Källkritik blir allt viktigare

Fake news, eller falska nyheter på svenska, kan beskrivas som en elektronisk pandemi. Många är exemplen, och du möter dem nästan varje dag om du använder internet.

Hittills har de varit begränsade till exempelvis bleka manipulerade skärmdumpar om ihopljugna Twitter-inlägg från kända politiker eller journalister, men tekniska landvinningar öppnar för fler ”möjligheter”.

Som de här teknikerna som The Washington Post döpt till ”verktygen som kan användas för att skapa morgondagens falska nyheter”. Det vill säga teknik som i realtid kan förvanska vad människor säger i bild och ljud.

Gabriel Skantze, som är universitetslektor på KTH.

Sätt verktygen i händerna på människor med till exempel en rasistisk agenda och de kommer använda den, är min första tanke. Då behöver dessa personer inte längre dåligt photoshopade skärmdumpar som snabbt kan granskas och skjutas ner som de lögner dessa bilder är.

Teknikerna som presenteras av The Washington Post kommer från ett flertal olika forskargrupper, verksamma vid bland annat Münchens tekniska universitet (Visual Computing
Lab) och Skolkovo Institute of Science and Technology (Skoltech) i Ryssland. Men kunnandet finns överallt, även på KTH.

Här jobbar till exempel Hedvig Kjellström, Gabriel Skantze med flera med så väl artificiell intelligens, ansiktsigenkänning och visuell presentation som har det gemensamt att de spelar en stor roll för hur tekniken ovan fungerar. I KTH-forskarnas fall är dock syftet bland annat demensforskning och pedagogisk kommunikation.

Jag skickar ett mejl till Gabriel Skantze, som är universitetslektor på KTH, och undrar hur han ser på de tekniska landvinningarna.

– Det görs mycket sådant nu, har sett många exempel. Tekniken är definitivt mogen för de som vill använda den. Frågan är väl vad som händer med bevisvärdet hos till exempel bilder och ljudmaterial när man så lätt kan manipulera detta, säger Gabriel Skantze.

Universitetets visualiseringslabb VIC med föreståndaren Björn Thuresson i spetsen jobbar med visualiseringsteknik, också med stark koppling till ämnet.

Jag ber även Björn reflektera lite.

– Det är synnerligen intressant att det är så pass enkelt att nå ett övertygande resultat. ”Sanna” källor blir mer och mer problematiska. På Reddit har de sedan en tid tillbaka ”fake history” som utgår ifrån att knyta felaktig metadata till bilder eller filmer. Till slut blir förekomsten så stor att de felaktiga beskrivningarna potentiellt prioriteras högre än de korrekta. Det ansluter till problemet med fel tillskrivna citat, enklare bildmanipulation etcetera. Med den här tekniken kan vi skapa än mer trovärdiga artefakter som blir helt felaktiga referenser och – när det blir riktigt knäppt – i realtid ändra en utsaga. Det är en hel hög med Black Mirror-avsnitt som nu börjar bli verklighet.

Mm. Alla och envar kan konstatera vilka risker och möjligheter som ovan omskrivna tekniker erbjuder. Förvisso ett extremt exempel, men det skulle förmodligen gå att kapa en tv-utsändning och se till att den amerikanska presidenten förklarar krig på mot Nordkorea. Eller bara fejka för arbetsgivaren att du ligger i sjuksängen hemma med feber när du i själva verket befinner dig på en strand i Mexiko och lapar sol. Ja, den dag Facebook eller Iphone utvecklat en liknande app för mobilen.

Helt klart är att teknik och etik i allt större usträckning behöver stötas och blötas. Kanske är det just därför som Storbritannien i deras höstbudget 2017 offentliggjorde en satsning på AI och etik med 450 doktorander. Något som KTH-professorn Jan Gulliksen berättade för mig häromdagen då vi pratade om en pressinbjudan till ett AI-seminarium om just etik och moral på KTH som han är moderator för.

Stadsodling hetare än hetast

När naturen befinner sig runt husknuten, bokstavligen talat.

