minskad ojämlikhet är en del av hållbarhet

Det globala hållbarhetsmålet om minskad ojämlikhet har många kopplingar till andra hållbarhetsmål. Huvudsakligen är de förstärkande så att om man når ett blir det lättare att nå ett annat. Men det behövs mer analyser om kopplingarna mellan minskad ojämlikhet och andra hållbarhetsmål.

Ett av de globala hållbarhetsmålen (nummer 10) är
”Minska ojämlikheten inom och mellan länder”.
Det har flera delmål, bland annat nr 10.1:
”Till 2030 successivt uppnå och upprätthålla en inkomsttillväxt högre än det nationella genomsnittet för de 40 procent av befolkningen som har lägst inkomst”
och nr 10.2:
”Till 2030 möjliggöra och verka för att alla människor, oavsett ålder, kön, funktionsnedsättning, ras, etnicitet, ursprung, religion eller ekonomisk eller annan ställning, blir inkluderade i det sociala, ekonomiska och politiska livet.”

I Sverige går utvecklingen åt fel håll för delmål 10.1. Klyftorna ökar i och med de med lägst disponibel inkomst har en lägre ökningstakt av inkomster än de med hägre disponibel inkomst.

Indikatorn för delmål 10.2 är andel av befolkningen, fördelat på ålder och kön, som bor i ett hushåll med en disponibel inkomst på mindre än 50 procent av medianinkomsten. I Sverige är det cirka 8 procent. Störst andel är det bland barn med cirka 11 procent. Störst skillnad mellan män och kvinnor är det för de äldsta där mer än dubbelt så många kvinnor som män har mindre än 50 procent av medianinkomsten.

Målet om minskad ojämlikhet är intressant också för att det finns kopplingar mellan ojämlikhet och en rad av de andra globala hållbarhetsmålen, exempelvis God hälsa och välbefinnande, Bekämpa klimatförändringar och Fredliga och inkluderande samhällen. Oftast är dessa kopplingar positiva, om man främjar ett av målen så främjar man också andra. Men det kan också finnas potentiella konflikter som man behöver hantera.

En sådan potentiell konflikt som har diskuterats en del på senare tid är om ökade miljöskatter kan bidra till ökade klyftor. Det används ibland för att argumentera mot exempelvis höjda bränsleskatter. Frågan har aktualiserats bland annat i samband med den skatteväxling på 15 miljarder kronor som bestämts i överenskommelsen mellan regeringen och Centern och Liberalerna. Det är en intressant fråga som kräver närmare analys. Bränsleskatter verkar i huvudsak vara proportionerliga, de som har högre inkomster betalar också högre skatter. Men det utesluter inte att det kan finnas specifika grupper som drabbas oproportionerligt mycket och det är viktigt att identifiera. Men eftersom den planerade skatteväxlingen berör mindre än 1.5 procent av statens skatteintäkter borde man kunna använda en del av de resterande 98,5 procenten för att kompensera de som eventuellt drabbas. Av betydelse är också att klimatförändringar framför allt slår mot dem lägst inkomster och att det finns stora risker för ökade ojämlikheter om klimatmålen inte nås.

Veckans tips: Prenumerera på nyhetsbrev från KTH Sustainability Office. Anmäl dig här.

Biobränslen – inte hela lösningen

I omställningen till ett fossilfritt samhälle är en övergång till biobaserade material och bränslen en nödvändig del. Men det är många sektorer som räknar med att kunna använda biobränslen och frågan är om det räcker till alla.

Inom ramen för Initiativet Fossilfritt Sverige har flera branscher tagit fram färdplaner. Det är ett spännande arbete som visar både att det är möjligt och vad som behöver göras för att bli fossilfria. Många av dessa färdplaner bygger på biobränslen och biobaserade material i övergången till ett fossilfritt samhälle. Men eftersom färdplanerna tas fram en och en så saknas överblicken över hur mycket biobränsle det sammantaget handlar om.

Nyligen har dock Svenskt näringsliv tagit fram en konsultrapport som försökt räkna på detta. Man landar då på att det behövs ytterligare cirka 75 TWh biobränsle utöver det som används idag till år 2045. Det är dock lågt räknat, dels eftersom alla sektorer inte finns med, dels därför att man inte räknat med de förluster som uppstår när man ska omvandla ett fast biobaserat material till ett flytande bränsle. Detta innebär att det egentliga behovet är betydligt större.

Hur mycket biobränsle finns det då som kan användas? En färsk sammanställning pekar mot att det finns ytterligare cirka 75-90 TWh biobaserat bränsle att utvinna år 2050 i Sverige. Det är alltså högst tveksamt om det räcker för det behov som finns. I dagsläget importerar vi mycket av det biobränsle som används i Sverige. Det skulle vi kunna fortsätta med. Men någonstans verkar det lite märkligt om inte ens Sverige med stora mark- och skogstillgångar skulle kunna vara självförsörjande på biobränsle.

En aspekt som också är viktig att komma ihåg är att biobränslen inte nödvändigtvis är klimatneutrala. Beroende på vilken råvara och vilka produktionsmetoder man använder kan utsläppen av växthusgaser variera kraftigt, från väldigt låga till högre än fossila bränslen. Det är därför viktigt att även dessa aspekter utvärderas och förbättras.

