Förorenaren betalar… eller inte?

En av de mest grundläggande principerna för miljöpolitiken är att den som släpper ut föroreningar också ska betala för de skador som de orsakar. I Sverige har vi ett antal miljöskatter eller avgifter som speglar detta, till exempel på koldioxid, svavel och kväveoxider.

En miljöskatt leder till att utsläppen minskar, eftersom den som betalar får en anledning att minska sina utsläpp. Det leder också till att staten får in pengar som kan användas till samhällsnyttiga aktiviteter, till exempel att ge hälsovård för att lindra de skador som utsläppen orsakade. Det fungerar också som ett sätt att driva fram ny teknik som är mindre miljöpåverkande och därmed billigare än den traditionella tekniken. Man kan också se det ur ett slags rättviseperspektiv. Om man förorenar luft och vatten, och får tillstånd för det, så ska man åtminstone betala för sig.

Hur fungerar det då i praktiken? Sådär, är väl ett sätt att sammanfatta situationen. Även om det finns skatter och avgifter på många ämnen, så är det många som inte alls berörs. Några exempel är utsläpp av partiklar och hormonstörande ämnen. I vissa fall har man skatter på vissa utsläppskällor, men inte andra. Ett exempel är att vi genom koldioxidskatt har utsläpp på vissa ämnen som bidrar till växthuseffekten, men inte andra som till exempel på metan från livsmedelsproduktion. Ett tredje skäl är att även när man betalar en skatt så är den ofta för låg. Till exempel är den svenska koldioxidskatten antagligen för låg för att täcka de skador som klimatförändringar kan orsaka. En fjärde situation är att man ibland ger olika typer av skattelättnader för vissa typer av industrier.

Det kan finnas goda skäl för skattelättnader och andra undantag. Ett skäl kan vara att samhället vill skydda konkurrensutsatt industri. Då blir det ytterst ett politisk avgörande hur man ska balansera de olika sakerna som man vill uppnå, minskade utsläpp och en stark exportindustri. Kanske hade det inte heller varit möjligt att införa en skatt om man inte samtidigt hade infört olika typer av undantag. Och eftersom det ofta kan vara bättre med en skatt med undantag än ingen skatt alls, kan det ändå vara en bra lösning med olika typer av undantag. Men i längden behöver alla förorenare betala för sina utsläpp om man ska kunna få en kostnadseffektiv miljöpolitik.

Veckans tips: KTH Sustainability Research Day den 28/11 har i år som tema partnerskap och samverkan för hållbar utveckling. Anmäl er här.