Vem var jag ens innan det här?

En tanke som slår mig allt oftare är ”Vem var jag innan den här upplevelsen?”. Innan exjobbet. Innan CPIMkursen. Innan jag hade dykt för första gången. Innan jag pluggade och jobbade i Singapore. Innan masterprogrammet. Innan min första långa relation. Innan jag hade klarat flervarren.

Vem var jag? Hur var jag? Vad visste jag om något? 

Allt oftare börjar jag tänka tillbaka och fundera över den otroliga inlärningskurvan som jag har haft. Jag möts av en ännu mer intensiv tanke: Vem kommer jag vara efter mitt första år på IKEA? Mitt första år i livet som arbetande, young professional. Vad kommer jag titta tillbaka på och skratta över?

Precis som att jag var nervös inför att åka till Singapore, så är jag nervös inför flytten till Helsingborg. Men jag visste att efter Singapore skulle jag ju komma tillbaka till trygga KTH, där jag alltid har en trygg tillvaro så länge jag presterar. Nu möts jag av en ny värld som är okänd för mig. Jag vet inte vad som förväntas av mig eller vad som krävs för att jag ska prestera bra. Jag vet inte hur det är att flytta till en mindre stad. Och det är skrämmande!

Men jag har förtroende för att om jag bara håller huvudet kallt, gör min grej och ler mycket, så kommer det lösa sig. Om 1, 2, 5, 10 och 50 år så kommer jag titta tillbaka och tänka: vem var jag ens innan jag kunde allt som jag kan nu?

Till alla er som är nervösa inför er start på KTH eller annat läroverk till hösten: jag är också nervös!

2 reaktion på “Vem var jag ens innan det här?

  1. Alex

    Hej! Har läst din blogg nu ett tag då jag pluggar på KTH och tycker det har varit spännande att läsa om din resa. Jag undrar om du någonsin tvivlat på ditt program under tiden du pluggat och tänkt att du borde byta program eller inriktning och hur du i så fall agerade, eller om du varit bombsäker på dina val som student hela tiden?

  2. Rebecca Ahlstrand Inläggsförfattare

    Hejsan Alex! Vad kul att du läser min blogg 🙂

    Jag har tvivlat flera gånger på mitt val av program! I stunder under 2an och 3an brukade jag säga att ”om jag fått välja om idag hade jag valt något närmre fordon eller industriell ekonomi direkt”. Men när jag tagit mig igenom de första tre åren och kom till masterprogrammet i industriell ekonomi så var jag dels jätteglad över att äntligen plugga det, men också väldigt tacksam för den kompetensen som jag fick under ITprogrammet. Den kompetensen har hjälpt mig att bli väldigt praktisk och realistisk inom just ITfrågor, i jämförelse med mina klasskompisar som kom från andra program och istället kunde ge bra insikt i dom ämnena.

    Jag tror att det är vanligt att tvivla på vad man har valt. Ibland kan det nog också vara helt fel och då tycker jag att man ska våga byta! Det känner jag flera som har gjort. Men andra gånger kan det vara värt att ta sig igenom en bachelor och sedan välja något helt nytt till mastern. Oavsett om det gör dig till en civilingenjör eller inte. För övrigt en titel som är värdelös utanför Sveriges gränser, där fokus istället är på bachelor- respektive masterprogram.

    Jag var även väldigt säker på att jag ville bli managementkonsult ett tag. Det bara skrek i hela kroppen att det var det jag skulle göra. Sedan en dag kändes det bara dåligt och gav mig ångest och panikkänslor, och jag kunde inte föreställa mig lycklig med det livet. Så jag strök alla dom företagen från min jobbsökarlista innan jag ens skickat in något. Det tog emot att tänka om, för det ligger mycket stolthet i mina beslut om karriären. Men det var värt det för istället hittade jag (7 månader senare) jobbet på IKEA som är som gjort för mig.

    Eller det är vad jag tror just nu iallafall. Men det kan ju komma att ändras, och jag tror att ett moget beslut då är att faktiskt lyssna på sin inre röst och arbeta utefter den. Det är en hårfin balans mellan att ”stå ut en stund till” och att vara ignorant mellan sig själv. Precis som att det är mellan att ge upp för fort eller att erkänna när det bara inte är värt investeringen.

    Jag hoppas att det hjälper! Skriv gärna om du har fler frågor 🙂

Kommentarer inaktiverade.