Alla snackar om det. Stadsodling förstås, eller hydroponisk odling som fenomenet också kallas med lite finare ord.

ICA testar till exempel Urban Oasis, ett initiativ signerat ett gäng studenter från KTH och som går ut på att odla grönsaker i ett gammalt garage i Liljeholmen.

IKEA vill förstås inte vara sämre, och säljer den utrustningen (men också fröer) som behövs. Möbelföretaget har också en ingående förklaring hur detta ska skötas på deras webbplats.

Det är alltså inte särskilt konstigt att KTH:s egen expert på området, Annika Carlsson-Kanyama, precis varit med i Klotet (ett av Sverige Radios vetenskapsprogram) och pratat om ämnet. Hon är forskare på avdelningen för strategiska hållbarhetsstudier vid KTH, och har full koll på stadsodling, särskilt när det kommer till miljöaspekten.

Själv ser jag fram emot en stad som åtminstone delvis liknar Annas och Looves visioner.

Årets musikfestival arrangeras på KTH

Vårt motto är som bekant ”Vetenskap och konst” och har egentligen inget att göra med just konst (i form av exempelvis musik och teater). Men utgår vi ifrån att så är fallet så passar de tre ordet alldeles ypperligt också som etikett på Music Tech Festival som äger rum på KTH mellan den sjunde till den nionde september i år.

Ett gränslöst arrangemang att verkligen se fram emot.

Så vad är Music Tech Festival då? Jo, en ambulerande och interaktiv musikidéfestival för alla, kort och gott.

När det står klart att den elfte upplagan kommer att äga rum på ett av Europas ledande tekniska universitet är det också ganska tydligt att Music Tech Festival inte låter sig beskrivas särskilt enkelt. Egentligen. Gott så. Ju snävare ramar, desto mer begränsat resultat. Oftast.

Syftet med festivalen är dock glasklart. Att genom nyfikenhet, lek och experimenterande utforska tal, teknik, musik, ljus och rörelse. Och sedan skapa saker ur detta. Upplevelser, till exempel.

Festivalen är en interaktiv mötesplats för en rad yrkeskategorier och människor. Hackare, forskare, näringslivet, musiker, journalister, politiker och konstnärer är några exempel.

Ett program för den sjunde till den nionde september återstår att offentliggöra, men tidigare år har festivalen huserat allt från hackathon (även för barn), till experimenthörnor och konserter. I städer som Berlin, Ljubljana, Paris, London, Boston och Wellington. Ta en titt på Music Tech Festivals webbplats och förundras.

Men… Ett sätt att definiera vad Music Tech Festival är och innebär, är att välja ut några av alla de personer, företag och organisationer som tidigare medverkat. En helt igenom stabil och diger lista.

Här är några namn: Martyn Ware från The Human League / Heaven 17, skivbolaget Warp, musiktjänsterna Mixcloud, Last.fm, Spotify, Soundcloud och Shazam, medier som BBC och Wired, musikerna i och bakom 808 State, Imogen Heap, The London Symphony Orchestra, skådespelaren Stephen Fry, bolagen EMI, RCA Records, MTV, Microsoft och Cisco, instutitioner som EU-kommissionen, Fraunhofer Society, MIT Media Lab, Royal College of Art, stencoola företag vid namn Ableton, Native Instruments, Izotope, FXpansion, RS Components, RjDj, Ninja Tune, MusicBrainz, Reactable…

Puh! Och detta är bara toppen av ett isberg.

Ytterligare en frän detalj är att media inte bara bevakat festivalen tidigare år, de har till och med varit med och skapat. Som BBC:s LJ Rich som varit med som aktiv deltagare.

Under det decennium jag jobbat på KTH har det varit få arrangemang som nått upp till Music Tech Festivals ambitionsnivå. Det ska bli riktigt kul att se (och uppleva!) denna tillställning. Kommer de medverkande att skapa musik av blockkedjor? Eller låta mänskliga känslor tolkas av AI för att bli till musik?

