Så kan flyget minska sin klimatpåverkan

Flygresor står för en ökande del av svenskarnas klimatpåverkan. I dagsläget står flygresor för drygt 10 procent av den klimatpåverkan som svenskars konsumtion orsakar. Det är ungefär lika mycket som privatbilismen i Sverige.

För att minska flygets klimatpåverkan behövs flera olika typer av åtgärder.:
• Bränsleeffektivare flygplan.
• Bränslen med lägre klimatpåverkan, exempelvis biobränslen eller vätgas. Klimateffekten kommer dock inte att försvinna helt med dessa bränslen eftersom de ändå ger upphov till så kallade höghöjdseffekter och utsläpp vid produktionen av bränslena.
• Ökad beläggning i flygplanen.
• Bättre organisation av flygtrafiken (exempelvis grönare inflygningar, genare flygvägar och flygvägar som minskar höghöjdseffekter)
• Minskat flygresande.

För att minska klimatpåverkan från flyget behövs åtgärder inom alla dessa områden. De fyra första punkterna ger effekter på utsläpp per personkilometer. Under de senaste decennierna har det skett en påtaglig utveckling och utsläppen per personkilometer har minskat signifikant. Det är viktigt att den utvecklingen fortsätter och det finns sannolikt en stor potential inom dessa områden. Men samtidigt ökar antalet flygresor ännu mer och det gör att de totala utsläppen har ökat. För att kunna minska de totala utsläppen behöver därför mängden flygresor också minska.

I veckan deltog jag i ett seminarium anordnat av Expertgruppen för Studier om Offentlig Ekonomi (ESO) om klimatpolitik som bland annat behandlade flygets klimatpåverkan. I panelsamtalet deltog politiker från socialdemokraterna, moderaterna och centerpartiet och de var helt överens om att priset på flygresor kommer att öka i fortsättningen, genom krav på inblandning av biobränslen och/eller beskattning. Det är intressant därför att det kommer att påverka också den sista punkten, minskat flygresande. Frågan är dock bara om utsläppen kommer att påverkas tillräckligt mycket, eller om det krävs ytterligare styrmedel.

Veckans tips: Gå på föreläsning om batterier eller TEDxWomen Conference eller föreläsning om framtidens vägar. Allt den 6/12 på KTH.

Hur kan man hantera okända risker?

Vi kan inte alltid förutsäga konsekvenserna av ny teknik. Vad krävs av ett rationellt och klokt beslutsfattande i sådana situationer?

Det är en fråga jag påmindes om när vi under KTH Sustainability Research Day i förra veckan fick höra ett antal fallstudier om hur forskning på KTH haft eller kan tänkas ha genomslag och påverkan på samhällsutvecklingen. Det första exemplet var kylskåp. Det är ju en produkt som haft en enorm påverkan på människors vardag och på världens livsmedelsförsörjning.

Kylskåpet utvecklades bland annat av KTH-studenter under tidigt 1900-tal. Under 1920- och 30-talen började man använda freoner som köldmedier. De betraktades länge som en fantastisk produkt. De var brandsäkra, ogiftiga och stabila. På 1970-talet kom dock de första misstankarna om att de var så stabila att de kunde spridas till stratosfären, alltså det skikt som finns tiotals kilometer upp i atmosfären. När freoner väl är där kan de bryta ner ozon vilket i sin behövs för att skydda jorden mot farlig ultraviolett strålning. Ytterligare cirka tio år senare kunde man bekräfta dessa misstankar genom upptäckten av det så kallade ozon-hålet över Antarktis.

En minskad mängd ozon i stratosfären kan leda till allvarliga hälsoeffekter, bland annat hudcancer, och även effekter på ekosystem. Krav på förbud mot freoner kom ganska snart och denna gång lyckades världens beslutsfattare enas inom några år och i det så kallade Montreal-protokollet från 1987 beslutade man att avveckla freoner. Det var ett klokt beslut. Stora delar av industrin protesterade, men man kunde ganska snabbt utveckla alternativ och de flesta av oss kan idag gå ut i köket och hitta ett väl fungerande kylskåp trots att vi inte vet så mycket om vilka köldmedier det innehåller.

