månadsarkiv: februari 2017

Fortsätt satsa på förnybart

I takt med att priserna på förnybar energi minskar kommer krav på att minska kostnaderna också för den icke-förnybara energin. Därför är det i dagsläget extra viktigt att samhället fortsätter att satsa på förnybar energi.

Priserna på förnybar energi och batterier har sjunkit kraftigt de senaste åren. Att det har gått så snabbt har överraskat många, även om själva minskningen i sig var väntad. Den kommer som ett resultat av att många har satsat på förnybar energi.

Det beror på stordriftsfördelar, att de producerande företagen lär sig hur man ska producera effektivare, att de som installerar och använder utrustningen lär sig hur man smartare ska installera och använda och så vidare. Allt detta innebär att kostnaderna för ny teknik ofta minskar med den samlade installerade kapaciteten. Kunskapen om hur man producerar och använder ny teknik kommer hela samhället till del och det är ett av skälen till varför samhället tjänar på att stödja ny teknik.

När nu priserna på förnybar energi har minskat och blir mer och mer konkurrenskraftiga i jämförelse med icke-förnybar energi, kan man ibland höra röster som säger att det nu ”ordnar sig”. Marknaden kommer att ta över och lösa det här automatiskt.

Jag tror inte att det är så enkelt och det är viktigt att samhället fortsätter att stödja förnybar energi. Ett skäl är att det fortfarande finns möjligheter att minska kostnader genom fortsatt lärande. För att nå dessa kostnadsminskningar så behövs fortsatta investeringar i förnybart.

Ett annat skäl är att när kostnaderna för förnybart minskar så kommer de som sitter med investeringar i icke-förnybart att börja agera för att undvika förluster. Under den senaste tiden har vi sett flera exempel på det:

  • I USA planerar man nu att ta bort miljöregleringar för kol och oljebrytning vilket leder till minskade kostnader.
  • Inom EU beslutade parlamentet i förra veckan att gå ifrån en tidigare uppgörelse och bromsa skärpningen av systemet för handel med utsläppsrätter. Detta för att man inte vill lägga kostnader på de industrier som använder fossila bränslen.
  • I Sverige sänktes skatten på kärnkraft förra året för att undvika förluster och eventuell nedläggning.

Jag tror att det politiska trycket för att underlätta för den icke-förnybara industrin kommer att öka. Det är därför viktigt att fortsätta satsningar på förnybar energi och förnybara material. De kommer att bli allt billigare och bättre!

Veckans tips: Följ Dome of Visions’ aktiviteter.

800 kilo per student

Världens samlade utbildningar ger upphov till knappt 2,5 procent av världens koldioxidutsläpp. Det visar en färsk studie från University of Toronto. Det är ungefär lika mycket som världens användning och produktion av IT-produkter och tjänster.

Universitet som KTH kan bidra till en hållbar utveckling genom vår forskning och genom att utbilda människor som i sitt yrkesliv kan bidra till en hållbar samhällsutveckling. Samtidigt ger vår verksamhet också upphov till miljöpåverkan. Det sker genom uppvärmning av byggnader, resor, prylar (inklusive IT-utrustning) som vi köper osv.

I analysen av utbildningssektorns utsläpp har man använt ett livscykelperspektiv så att utsläpp från produkter och tjänster som köps in också ingår. Totalt är utsläppen av koldioxid knappt 1 ton per europeisk student och år. För världen som helhet är utsläppen mindre per student. Nästan hälften kommer från energianvändning. Sedan bidrar resor, byggande, mat med mindre än 10 procent vardera.

För KTH ser dessa siffror lite annorlunda ut. Våra relativa utsläpp från energianvändning är lägre eftersom vi har förnybar el och fjärrvärme med hyfsat låga utsläpp (även om det fortfarande används en del fossila bränslen i Stockholms fjärrvärmesystem). Den dominerande utsläppskällan är istället utsläpp från flygresor.

Den målsättning som hela världen har ställt sig bakom är att begränsa uppvärmningen till max 2 grader och sträva mot 1,5. Det innebär att år 2050 bör utsläppen vara nere på ca 0.8 ton per person och år. Det kan inte utbildningssektorn klara själv, men vi behöver dra vårt strå till stacken.

Checklista för social hållbarhet

Många uppfattar begreppet social hållbarhet som svårt och luddigt. Men genom de globala hållbarhetsmålen finns det nu ett verktyg som kan användas för att beskriva det.

Hållbar utveckling brukar baserat på den så kallade Brundtlandrapporten definieras som en utveckling som tillfredsställer våra behov idag utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina. Det innehåller två grundläggande komponenter:

  • Behov – speciellt de grundläggande behoven hos världens fattiga för vilka prioritet ska ges
  • Begränsningar av ekosystemens möjligheter att tillgodose nuvarande och framtida behov som också bestäms av teknologi och social organisation

Dessa komponenter beskriver sociala och ekologiska aspekter av hållbarhet. De sociala aspekterna är kopplade till behoven och de ekologiska är kopplade till ekosystemens möjligheter att tillgodose dessa behov.

