månadsarkiv: oktober 2017

Siffrorna bakom berättelserna #metoo

Berättelserna kopplat till #metoo är överväldigande. De ger intrycket att var och varannan kvinna har drabbats av sexuellt våld och sexuella trakasserier. Statistiken visar också just det – att det är var och varannan kvinna.

Rätten till fysisk säkerhet och kroppslig integritet är ett grundläggande behov. Bland de globala hållbarhetsmålen finns delmålen:
* Avskaffa alla former av våld mot alla kvinnor och flickor i det offentliga och privata rummet, inklusive människohandel, sexu­ellt utnyttjande och andra typer av exploatering.
* Avsevärt minska alla for­mer av våld och dödligt våld över­allt.

I SCB: s uppföljning av målen för Sverige kan man läsa att 54 procent av alla kvinnor utsatts för sexuellt våld inklusive sexuella trakasserier före 18 års ålder. Hur många det är efter 18 års ålder framgår inte, men det lär ju innebära att det totalt sett är betydligt mer än 50 procent av alla kvinnor.

Man kan också läsa att 3 procent av alla kvinnor var utsatta för sexualbrott under 2015. Vidare att ca 2 procent av alla kvinnor var utsatta för fysiskt våld (inklusive sexuellt våld) av en person i en nära relation under 2012.

Berättelserna under rubriken #metoo ger beskrivningar av statistiken. Det är märkligt och helt oacceptabelt att samhället låter dessa brott fortsätta år efter år. Det kan inte längre vara OK att tysta ner händelser. När det händer på arbetsplatser och i skolan måste ansvariga chefer agera. ”Det vet man ju hur det är på den arbetsplatsen” är en replik som använts för länge.

Veckan tips: Vill du ha info om aktuell forskning och viktiga möten? Prenumerera på nyhetsbrevet från KTH Sustainability Office. Klicka här.

Placera ett barn på jorden

När president Kennedy 1961 lanserade det så kallade Apollo-programmet var målsättningen att placera en man på månen och på ett säkert sätt få hem honom igen. Någon klok person föreslog att vi som forskningsvision istället skulle kunna placera ett barn på jorden och att det barnet, oavsett var det landar, ska kunna se fram emot ett bra liv. Ett liv utan rädsla för svält och våld. Ett liv där barnet får utbildning, tillgång till hälsovård, kärlek och frihet att utveckla sina förmågor.

Det är en vacker vision och man kan fundera på vad som krävs för att det ska kunna uppfyllas. Vad är det för teknik som behöver utvecklas och hur behöver samhällen organiseras för att det ska uppnås inom de gränser naturen ger?

De globala hållbarhetsmålen beskriver mycket av denna vision, men också mycket av det som behövs för att den ska uppnås. Det behövs fungerande livsmedelsproduktion, tillgång till vatten, infrastruktur, hållbara produktionsmetoder, rättsliga institutioner, fungerande ekosystem osv.

I dagarna fyller KTH:s campus 100 år. Det är ett vackert campus som både bär med sig traditioner inbyggda i de gamla byggnaderna, men också nya hus, och miljöer, som pekar framåt.

Den föreläsningsserie som avslutas samma dag som denna blogg postas beskriver verksamhet på KTH idag. Den kommer att finnas kvar på nätet men också att sparas i en tidskapsel som kan öppnas om 100 år, när campus fyller 200 år. Vad kommer de att tänka då?

I Agenda 2030 som innehåller de globala hållbarhetsmålen och som är beslutad av världens alla regeringar, konstateras att ”Vi kan vara den första generation som lyck­as utrota fattigdom, precis som vi kan vara den sista som har en möjlighet att rädda planeten.” Om 100 år har de facit, vad kommer de att tänka? Tog vi vara på våra möjligheter?

Visionen om ett barn på jorden skulle kunna hjälpa samhället att prioritera olika satsningar. Vad behöver de barn som föds nu, och vad behöver göras för de barn som föds om hundra år, när vårt campus fyller 200?

Veckans tips: Kolla in alla fantastiska föreläsningar på Campus 100 år.

 

 

 

 

Klimatet kan inte vänta

 

Liksom många andra tittade jag på delar av partiledardebatten på TV i söndags. Det är ett märkligt format, men några intressanta saker framkom i avsnittet om klimat och miljö. Alla är överens om att utsläppen av växthusgaser måste minska. Och de närmast tävlade om vem som kunde sänka mest, snabbast och bäst. Det är ett väldigt bra och starkt besked. Det innebär att det finns förutsättningar att agera långsiktigt och kraftfullt. Det klimatramverk som nästan alla partier är överens om innebär också att Sverige ska arbeta systematiskt med mål, åtgärder och uppföljningar.

