KTH forskar om molekylära maskiner

För att bevisa sina teser har forskarna bland annat skapat en nanometer stor bil. Bild: Johan Jarnestad/KVA
För att bevisa sina teser har forskarna bland annat skapat en nanometer stor bil. Bild: Johan Jarnestad/KVA

Under förra veckan var det så äntligen dags för årets viktigaste händelse för alla oss som på något sätt arbetar i vetenskapens tjänst: Tillkännagivandena av årets Nobelpris.

Efter en klurig öppning med de något komplicerade processerna autofagi (medicin) och topologiska fasövergångar (fysik) landade så kemipriset på en betydligt enklare begriplighetsnivå för den oinsatte.

De tre forskarna Jean-Pierre Sauvage från franska Université de Strasbourg, J. Fraser Stoddart från Northwestern University i USA och Bernard L. Feringa från Rijksuniversiteit Groningen i Nederländerna fick kemipriset för den forskning som lagt grunden till utvecklingen av molekylsmå maskiner.

Dessa maskiner så små att de i framtiden skulle kunna skickas in i människokroppen för att utföra arbeten. Som exempel nämndes canceruppsökande nanorobotar som söker upp tumörer eller som transportörer av läkemedel i blodomloppet. Eller en kombo?! En av pristagarna, Bernard L. Feringa, berättade även att molekylära maskiner i en framtid skulle kunna användas som komponent i material för att få dessa att anpassa sig efter sin omgivning.

Den exakta innebörden av sådana material skulle kunna användas till (Harry Potters osynlighetsmantel?) återstår att se (eller inte…).

Det coola i sammanhanget är dock att vi på KTH håller på med forskning runt molekylära maskiner. Olof Ramström, ledamot i Nobelkommitten och professor i supramolekylärkemi på KTH, är nämligen ansvarig för en forskargrupp som arbetar med inom just detta område.

Stort! Och smått. Samtidigt…