AI- vadan och varthän?

Just nu görs stora satsningar inom artificiell intelligens (AI). Mer sällan diskuteras vad samhället kan och vill använda AI till. Här finns det behov av fördjupade samtal.

Artificiell intelligens beskrivs i olika sammanhang som en nyckelteknologi som på ett fundamentalt sätt kommer att förändra samhällen och industri. Från olika forskningsfinansiärer görs stora satsningar. Syftet sägs bland annat vara att satsningarna ska gynna svensk industri och vara ett bränsle för industriell utveckling.

Jag tror att det finns en enorm potential för AI. Just därför behöver vi inom forskningen också diskutera vad samhället kan och vill använda AI till.
Spelar det någon roll vilken industri som gynnas eller finns det vissa tillämpningar som är mer eller mindre intressanta?
Finns det risker med AI som behöver fångas upp, beforskas och diskuteras?
Hur kan AI bidra till en hållbar utveckling och finns det risk att det motverkar det? För att hantera dessa och andra frågor kan forskning inom AI inte bara skötas inom de närmast berörda vetenskapliga ämnesområdena utan behöver också inkludera andra relevanta områden.

Kopplat till de internationella diskussionerna om möjligheter och risker har forskare och andra intressenter formulerat ett antal principer för AI forskning. En av principerna gäller mål för forskningen: ”Målet med forskning inom AI ska inte vara att skapa planlös intelligens utan välvillig intelligens”. En annan princip säger att ”Investeringar i AI ska åtföljas av finansiering av forskning för att garantera välvillig användning av AI. Forskning ska inkludera snåriga frågor inom datavetenskap, ekonomi, politik, juridik, etik och samhällsvetenskap…”. Dessa principer skulle kunna vara intressanta utgångspunkter för fortsatta diskussioner.

Om man jämför de citerade principerna ovan med de målsättningar för större satsningar inom AI som idag görs, så verkar det finnas ett gap där emellan. Det är därför viktigt att diskussionerna både inom och utanför universiteten om vilken AI-forskning som behövs, hur den ska finansieras och vad syftet med AI-forskningen kan vara, ökar.

Veckans tips: Följ webbinar om hur CO2-utsläppen kan halveras till 2030 den 11/1 kl 13-15. Flera forskare från bland annat KTH presenterar The Exponential Climate Action Roadmap. Mer info och anmälan här.

Nu behövs en systematisk prioritering av hållbarhet

Det årliga klimattoppmötet pågår just nu i Katowice.Tidigare i år redovisades i en FN-rapport att med nuvarande nationella åtaganden så är vi på väg mot 3 graders uppvärmning vid slutet av detta århundrade och fortsatt uppvärmning efter det. Ytterligare åtgärder behövs därför omgående för att nå de åtaganden om max tvågraders uppvärmning som beslutades i Parisöverenskommelsen. Frågan som många ställer sig är: Vad kan jag/vi göra här och nu?

En slags ledtråd gavs när International Energy Agency presenterade sin årliga rapport World Energy Outlook på KTH. Rapporten innehåller enormt mycket information. En av de saker jag fastnade för var att vi redan idag har gjort investeringar i fossilbaserad teknik som om de används hela sin livstid, fyller upp utrymmet som finns för att nå Parisöverenskommelsens åtagande. Det innebär att alla investeringar i fossilbaserad teknik behöver upphöra. Istället behöver man systematiskt prioritera hållbara lösningar.

Då kan man plötsligt se sin egen roll tydligare. I de beslut som fattas av myndigheter, politiker, privata företag och investerare behöver hållbara lösningar prioriteras. Det kan vi också översätta till våra egna privata beslut. Inköp av bland annat fordon, byggnader och energi och placering av sparande kan göras så att man systematiskt väljer bort fossila lösningar. Detta är någonting som vi kan bidra med, både som enskilda konsumenter och i våra yrkesroller. Det kan göras här och nu. 

För att nå svenska och internationella åtaganden behöver utsläppen av växthusgaser ungefär halveras per decennium. Den bra nyheten är att den första halveringen kan göras med i huvudsak känd teknik. Vad som krävs är att beslutsfattare på olika nivåer, systematiskt väljer det klimatvänliga alternativet.

