Att hoppa av universitetet

Vi var i Grekland när jag fick beskedet. Jag hade kommit in! Jag hade blivit antagen till juristprogrammet på Uppsala Universitet.

Jag har aldrig vetat ”vad jag skulle bli när jag blev stor”. I gymnasiet läse jag ett samhällsvetenskapligt program bland annat eftersom det gav många möjligheter till vidare studier. Jag var säker på att det skulle komma till mig under de där tre åren, jag  skulle komma på vad jag ville göra. Det gjorde jag inte.

Så här såg jag ut under mitt tredje år i gymnasiet

Studenten var en känslomässig storm. Det kändes stort igenom gymnasiet men samtidigt var jag läskigt att inte veta vad som väntade. Jag kände mig inte redo att börja plugga på universitetet med sökt ändå några utbildningar. Jag sökte både för att får prova på processen men även som ett alternativ till något att göra på hösten.

Under semester i Grekland kom beskedet att jag hade kommit in på juristprogrammet i Uppsala. Mina föräldrar tyckte att det var en bra idé att studera vidare direkt och jag hade inte ännu kommit på några andra alternativ, så på hösten flyttade jag till Uppsala för att börja plugga till jurist. Jag fixade bostad, köpte kurslitteratur, introducerades till nationslivet och gick på föreläsningar.

Semester i Grekland

Med tiden växte insikten som jag fått redan under studenten, jag var inte redo för universitetsstudier. Jag hade kämpat väldigt mycket i gymnasiet för att få bra betyg och var nu alldeles för skoltrött för att fortsätta studera. Det där med att inte avsluta något som man påbörjat fanns dock inte i min värld. Vad gör man då?

Det tid att erkänna att jag faktiskt inte klarade av att fortsätta. Jag hade inga andra planer men jag kunde ändå inte fortsätta. I början kändes det som ett väldigt stort misslyckande och det tog emot att gå till studievägledaren och be om att få avsluta studierna.  Jag grät hela vägen hem efter att ha skrivit på alla papper som bekräftade att jag faktiskt hade hoppat av mina studier.

Efter lite om och men blev det alltså KTH istället

Det här kanske inte låter som så mycket men det är bland det modigaste jag har gjort. Det kändes modigt för att jag vågade gå helt på känsla. Det kändes modigt för att jag tvingades ut i det jag inte visste någonting om. Det kändes modigt för att jag behövde acceptera att det är okej att misslyckas.

Nu efter tre års studier på civilingenjörsprogrammet vet jag att mitt avhopp inte alls var ett misslyckande utan ett väldigt bra beslut. Jag fick tid att tänka efter, bestämma mig för vad jag faktiskt ville göra och hitta studiemotivationen igen. Det jag tar med mig (och jag vet att det här är så cheesy) är att det är viktigaste som finns är att känna efter och lyssna på sig själv.

//Malin

This entry was posted in Övrigt.

En reaktion på “Att hoppa av universitetet

  1. Nicke

    jag visste inte vad jag ville och läste därför till civilekonom Handelshögskolan. jag tog den examen och det sög fett. nu är jag 1 tenta från examen KTH data och det är där jag hör hemma. lärdomen är väl att ägna sig åt sina intressen…

Kommentarer inaktiverade.