PS. Liten önskelista inför 2018 över deltagande företag och personer: Aphex Twin, Boston Dynamics, SoundHound, Black Madonna, James Cameron, Propellerhead, Nvidia, Björk, Tesla, Residents, Robyn och Suzanne Ciani. Och… 😀 DS.

Privatimporten: Vem tar ansvar för miljön?

100 000 till 150 000 paket. Så många försändelser kommer till Sverige varje dag, främst från Kina, enligt Postnord. På ett år har antalet försändelser ökat med 65 procent. Enligt en film Postnord producerat för sin Facebooksida är bilden tydlig: ”Det som lockar är billiga priser, närmast oändligt utbud och mer eller mindre udda produkter”.

Enligt Naturskyddsföreningen har vi strängare lagstiftning inom EU än resten av världen vilket gör att produkter som är tillverkade i medlemsländerna nästan alltid innehåller mindre farliga tillsatsämnen.

Hur ska man då se på privatimporten från länder i Asien som på senare tid växt till sig rejält? Hur påverkar denna import vår miljö?

Göran Finnveden.

– Det är en väldigt relevant fråga, säger Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys samt vicerektor för hållbar utveckling på KTH.

Enligt honom är det Kemikalieinspektionen som jobbar med kemikaliefrågor och som hanterar de lagar och regler som rör importörer. På tillsynsmyndighetens webbplats står det att ”Om du importerar varor behöver du veta vad produkterna innehåller och om de för med sig några risker. Du ska kunna informera konsumenter och andra användare”.

Som exempel på varor nämner Kemikalieinspektionen leksaker, kläder och hemelektronik. Varor kan innehålla mjukgörare och vara målade med färg. Vissa typer av varor, till exempel leksaker, är strängt reglerade och omfattas av många olika regler.

– Om importören är en privatperson har vederbörande med stor sannolikhet inte koll på lagstiftningen. Som privatkonsument har du små möjligheter att ha koll på varors ursprung och innehåll, säger Göran Finnveden.

På frågan om detta kanske borde undersökas närmare svarar Göran Finnveden ”Ja”.

– Sedan kommer vi till den sociala biten. Vilka arbetsförhållandet råder vid tillverkningen? Inte alla, men vissa importörer har själva tagit på sig uppgiften att även granska detta.

Sedan finns ytterligare en fråga som saknar svar. ”Hur stor är egentligen privatimporten idag”? Kan den tänkas vara ännu större än de cirka 150 000 kinesiska paket som Postnord säger sig hantera dagligen?

Tänkvärt. Liksom det faktum hur bra det är för miljön att dela upp varor i tusentals olika paket istället för frakta dem i en enda större container.

Maraton i speltillverkning på KTH

Jag gissar att man kommer att kunna ta på den intensiva stämningen till helgen. Då samlas nämligen mer än 30 000 människor för att tillsammans utveckla datorspel.

Fenomenet kallas för Global Game Jam, och är en form av hackaton för just spelutveckling. Under två dygn med start fredag den 26 januari ska det skapas för glatta livet, så även på KTH i universitetets visualiseringscenter (VIC) lokaler.

Arrangemanget som skett årligen sedan 2009, är uppdelat över hela världen i så kallade sajter. Det är en sådan nod som alltså kommer att finnas på KTH och där deltagarna kommer att vara kreativa i 48 timmar.

Bland de spel som utvecklats genom åren har en hel del släppts till så väl PC, Playstation, Nintendo WII och Xbox. En av de större succéerna är Starwhal som utvecklades under Global Game Jam 2013 och som spelats online på internet miljontals gånger.

För att demonstrera Global Game Jams tillväxt kan nämnas att arrangemanget 2009 hölls på 53 platser med 1 650 utvecklare som skapade 370 spel. Sex år senare, år 2015, kördes Global Game Jams på 518 olika platser med över 28 000 utvecklare som skapade 5 438 spel.

Hur många deltagare som kommer medverka 2018, samt hur många spel som kommer tas fram, är ännu oklart (förstås). Men fett kommer det att bli! Precis som Björn Thuresson, föreståndare för KTH:s visualiseringscentrum, andas i sitt peppiga tipsmejl som han skickade till mig häromdagen. 🙂