Jag tror att det finns ett antal lärdomar som är bra att med sig i det fortsatta arbetet:
• En är att det är en stor omställning som ska göras. Sverige behöver utveckla ny produktionskapacitet och det behöver göras med skyndsamhet.
• En annan är att biomassa är en begränsad resurs som inte räcker till allt. Användning av biobränslen är därför inte den enda strategin som kan användas.
• Eftersom olika biobränslen ger upphov till olika mycket utsläpp är det viktigt att olika produktionsmetoder utvärderas och utvecklas i ett livscykelperspektiv.
• Vi behöver också arbeta med exempelvis minskade transporter för att lösa klimatfrågan.

Veckans tips: Åk tåg. Jag var i Bryssel förra veckan och åkte tåg både dit och hem. Det fungerade alldeles utmärkt. Träffade också några kollegor som var på väg till en workshop i Holland.

Prioritera miljömålen nu

På 1990-talet beslutade riksdagen i bred enighet att det övergripande målet för svensk miljöpolitik var att inom en generation ska de stora miljöproblemen vara lösta. Man har också beslutat om ett antal nationella miljökvalitetsmål, preciseringar och etappmål. Begreppet ”inom en generation” preciserades till år 2020.

I förra veckan kom en rapport från Naturvårdsverket som det varit märkligt tyst om. Det var den fördjupade utvärderingen av Sveriges miljömål 2019 ett år innan generationsmålet ska vara uppfyllt. Den korta sammanfattningen är att det inte går särskilt bra. Av de 16 nationella miljökvalitetsmålen kommer ett att nås: Ett skyddande ozonskikt.

För några av miljömålen så rör vi oss i rätt riktning, till exempel vad gäller försurning och luftkvalitet. För ytterligare andra rör vi oss dock i fel riktning. Utsläppen av växthusgaser behöver minska i snabbare takt, de ekologiska sambanden i landskapet behöver stärkas, och spridningen av farliga ämnen behöver minska.

En viktig, men svår, fråga är varför Sverige inte har lyckats bättre med det vi har bestämt oss för. Det är naturligtvis en fråga som inte har ett enkelt svar. I rapportens förord tror jag ändå att man är något på spåren. Dels underskattade man nog frågornas komplexitet som också har ökat med globaliseringen. Dels har beslutsfattare på olika nivåer inte prioriterat miljö- och klimatfrågorna tillräckligt mycket. Samhället sätter upp mål, men när man behöver göra avvägningar mot andra mål, så har hittills miljö- och klimatfrågorna vägt alldeles för lätt.

I regeringsförklaringen står det att miljömålssystemet ska utvecklas och nya etappmål tas fram. Jag tror att det är bra att Sverige håller fast i miljömålen. De definierar den ekologiska dimensionen av hållbar utveckling och utgör ett viktigt komplement till och precisering av de globala hållbarhetsmålen. Det finns också starka kopplingar mellan ekologisk och social hållbarhet. Målen är fortfarande i högsta grad relevanta. Det är prioriteringen av dem som måste göras.

Veckan tips: Lyssna på KTH-forskare på radion: ”Hur kan vi fortsätta att resa långt?” Med bland andra Jonas Åkerman  och ”Går det att vara optimist idag?” Med bland andra Karin Bradley

EU höjer ambitionen – men räcker det?

I slutet på förra året kom EU-kommissionen med ett meddelande om en långsiktig klimatstrategi för EU. I den höjer man tidigare målsättningar och förslår att EU ska vara klimatneutralt till år 2050.

Kommissionens meddelande kommer nu att diskuteras i EU-parlamentet och i ministerrådet. Målet är att man senast i början av 2020 ska kunna fastställa en långsiktig klimatstrategi som ett led i det globala klimatarbetet och uppföljningen av Parisavtalet.

I meddelandet finns många viktiga budskap. Kommissionen konstaterar att det behövs en omställning av hela den europeiska ekonomin och att insatser behöver sättas in tidigt. I dokumentet lyfter man fram flera viktiga områden såsom energieffektiviseringar, byten av bränslen för att komma bort från fossila bränslen, utnyttja en biobaserad och cirkulär ekonomi och att bygga ut teknik för kolsänkor. Av betydelse är att alla dessa områden behöver kombineras. En av strategierna räcker inte.

Själv ser jag ett behov av att i större utsträckning också diskutera efterfrågebegränsande åtgärder. Om fokus ligger på effektiviseringar och teknikutveckling riskerar man att öka konsumtionen så att vinsterna av effektiviseringarna äts upp. Man behöver därför arbeta parallellt med tekniska åtgärder och åtgärder som begränsar och ändrar efterfrågan.

I meddelandet lyfter man också fram betydelsen av att lägga avgifter på utsläpp av växthusgaser. Det bör i sådana fall kunna innebära att utsläpp som idag i stor utsträckning är undantagna för avgifter eller skatter, till exempel från matproduktion och internationella transporter, också beskattas vilket ökar möjligheterna till kostnadseffektiva åtgärder. Det borde också kunna leda till att man kan få betalt för negativa utsläpp vilket kanske krävs för att göra dem lönsamma.

En viktig fråga är om förslaget från EU-kommissionen räcker för att nå Parisavtalets mål om att begränsa uppvärmningen till två grader och sträva mot 1.5 grader. Det är tveksamt om utsläppsminskningarna sker tillräckligt snabbt för det och om strategin leder till negativa utsläpp efter 2050. Det är därför viktigt att fortsätta att diskutera dessa frågor, inte minst i samband med valet till Europaparlamentet som ju kommer att spela roll för vilka beslut som tas.

Veckans tips: Södertälje Science Week. Massor av intressanta samtal och aktiviteter. Kolla program här.