Avfallet ökar

Ny statistik från Avfall Sverige, kommunernas branschorganisation för avfallshantering, visar att mängden hushållsavfall ökar. Det är på tvärs med målsättningar inom både Sverige och EU och visar hur långt bort vi är från en cirkulär ekonomi.

Hushållsavfallet är dock bara en liten del av den totala mängden avfall. Totalt i Sverige uppkommer närmare 170 miljoner ton avfall, alltså drygt 15 ton per person och år. Den största mängden är gruvavfall (cirka 140 miljoner ton). Hushållsavfallet är knappt 5 miljoner ton (eller 473 kg per person och år) och resterande (knappt 25 miljoner ton) är avfall från industrier, bygg och rivningsavfall med mera.

Av hushållsavfallet går ungefär hälften till förbränning och cirka en tredjedel till materialåtervinning. Väldigt lite av hushållsavfallet går till deponering.

Utsläppen av växthusgaser från avfallssektorn har utvecklats på lite olika sätt. Deponering av lätt nedbrytbart avfall leder till utsläpp av metan som är en växthusgas. De utsläppen har minskat kraftigt från cirka 3,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 1990 till cirka 1 miljon ton år 2016. Samtidigt har utsläppen från avfallsförbränning ökat nästan lika mycket (från ungefär ett halvt ton år 1990 till knappt 2,5 ton år 2016. Det är framför allt förbränning av plastavfall som leder till dessa utsläpp.

Det är intressant att notera att idag är utsläppen av koldioxid från el och värmeproduktion från avfall större än utsläppen från fossila bränslen. Det är någonting som flera städer nu märker när man gör upp planer för att bli koldioxidneutrala. I fokus står då ofta utsläpp från trafiken, men om man blickar lite framåt så märker man att avfallsförbränning (för de kommuner som har det) är en källa till utsläpp och att det i dagsläget finns få planer på att minska dessa. Men även dessa utsläpp behöver komma ner till noll när Sverige ska bli koldioxidneutralt och det är viktigt att de processerna startar i tid.

För att minska utsläppen från avfallsförbränning behöver förbränning av plast minska. Det kan ske genom ökad återvinning, att man börjar tillåta deponering/lagring av plast (deponering av svårnedbrytbar plast ger låga utsläpp av växthusgaser) eller att samhället minskar användningen av plast. Ytterligare ett alternativ är att utveckla infångning och lagring av koldioxid från förbränningen. Kanske behövs alla strategierna.

Veckans tips: Prenumerera på nyhetsbrev från KTH Sustainability Office. Vi behöver ditt aktiva godkännande för att kunna skicka ut det. Klicka här.