Varför går det ändå så långsamt och trögt att sänka utsläppen? Kanske beror det på att man underskattat storleken på uppgiften och att det behöver ske nu. Det mål som nästan alla världens länder har åtagit sig genom Paris-avtalet innebär i praktiken att alla fossila bränslen ska bort till ungefär mitten på detta sekel. Ett annat sätt att formulera det på är att utsläppen ska halveras ungefär vart tionde år. Det innebär 5-10 procent per år, och där är vi inte idag.

Det här innebär att det inte riktigt finns utrymme för att fundera på om man ska välja den ena eller andra åtgärden, för vi behöver i stort sett allt ihop. Vi behöver en blandning av subventioner, skatter, förmåner, förbud och massor av teknikutveckling. Vi kan inte välja en av dessa saker och tro att det räcker.

Jag tror också att man överskattar folks motstånd. Det är klart att om man föreslår en ny skatt eller avgift kommer det att möta motstånd från lobbygrupper. Det gjorde rökförbudet på krogen och trängselskatterna också. Men när människor ser fördelarna och att nackdelarna inte är så stora som de ibland målas upp, så kan många åtgärder få en bred acceptans.

Kanske underskattar vi också tiden för att ny teknik ska slå igenom på bred front. Vi kan varje vecka läsa om nya tekniska lösningar som kanske finns om några år eller decennier. På vissa områden går teknikutveckling snabbt, men på andra tar det lång tid innan ny teknik används brett. När man bygger fabriker, flygplan, hus och lastbilar, så är det för att de ska användas ett tag. Det tar därför lång tid innan ny teknik inom dessa (och många andra områden) slår igenom för hela sektorn. Förändringar behöver göras i tid – och redan nu.

Veckans tips: Nästa vecka är det föreläsningsmaraton på KTH och nätet. Det är ett fantastiskt program! Läs mer.

KTH får ett gott betyg inom utbildning för hållbar utveckling

 

Nu har integrering av hållbar utveckling i högre utbildning utvärderats för första gången. Resultatet är bra för KTH men nationellt en besvikelse.

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har på regeringens uppdrag utvärderat hur universitet och högskolor arbetar med hållbar utveckling inom utbildningen. Till sin hjälp har man haft en bedömargrupp med tio representanter från olika lärosäten. Jag var själv ordförande i bedömargruppen och ingick därmed inte i diskussionerna och bedömningen av KTH.

Egentligen är det totala resultat av utvärderingen ganska bedrövligt. Bara en fjärdedel av lärosätena får det högre betyget av de två som UKÄ delade ut (”Lärosätet har en väl utvecklad process för arbetet med hållbar utveckling inom utbildningen”). Resten fick omdömet ”Lärosätets process för arbetet med hållbar utveckling inom utbildningen är i behov av utveckling”.

De kriterier som flest högskolor hade problem med är ganska grundläggande saker: Har man övergripande målsättningar, följer man upp de målsättningar man har och arbetar man med kompetensutveckling av personal inom dessa områden? Egentligen borde det inte vara så svårt att fixa detta, men ändå misslyckas mer än hälften av Sveriges lärosäten. Det handlar naturligtvis till stor del om ledningen. Om man från högskolornas ledning inte markerar att detta är viktiga frågor, då är det svårt att få saker att hända.

Det handlar också om styrning från regeringen. Det är bra att man bett UKÄ att göra denna utvärdering. Nu är det viktigt att man inte bara säger Jaha och lägger utredningen på hyllan, utan också följer upp med åtgärder. Det kan bland annat handla om principer för resurstilldelning och ändringar i Högskoleförordningen.

För KTH:s del var resultatet positivt. Vi fick det högre omdömet och det kan vi vara glada och stolta över. Det är resultatet av ett engagerat arbete från en lång rad lärare och forskare som undervisar och arbetar som program-, grundutbildnings- och forskarutbildningsansvariga liksom personal inom verksamhetsstödet som drivit frågorna och stöttat. Det beror också på att ledningen genom förre och nuvarande rektor har markerat betydelsen av området och fattat de nödvändiga besluten liksom styrelsens engagemang.

UKÄ:s omdöme visar att vi på KTH är på rätt väg. Vi har processer på plats och nu ska vi fortsätta att fylla det med innehåll. Målsättningen är att hållbar utveckling ska vara integrerat i alla utbildningsprogram på alla nivåer. Där är vi inte ännu, men vi tar hela tiden steg framåt.

Veckans tips: KTH Sustainability Research Day den 16/11. Anmäl dig här.