Vilka behov är det då som behöver tillgodoses? De globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 som världens regeringar har ställt sig bakom kan användas för att beskriva dessa. De flesta av de 17 målen och delmålen är kopplade till social hållbarhet.

Det första målet är att ”Avskaffa fattigdom i alla dess former överallt”. Det handlar naturligtvis om absolut fattigdom, men eftersom det också handlar om fattigdom i alla dess former innebär det att frågor om relativ fattigdom och grundläggande ekonomisk och social trygghet ingår. Här finns också en tydlig koppling till det andra målet som bland annat handlar om hunger och förbättrad nutrition.

Det tredje målet handlar om hälsa och välbefinnande. Det är ju en central aspekt av social hållbarhet liksom det fjärde målet om utbildning.

Det femte målet är jämställdhet. Bland delmålen finns formuleringar om att avskaffa alla former av diskriminering av kvinnor och flickor samt att tillförsäkra kvinnor fullt och faktiskt deltagande och lika möjligheter till ledarskap på alla beslutsnivåer.

Det sjätte målet handlar om tillgång till vatten och sanitet. Det sjunde om tillgång till energi. Det åttonde målet handlar bland annat om full och produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla. Det tionde målet är att minska ojämlikheten inom och mellan länder. Kopplat till det är det elfte målet om att göra städer inkluderande, säkra och hållbara vilket inte är möjligt om ojämlikheterna är för stora.

Mål nummer 16 handlar bland annat om att främja fredliga och inkluderande samhällen och att ha tillgång till rättvisa. Målet har tio delmål, bland annat om att minska alla former av våld, främja rättssäkerhet, säkerställa ett representativt beslutsfattande på alla nivåer och att skydda grundläggande friheter.

Sammantaget ger de 17 globala hållbarhetsmålen inklusive delmålen en bra beskrivning av vad vill uppnå med social hållbarhet. De kan användas som en checklista och vägledning om man vill arbeta inom ett speciellt område, till exempel hållbar stadsutveckling eller hållbar produktutveckling och vill ta med sociala aspekter.

Veckan länktips: Mobilizing Nordic support for American Scientists

Diskutera digitaliseringen mer

Är digitaliseringen ett hot eller en möjlighet för klimatet? Det beror på hur vi använder tekniken och utformar andra omgivande faktorer.

Digitaliseringen innebär fantastiska möjligheter att effektivisera och intensifiera användningen av produkter och tjänster. Ofta leder det också till miljövinster. Ett exempel kan vara förbättrad styrning av uppvärmning i byggnader. Det kan leda till både bättre inomhuskomfort och minskad energianvändning.

Men effektiviseringen kan också leda till ökad miljöpåverkan. Ett exempel kan vara intelligenta transportsystem där man använder digitaliseringens möjligheter till att styra trafiken till mindre trafikerade vägar för att korta restider. Men studier visar att det kan leda till ökade utsläpp av växthusgaser. Detta eftersom de effektivare system genererar mer trafik som leder till ökade utsläpp. Det kan dock motverkas om man samtidigt inför åtgärder som dämpar efterfrågan på transporter. Då kan vi få både effektivare transportsystem (inklusive kortare restider) och minskade utsläpp. Exempel på sådana åtgärder kan vara trängselavgifter eller minskat utrymme i vägnätet.

Förutom att effektivisera processer kan digitalisering också leda till minskad miljöpåverkan genom att produkter och tjänster ersätts av digitala tjänster. Ett exempel är fysiska resor som kan ersättas av videomöten. Genom att ge tillgång till information vid rätt plats och tid kan också digitalisering bidra till minskad miljöpåverkan.

Men den stora effekten av digitaliseringen är kanske de genomgripande förändringarna i samhället som den medför. Digitaliseringen förändrar hur vi bor, arbetar, producerar, konsumerar och vilken kunskap olika aktörer har om oss. Vilka möjligheter och risker detta innebär för en hållbar utveckling i bred mening är någonting som behöver studeras och diskuteras mycket mer.

Jag tror att ett budskap till oss inom forskningen är att vi inte bara ska skapa effektivare system utan också fundera över konsekvenserna av dessa. Vilka är förutsättningarna för att dessa ska bidra till et mer hållbart samhälle och när motverkar de utvecklingen? Forskare och forskningsfinansiärer behöver också ta initiativ till att skapa forskning om digitaliseringens effekter för en hållbar utveckling. Ofta genomförs sådan forskning sektorsvis, men digitaliseringen medför förändringar som gör att vi inte kan forska inom de vanliga stuprören. Bredare grepp behövs.

Veckans länk: Det finns fler bloggar!

Veckan lästips: Bygg bort otryggheten med feministisk stadsplanering.