Veckans tips: Prenumerera på nyhetsbrev från KTH Sustainability Office. Anmäl dig här.

Så kan flyget minska sin klimatpåverkan

Flygresor står för en ökande del av svenskarnas klimatpåverkan. I dagsläget står flygresor för drygt 10 procent av den klimatpåverkan som svenskars konsumtion orsakar. Det är ungefär lika mycket som privatbilismen i Sverige.

För att minska flygets klimatpåverkan behövs flera olika typer av åtgärder.:
• Bränsleeffektivare flygplan.
• Bränslen med lägre klimatpåverkan, exempelvis biobränslen eller vätgas. Klimateffekten kommer dock inte att försvinna helt med dessa bränslen eftersom de ändå ger upphov till så kallade höghöjdseffekter och utsläpp vid produktionen av bränslena.
• Ökad beläggning i flygplanen.
• Bättre organisation av flygtrafiken (exempelvis grönare inflygningar, genare flygvägar och flygvägar som minskar höghöjdseffekter)
• Minskat flygresande.

För att minska klimatpåverkan från flyget behövs åtgärder inom alla dessa områden. De fyra första punkterna ger effekter på utsläpp per personkilometer. Under de senaste decennierna har det skett en påtaglig utveckling och utsläppen per personkilometer har minskat signifikant. Det är viktigt att den utvecklingen fortsätter och det finns sannolikt en stor potential inom dessa områden. Men samtidigt ökar antalet flygresor ännu mer och det gör att de totala utsläppen har ökat. För att kunna minska de totala utsläppen behöver därför mängden flygresor också minska.

I veckan deltog jag i ett seminarium anordnat av Expertgruppen för Studier om Offentlig Ekonomi (ESO) om klimatpolitik som bland annat behandlade flygets klimatpåverkan. I panelsamtalet deltog politiker från socialdemokraterna, moderaterna och centerpartiet och de var helt överens om att priset på flygresor kommer att öka i fortsättningen, genom krav på inblandning av biobränslen och/eller beskattning. Det är intressant därför att det kommer att påverka också den sista punkten, minskat flygresande. Frågan är dock bara om utsläppen kommer att påverkas tillräckligt mycket, eller om det krävs ytterligare styrmedel.

Veckans tips: Gå på föreläsning om batterier eller TEDxWomen Conference eller föreläsning om framtidens vägar. Allt den 6/12 på KTH.

Hur kan man hantera okända risker?

Vi kan inte alltid förutsäga konsekvenserna av ny teknik. Vad krävs av ett rationellt och klokt beslutsfattande i sådana situationer?

Det är en fråga jag påmindes om när vi under KTH Sustainability Research Day i förra veckan fick höra ett antal fallstudier om hur forskning på KTH haft eller kan tänkas ha genomslag och påverkan på samhällsutvecklingen. Det första exemplet var kylskåp. Det är ju en produkt som haft en enorm påverkan på människors vardag och på världens livsmedelsförsörjning.

Kylskåpet utvecklades bland annat av KTH-studenter under tidigt 1900-tal. Under 1920- och 30-talen började man använda freoner som köldmedier. De betraktades länge som en fantastisk produkt. De var brandsäkra, ogiftiga och stabila. På 1970-talet kom dock de första misstankarna om att de var så stabila att de kunde spridas till stratosfären, alltså det skikt som finns tiotals kilometer upp i atmosfären. När freoner väl är där kan de bryta ner ozon vilket i sin behövs för att skydda jorden mot farlig ultraviolett strålning. Ytterligare cirka tio år senare kunde man bekräfta dessa misstankar genom upptäckten av det så kallade ozon-hålet över Antarktis.

En minskad mängd ozon i stratosfären kan leda till allvarliga hälsoeffekter, bland annat hudcancer, och även effekter på ekosystem. Krav på förbud mot freoner kom ganska snart och denna gång lyckades världens beslutsfattare enas inom några år och i det så kallade Montreal-protokollet från 1987 beslutade man att avveckla freoner. Det var ett klokt beslut. Stora delar av industrin protesterade, men man kunde ganska snabbt utveckla alternativ och de flesta av oss kan idag gå ut i köket och hitta ett väl fungerande kylskåp trots att vi inte vet så mycket om vilka köldmedier det innehåller.

