En konstig känsla

Just nu exjobbar jag. Jag sitter på Spotifys högkontor som ni läsare vet om och har en plats vid alla andra i teamet för att utföra mina arbetsuppgifter på, vid datorn.

I morse fick jag en rätt konstig känsla. Jag sitter framför datorn här, precis som jag har gjort hela mitt liv, innan skolan jag gick på hade en dator, och under tiden skolan hade en dator för att ge mig möjligheten att kunna lära mig nya saker med datorn.

Jag har gått universitetet i fem år för att förstå grunden av datorer och datalogi, informationsprocesser och har lyckats få ett tänk och en kritisk syn som jag aldrig skulle byta för någonting annat.

Men i slutändan sitter jag framför datorn, kollar upp information och använder mig av mina nuvarande kunskaper för att lära mig nytt – precis som jag gjorde när jag var yngre och skapade webbsidor (webdev @p10-16 japp)

Visst, under denna tid så kunde jag pattern matcha rätt bra och kände igen vad saker var till för bara på att titta på dess struktur, men nu förstår jag designprinciperna bakom dem och kan manipulera det mesta, i vilket programmeringsspråk som helst, och istället för att tänka är det så? så tänker jag det är nog såhär.

 

Betygen inne!

Äntligen! Fick in mina betyg för Deep Learning och Avancerad Maskininlärning förra veckan och är så sjuuukt glad över det! Nu har jag officiellt endast flervariabelanalys och internets protokoll och principer kvar för att ta examen och bli klar med skolan en gång för alla!

What! Klar? Yup, det känns riktigt konstigt. Har gått i skolan hela livet och snart är det dags att göra annat med sin tid. Men det är fortfarande några månader kvar tills dess och alternativ finns på borden så det är en hel del att tänka över.