Min väg till KTH

Vi går tillbaka i tiden till när jag gick i högstadiet och min vision av min framtid pendlade mellan stuteriägare och programledare. Favoritämnet i skolan var NO där vi fick löda ihop batterier med små motorer. Min klass fick en dag besök av en person från KTH som berättade om deras utbildningar, och försökte så gott som det gick att förklara vad en ingenjör var. Personen visade tre kända alumner (Krister Fuglesang, Dolph Lundgren och den tredje minns jag ej) och jag bestämde mig där och då att jag skulle gå på KTH. För där kunde ens drömmar uppfyllas oavsett vilka de var!

Jag valde naturvetenskap med inriktning medicin på gymnasiet. Lektionerna blev märkbart tuffare. Jag som hade varit duktig i matematik i högstadiet behövde lägga ner mer tid än mina klasskompisar för att klara kurserna. Favoritämnet byttes ut mot Retorik och klasskompisarna började fråga vad man hade för plan efter studenten. ”Det är långt kvar” var mitt svar i oktober av årskurs 3. Jag hade sedan länge skrotat mina planer på ingenjörsyrket, eftersom jag trodde inte jag skulle platsa där. Jag var ju betydligt bättre på att prata inför folk än att räkna fysik. Minns fortfarande den radioaktiva rensteken som fanns på det nationella provet i fysik.

Inför SACO-mässan hade jag ingen plan, utan jag följde efter mina ambitiösa kompisar. Jag tyckte att KTH verkade stort, läskigt och pretentiöst. Ett litet intresse inom mig fanns för att utbilda mig till marinbiolog, men efter att ha ställt frågor till de universitet som erbjöd den utbildningen sjönk mitt hopp om den karriären. Tydligen var det svårt att få jobb, och att forska om vithajar var i princip omöjligt. Jag plockade iallafall på mig alla gratisprylar och utbildningskataloger jag kunde komma över.

På mitt rum staplade jag katalogerna och tog fram anteckningsblock och penna. Jag visste inte vart jag skulle börja och valde därför att köra på uteslutningsmetoden. Varje katalog luslästes och jag strök de utbildningar jag inte fann intressanta. De som blev kvar hamnade i mitt anteckningsblock med namn, universitet, längd, antal högskolepoäng, stad och vad för jobb man kunde få. Gemensamt för utbildningarna var att de var tekniska, antingen rena ingenjörsutbildningar eller inom spelutveckling. Jag hade baserat uteslutningen på vad jag tyckte lät roligt när jag läste om utbildningarna. En väldigt bra taktik!

Sju personer på denna bild pluggar nu på KTH! Kan ni hitta mig?

Under vintern började en tanke forma sig i mitt huvud om att jag borde ta upp den lilla programmering jag hade gjort på fritiden i mellanstadiet. Enligt mina efterforskningar växte IT-branschen och tydligen hade nästa vartenda företag en IT-avdelning. Jag ville absolut inte fortsätt på medicinspåret för det tog för lång tid innan jag kunde se resultat av det jag gjorde. Att odla bakterier tog mycket längre tid än att koda en hemsida.

Mina klasskompisar var målmedvetna och majoriteten ville studera till ingenjör. När de skulle besöka KTH på Öppet Hus under våren hakade jag på. Jag möttes av en kommentar ”vad ska du in på KTH och göra?” från en kompis, vilket fick all min oro av att inte platsa att bubbla upp till ytan igen. Men denna gång sporrade det mig och jag var fast besluten av att jag skulle bevisa att jag kunde komma in på KTH och klara av studierna!

Fyra av oss i bilden studerar nu till ingenjörer!

Efter Öppet Hus började jag undersöka de få utbildningarna jag hade kvar i mitt anteckningsblock. Jag tittade på vilka kurser som ingick, fördelningen mellan matte/fysik/teknik/valfria kurser, vilka masterprogram som var kopplade och framför allt vad för jobb som man kunde få. Två utbildningar klarade sig igenom min filtrering: Civilingenjör Medieteknik och Civilingenjör Informationsteknik. Nu återstod det enbart att välja vilken jag skulle sätta högst upp på listan. Jag tog kontakt med studenter från de två programmen via fråga en student och studentbloggarna. Mina frågor var allt ifrån vad man kunde få för olika jobb, vilka kurser ingick, hur var det att plugga på de olika campusen och vad för mat åt de under luncherna.

Med svaren från studenterna beslutade jag mig att välja Informationsteknik. Och jag är idag otroligt glad att jag valde den utbildningen!