Historien om freoner och ozonhålet innehåller många aspekter som vi kan dra lärdomar av. En fundering man kan göra är om vi kunde ha förutsett att freoner skulle kunna ha den effekt de har på ozonskiktet. Kunde man förstå vad som skulle hända med freonerna när man skrotar ett kylskåp och visste man tillräckligt mycket om atmosfärskemi och de speciella förhållanden som gäller över Antarktis vissa perioder av året? Många skulle svara, att nej, det kunde vi inte förutse. Och det gäller också många andra klassiska miljöproblem som till exempel DDT och PCB. Det var väldigt svårt att förutse de väldigt specifika spridningsvägar och effektmekanismer som dessa ämnen har.

Men om vi inte kan förutse konsekvenser av ny teknik, hur ska vi då hantera dess risker när det fattas beslut? En lärdom är kanske är att vara vaksam på varningssignaler.

När forskningen signalerar att det kan finnas ett problem behöver man kunna fånga upp dessa signaler och undersöka dem seriöst. Det kommer i sådana situationer finnas särintressen som vill tona ner riskerna vilket gör det desto viktigare att undersöka dem på ett neutralt sätt. En annan lärdom är att hitta tillräckligt snabba möjligheter att fatta beslut. I freonfallet tog det inte många år från upptäckten av ozonhålet tills kylskåp med freoner fasades ut. Dessa beslut mötte motstånd, men genomfördes ändå och det var viktigt. En tredje lärdom är att vara extra vaksam mot ämnen som är persistenta, alltså svårnedbrytbara. Freoner, DDT, PCB, plaster i havet och koldioxid är alla exempel på ämnen som är persistenta. De kan därför spridas långa vägar och dyka upp på platser som är oväntade och utöva en effekt långt efter användningen. Det är då också svårt att hantera problemet eftersom det tar lång tid innan ämnena försvinner.

Dessa lärdomar kommer framför allt från miljöområdet. Men jag tror att det finns skäl att fundera över hur vi kan hantera okända risker också inom andra områden.

Veckans tips: Filmfestival i Stockholm den 23-25 november i arrangemang av KTH:s Environmental Humanities Lab.

Så påverkar svensk konsumtion miljön utomlands

Sveriges konsumtion påverkar miljön i Sverige och i en massa andra länder runt hela världen. Nu är det möjligt att uppskatta denna miljöpåverkan och att arbeta för en hållbar konsumtion och produktion.

Att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster är ett av de globala hållbarhetsmålen. Nu finns också nya metoder att uppskatta miljöpåverkan från svensk konsumtion. Dessa har utvecklats i ett samarbete mellan forskare på SCB, KTH, Stockholm Environment Institute, Chalmers och universiteten i Trondheim och Leiden. Tidigare analyser har framför allt fokuserat på klimatpåverkan, men nu finns också metoder för andra luftföroreningar, användning av farliga kemiska produkter, vatten, mark och material.

För de flesta av dessa aspekter är miljöpåverkan från Sveriges konsumtion större utomlands än i Sverige. Exempelvis sker 65 procent av utsläppen av växthusgaser från Sveriges konsumtion i andra länder.

Användning av farliga kemiska produkter kopplat till svensk konsumtion sker till ungefär 80 procent utomlands. Det gäller även pesticider och veterinärmedicinsk antibiotika som i ännu högre grad används utanför Sverige. Utsläpp av ett antal farliga ämnen uppstår också i större utsträckning i andra länder. Viktiga länder är bland annat Nederländerna och Brasilien för användning av pesticider, Tyskland och Spanien för veterinärmediciner och Kina och Ryssland för utsläpp.

För att minska utsläppen från svensk konsumtion finns en lång rad åtgärder som är möjliga. Ett sådant område som också är relevant för KTH som myndighet är att använda upphandlingen som ett verktyg och ställa hårdare krav. Ett annat är att minska användningen av fossila bränslen eftersom det leder till minskade utsläpp inte bara av växthusgaser, utan en lång rad andra ämnen. Även val av byggnadsmaterial och livsmedelsprodukter spelar roll.

Veckan tips: Åk båt. Jag var i Helsingfors häromveckan och åkte båt både dit och hem. Fungerade utmärkt.

Det som är samhällsekonomiskt lönsamt kan vara ohållbart

Ibland kan samhällsekonomisk lönsamhet och hållbar utveckling stå i konflikt med varandra. En intressant fråga är vad man då ska prioritera.

För att kunna jämföra kostnader och nyttor som uppstår i framtiden med de som uppstår idag, så använder man ofta någon slags diskontering, alltså ränta. På så sätt kan man räkna om framtida kostnader och nyttor till dagens värde.

