In English further down.
Håller idén? Fråga verkstan!
Verkstan på Maskinteknik är innovationens hjärta och stöttar både forskning och utbildning. Här har det under åren jobbat personer som tjänar som en brygga mellan teori och praktik.
Under min egen studietid så hade jag en väldig respekt för de som då ansvarade för MMKs verkstad. Dessa personer skapade en verklighetsförankring till de studentprojekt vi jobbade med. De är det sista steget i en lång produktutvecklingskedja, den slutliga verifieringen på att idén håller. En av mina första intryck av verkstaden var när jag lämnade in ritningar till en slags växel som jag hade konstruerat i ett projekt. Den som då ansvarade för verkstan tog emot ritningen och sa ”hur tänkte du att vi skulle tillverka det här då? Borra fyrkantiga hål?”.
Förra veckan tackade vi av Tomas Ö som ansvarat för Maskintekniks verkstad de senaste tio åren men som nu går i pension efter totalt 48 år på KTH. Tomas har byggt riggar till forskningsexperiment och prototyper till studentprojekt.
Tomas pratar idag om att ersätta labbar med simuleringar, vi jobbar mer och mer med studier av fenomen och mindre av verifiering och validering. Det är inte alltid det är så viktigt längre att ta det sista steget från ritning till produkt, från idé och koncept till fysisk modell.
När Tomas nu går i pension tänker jag att det kanske är detta sista steg som är kärnan i att vara en teknisk högskola. Om vi inte klarar av att ta det sista steget i en produktutveckling, att verifiera en produkt, att ta fram en fysisk prototyp, att realisera en idé, då tycker jag inte att vi är värda att kalla oss en teknisk högskola. Kanske en teoretisk högskola. Skillnaden mellan dessa kan ligga i begreppet ingenjörskonst (tänk Vetenskap och Konst). Idag tänker också idag på den lärargärning som Tomas och hans företrädare har haft på KTH under dessa år – och alla andra studenter som liksom jag försökt borra fyrkantiga hål.
/Martin Edin Grimheden, prefekt vid Institutionen för maskinkonstruktion
Is the idea feasible? Ask the workshop!
The workshop at Machine Design is the heart of innovation and supports both research and education. Over the years, people who have worked here serve as a bridge between theory and practice. During my own time as a student, I had a lot of respect for those who were responsible for the workshop at Machine Design at the time. They made the student projects we worked on more real. These people serve as the last step in a long product development chain, the final verification that the idea holds. One of my first impressions of the workshop was when I submitted drawings for some kind of gear that I had designed in a project. The person who was responsible for the workshop received the drawing and said: “So, how do you expect us to do this? Drill square holes? ”.
Last week we celebrated Tomas Östberg’s last day at work. He’s been responsible for Machine Design’s workshop for the past ten years and is now retiring after a total of 48 years at KTH. Tomas has built rigs for research experiments and prototypes for student projects.
Nowadays Tomas talks about replacing labs with simulations, we work more and more with studies of phenomena and less of verification and validation. It is not always as important to take the leap from drawing to a product, from idea and concept to a physical model.
When Tomas now retires, I think that perhaps this is the last step that is the core of being a technical university. If we are not able to take the last step in a product development chain, to verify a product, to develop a physical prototype, to realize an idea, then I’m, not sure we are worth calling ourselves a technical university. Maybe a theoretical university. The difference between these may lie in the concept of engineering (think Science and Art). And today I also think of the teaching efforts done by Tomas and his colleagues have done at KTH during these years – and all the other students who like me tried to drill square holes.
/Martin Edin Grimheden, Head of the Department of Machine Design