Resan har nått sitt slut

Idag presenterade vi äntligen vårt kandidatexamens arbete och fick lite mer feedback på rapporten så att vi kan fixa till de detaljer som kan förbättras ännu mer inför den slutgiltiga inlämningen 6:e juni.

bild tagen av: Sepideh Paknejad

Jag tänkte att nu är det ett bra tillfälle att knyta ihop två säckar. För idag så blev vi klara med kexet och idag är också sista dagen där jag har rollen som bloggare för KTH.

Därför så vill jag börja med att tacka KTH för att jag fått möjligheten att testa på hur det är att vara bloggare samt att de var villiga att ge mig det förtroendet. Sen vill jag också tacka Sara Gunningberg som varit min handledare, väldigt trevligt att få jobba med Sara eftersom hon alltid var snabb med att svara på alla mina frågor och hjälpte alltid till med att komma med förslag på inlägg när min egna fantasi inte var tillräcklig.

Jag lämnar er med en av mina favorit quotes som summerar den röda tråden som finns i alla mina inlägg:

 

Hastighet VS Accelaration

Har tänkt en del på senare tid om vad som verkligen gör människor så att människor känner sig nöjda med sig själva och sin omgivning. Nu tänker jag främst på människor i väst eftersom vi har det så bra ställt att vi inte behöver oroa oss för att bli mätta för dagen och har tank över huvudet. Ändå är det vi som står för majoriteten av personer med depression och andra som uttrycker att de känner någon form av tomhet. Jag tror att det beror på idén att eftersom vi har det så bekvämt så bör vi vara glada konstant och om man inte är glad hela tiden så är det något som inte stämmer. Jag hävdar då att man inte kan vara glad om man inte kontinuerligt ser till att utvecklas. För att utvecklas är väldigt svårt och ofta smärtsamt och det är endast i kontrast med någon form av lidande som man kan känna glädje.

Så för mig är idén om att ha glädje som ett mål lite som att vilja känna av en hög hastighet utan att uppleva accelerationen. För om man tänker sig hur hög hastighet man har när man sitter i ett flygplan så bör man ju känna någon form av spänning ändå, just för att man sitter i en metallcylinder som rör sig så fruktansvärt fort igenom luften. Men som vi alla vet så finns det ju inte mycket som är tråkigare än att sitta i ett flygplan för man känner inte av att man rör sig så snabbt, det finns i princip ingen acceleration. Jämför nu känslan med att sitta i ett flygplan och att åka pulka ner för en liten backe. Man kommer inte upp i närheten av samma hastigheter men känslan är 100x bättre just för att man känner av accelerationen.

Poängen med metaforen ovan är att försöka förklara hur jag ser på det här problemet med att försöka vara nöjd med sitt liv. Det känns som att alla människor känner av detta och just därför så skapar folk drama eller så sitter de och skapar problem ur ingenting som vilken fotbollspelare som är bäst etc. Just därför är jag så nöjd med mitt val av utbildning för som ingenjör kommer man få lösa verkliga problem hela tiden och då får man känna av den här accelerationen som jag har skrivit om, man får kämpa ordentligt sen får man sin belöning och så fortsätter det. Såhär är det iallafall för mig, om jag inte får känna att jag blir utmanad kontinuerligt så blir jag rastlös och känner direkt att jag inte är lika glad, börjar ifrågasätta vad det är jag gör med mitt liv egentligen osv.

Så om någon känner att saker och ting inte känns helt okej, så rekommenderar jag starkt att man istället för att ta den enklaste vägen igenom sin vardag tar den som är jobbigast eftersom det är där det finns potential för meningsfull utveckling.

”The wound is the place where light enters you” – Rumi

Vädret senaste veckan

Det har ju inte varit lätt att sitta inne och skriva på sin uppsats den senaste veckan med tanke på hur galet bra väder det har varit. Men det måste ju göras, samtidigt som man nästan måste gå ut också för att vi är ju inte bortskämde med såhär bra väder i Sverige. Hur löser man detta då?

Det som gjort att jag lyckats hinna med att båda skriva på uppsatsen, även om det inte har varit lika mycket som jag skulle önskat, och vara ute och njuta av solen har varit något som min pappa sa för länge sedan. Det han sa var att varje gång man gör ett schema för sin egna vecka/dag så måste man se till så att det är en dag som man vill ha. Med andra ord så kan man inte vara orealistisk i sin planering och tro att man kan sitta inne i 8h och bara skriva, för om man planerar in en sån tråkigt dag så är det nästan givet att man kommer prokastinera.

Så det jag gjorde var att jag planerade in så att jag skrev i ett par timmar innan jag gick ut för dagen och njöt av solen sen jobbade jag ett par timmar till på kvällen när jag kom hem. Även om det tog emot lite mentalt att man inte var så effektiv som man kan vara eller bör vara så var det ändå okej för ett litet steg i rätt riktning är fortfarande bättre än inget steg alls! 😀

Paniken har lagt sig något äntligen!

De senaste veckorna har jag och min kompis som jag skriver kexet(kandidatuppsatsen) med jobbat sjukt intensivt och effektivt så vi är nu i princip klara med allt kodande som behövde göras för att få svar på vår forskningsfråga. Med andra ord så är den roliga biten helt klar, där man fick koda och lära sig nya saker. Nu är det enda som är kvar att få ner allt vi har gjort i en vetenskaplig rapport, dvs att skriva själva uppsatsen som bedöms.

Jag har inga större problem med att skriva vad jag har gjort men det som är så jobbigt är ju att man för varje stycke hela tiden måste referera till annan litteratur i fältet så att andra kan kontrollera det man säger osv. Alltså jag förstår ju varför man måste göra detta men det blir ju så jobbigt att faktiskt skriva då.

Så det är väl det jag sitter och håller på med i det här fina vädret. Det känns säkert lite extra jobbigt för att det har varit så bra väder hela den här veckan också hahaha 😀

För den aktiva studenten

Det finns många aktiviteter man kan engagera sig i på campus om man nu vill det. Och då menar jag inte bara aktiviteter som går ut på att festa på ett eller annat sätt eller att man är med och driver något super seriöst. Jag själv som gillar att träna ganska mycket har rätt bra koll på de sport relaterade aktiviteterna på campus så jag tänkte tipsa om ett par olika kanaler som kan vara bra att hålla koll på för de som vill vara med i olika turneringar etc.

Först och främst så finns det ju ett gym på campus inuti KTH-hallen där medlemskapet är rimligt prissatt. Om man ändå vill pröva på och träna där innan man binder sig på något sätt så brukar de dela ut gratis träningspass under början av året lite här och där på campus, och om man missar dessa så kan man gå dit och bara be om att få pröva på iallafall.

På data är det så att vi bokar en hall varje lördag klockan 14:00 och kör någon typ av bollsport som fotboll, basket, volleyboll och innebandy. Har varit sjukt kul varje gång jag har varit med iallafall, inte bara lär man känna personer från sin klass som man annars kanske inte hänger med utan man får också lite variation i sin träning.

För de som är tävlingsmänniskor så finns det en organisation på campus som heter Union Sports Association. De anordnar turneringar i alla typer av sporter men även seminarium där de tar in någon atlet som lär ut någon viss sport, har sett att de har haft jiu jutsu träningar t.ex. Utöver detta så håller de också reda på hur mycket varje sektion vinner och lägger till deras poäng för att i slutet av året säga vem som vunnit THSM.