En viktig fråga är förstås vilken diskonteringsränta man ska välja. Är effekter i framtiden mer eller mindre värda än de som händer idag? Om man anser att framtida effekter är mindre viktiga så väljer man en hög positiv ränta, om man anser att de är mer viktiga så väljer man en negativ ränta.

I dagens samhällsekonomiska kalkyler väljer man ofta en ränta på 3.5 – 4 procent. Det innebär att värdet av framtida effekter sjunker snabbt med tiden. 100 kronor om 100 år är då värt ungefär 1 krona och 60 öre idag. I en rapport från det vetenskapliga rådet för hållbar utveckling till regeringen skriver vi att en hög diskonteringsränta blir oförenlig med långsiktig hållbarhet om den leder till att åtgärder som är nödvändiga för en hållbar utveckling väljs bort för att de inte faller ut som samhällsekonomiskt lönsam.

Det är en viktig insikt att samhällsekonomisk lönsamhet och hållbar utveckling kan stå i konflikt med varandra. Frågan kan då uppstå vad man ska prioritera. För en offentlig verksamhet (som till exempel universitet) kan man då luta sig mot Regeringsformen (en av Sveriges grundlagar) som säger att det offentliga ska främja en hållbar utveckling. I rapporten från det vetenskapliga rådet skriver vi också att man bör välja en ränta som är så låg att den är förenlig med en långsiktig hållbarhet.

Veckans tips: DN debatt om universitetens roll för en klimatomställning.

Ge dem som tar bort koldioxid betalt!

Om man släpper ut koldioxid kan man behöva betala koldioxidskatt. Då är det rimligt att man också kan få betalt om man tar bort koldioxid ur atmosfären.

Den senaste rapporten från IPCC var tydlig. Vi behöver minska utsläppen av växthusgaser kraftigt redan nu om de globala klimatmålen ska kunna nås. Ett sätt att minska halten av koldioxid i luften som lyftes fram i rapporten är att använda så kallade negativa utsläpp, det vill säga att man på ett eller annat sätt kan suga upp koldioxid ur atmosfären och lagra den.

Ett sätt att göra det på är att odla växter som använder koldioxid ur luften för att växa. Om man sedan eldar växterna kan man producera fjärrvärme och el, men man kan också få utsläpp av koldioxid, samma mängd som växterna sugit upp. Men om man i stället för att släppa ut koldioxiden kan fånga in den och sedan lagra den, då har man skapat en kolsänka. Man kan också omvandla växter till biokol som kan användas som jordförbättringsmedel. Även biokol kan fungera som en kolsänka.

De här teknikerna för negativa emissioner kan inte ersätta andra åtgärder för att minska utsläppen. Tvärtom är det så att vi behöver använda alla möjliga metoder för att kunna nå klimatmålen. En del av teknikerna finns redan. Det är inte science-fiction, det skulle kunna börja användas redan nu. Man skulle exempelvis kunna göra detta på Stockholm Exergis anläggningar vilket undersöks i projekt tillsammans med KTH. Det som behövs är beslut om att börja bygga.

Så varför händer det inte då?
Ett skäl är att det kostar pengar. Det blir lite dyrare att tillverka värme och el om man gör den klimatpositiv. Men kostnaden är långt ifrån orimlig. Man kan räkna med att kostnaden för att ta bort koldioxiden är ungefär hälften av den koldioxidskatt som man kan behöva betala om man eldar fossila bränslen och släpper ut koldioxid. Om vi kunde skapa regler som innebär att man får betalt om man avlägsnar koldioxid ur atmosfären skulle det kunna bli lönsamt.

Det borde alltså vara en tydlig uppgift för vår nya riksdag och kommande regering att ta fram förslag på en omvänd koldioxidskatt. I väntan på det så är det dock ingenting som hindrar fastighetsägare (exempelvis Akademiska Hus och andra ansvarstagande företag) att säga att vi vill bidra till minskade koldioxidutsläpp. Vi är beredda att betala lite mer för värmen för att bidra till att ny teknik implementeras och för att få klimatpositiv värme. Även Stockholm Exergi och dess ägare (Stockholm Stad och Fortum) kan också säga att vi tycker det är värt att ta den här kostnaden. Vi vill ligga i framkant och vill bidra – därför gör vi de här investeringarna.

Ibland diskuteras individens ansvar för att bromsa klimatförändringar. I alla dessa företag och myndigheter finns kloka personer som kan bidra med bra beslut.

Veckans tips: Se Cecilia Sundberg, universitetslektor på KTH prata om negativa utsläpp här.