Historien om freoner och ozonhålet innehåller många aspekter som vi kan dra lärdomar av. En fundering man kan göra är om vi kunde ha förutsett att freoner skulle kunna ha den effekt de har på ozonskiktet. Kunde man förstå vad som skulle hända med freonerna när man skrotar ett kylskåp och visste man tillräckligt mycket om atmosfärskemi och de speciella förhållanden som gäller över Antarktis vissa perioder av året? Många skulle svara, att nej, det kunde vi inte förutse. Och det gäller också många andra klassiska miljöproblem som till exempel DDT och PCB. Det var väldigt svårt att förutse de väldigt specifika spridningsvägar och effektmekanismer som dessa ämnen har.

Men om vi inte kan förutse konsekvenser av ny teknik, hur ska vi då hantera dess risker när det fattas beslut? En lärdom är kanske är att vara vaksam på varningssignaler.

När forskningen signalerar att det kan finnas ett problem behöver man kunna fånga upp dessa signaler och undersöka dem seriöst. Det kommer i sådana situationer finnas särintressen som vill tona ner riskerna vilket gör det desto viktigare att undersöka dem på ett neutralt sätt. En annan lärdom är att hitta tillräckligt snabba möjligheter att fatta beslut. I freonfallet tog det inte många år från upptäckten av ozonhålet tills kylskåp med freoner fasades ut. Dessa beslut mötte motstånd, men genomfördes ändå och det var viktigt. En tredje lärdom är att vara extra vaksam mot ämnen som är persistenta, alltså svårnedbrytbara. Freoner, DDT, PCB, plaster i havet och koldioxid är alla exempel på ämnen som är persistenta. De kan därför spridas långa vägar och dyka upp på platser som är oväntade och utöva en effekt långt efter användningen. Det är då också svårt att hantera problemet eftersom det tar lång tid innan ämnena försvinner.

Dessa lärdomar kommer framför allt från miljöområdet. Men jag tror att det finns skäl att fundera över hur vi kan hantera okända risker också inom andra områden.

Veckans tips: Filmfestival i Stockholm den 23-25 november i arrangemang av KTH:s Environmental Humanities Lab.

Så påverkar svensk konsumtion miljön utomlands

Sveriges konsumtion påverkar miljön i Sverige och i en massa andra länder runt hela världen. Nu är det möjligt att uppskatta denna miljöpåverkan och att arbeta för en hållbar konsumtion och produktion.

Att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster är ett av de globala hållbarhetsmålen. Nu finns också nya metoder att uppskatta miljöpåverkan från svensk konsumtion. Dessa har utvecklats i ett samarbete mellan forskare på SCB, KTH, Stockholm Environment Institute, Chalmers och universiteten i Trondheim och Leiden. Tidigare analyser har framför allt fokuserat på klimatpåverkan, men nu finns också metoder för andra luftföroreningar, användning av farliga kemiska produkter, vatten, mark och material.

För de flesta av dessa aspekter är miljöpåverkan från Sveriges konsumtion större utomlands än i Sverige. Exempelvis sker 65 procent av utsläppen av växthusgaser från Sveriges konsumtion i andra länder.

Användning av farliga kemiska produkter kopplat till svensk konsumtion sker till ungefär 80 procent utomlands. Det gäller även pesticider och veterinärmedicinsk antibiotika som i ännu högre grad används utanför Sverige. Utsläpp av ett antal farliga ämnen uppstår också i större utsträckning i andra länder. Viktiga länder är bland annat Nederländerna och Brasilien för användning av pesticider, Tyskland och Spanien för veterinärmediciner och Kina och Ryssland för utsläpp.

För att minska utsläppen från svensk konsumtion finns en lång rad åtgärder som är möjliga. Ett sådant område som också är relevant för KTH som myndighet är att använda upphandlingen som ett verktyg och ställa hårdare krav. Ett annat är att minska användningen av fossila bränslen eftersom det leder till minskade utsläpp inte bara av växthusgaser, utan en lång rad andra ämnen. Även val av byggnadsmaterial och livsmedelsprodukter spelar roll.

Veckan tips: Åk båt. Jag var i Helsingfors häromveckan och åkte båt både dit och hem. Fungerade utmärkt.