Detta är feministisk stadsplanering

Feministisk stadsplanering är ett viktigt forskningsområde med – som jag personligen bedömer det – viss risk att bli missförstått.

Så kan vi inte ha det.

Jag bollade över några frågor till KTH-forskaren Meike Schalk (meike.schalk@arch.kth.se) som jobbar med och forskar om ämnet som sådant. Dels i syfte att lära mig mer, dels för att sprida kunskapen vidare.

Berätta kort om ämnet ”Feministisk stadsplanering”. Vad innebär detta?

– Det finns olika föreställningar om vad feministisk stadsplanering kan eller skall vara beroende på vem du frågar. Det kan handla om social rättvisa och mångfald knuten till krav på omfattande strukturella förändringar i samhället. Eller bara fokusera på mer jämställdhet i det samhälle som vi idag lever i.

I till exempel media diskuteras mest kvinnors och mäns olika upplevelser och beteenden i det offentliga rummet; feministisk stadsplanering syftar här på att skapar rum i vilka alla kan vistas på samma villkor. Hur som helst tycker jag att ”feministisk stadsplanering” går bortom begäret av jämställdhet och ska ifrågasätta underliggande värderingar, strukturer, kulturer, etc. som reproducerar ett ojämnt samhällssystem.

Feministisk snöröjning diskuterades flitigt på sociala medier för någon månad sedan när den så kallade snökanonen drabbade bland annat Stockholm. På vilket sätt ingår denna typ av snöröjning i feministisk stadsplanering?

– Idén med ”feministisk snöröjning” var lysande: att förskjuta fokus från den mansdominerade biltrafikens behov till behovet av kollektivtrafikens deltagare, mest kvinnor, barn och äldre. Att snöröjningen inte fungerade överhuvudtaget under de kaotiska dagarna betyder inte att de nya rutinerna inte kunde bidra till ett mer rättvis sätt att tar hand om den offentliga miljön. Kanske begreppet ”rättvis snöröjning” vore mer träffande?!

Varför är denna typ av stadsplanering viktig?

– Jag tycker att vi mer än någonsin behöver en stadsplanering som är kritisk och social inriktat, särskilt i tider som dessa då klyftorna mellan olika grupper i samhället växer och många känner sig bortglömda. Det är stadens och stadsplaneringens ansvar, genom rättvis och deltagande byggpolitik, att se till att stadsrum och bostäder skapas som är tillgängliga för alla.

Berätta om din egen forskning inom ämnesområdet! Vad arbetar du med just nu?

– Min forskning om arkitektur och urbana frågor kombinerar kritisk utredning om hållbarhetfrågor från ett feministiskt teoretisk perspektiv, frågor om demokrati och deltagande i stadsplanering och konstnärlig forskning. På arkitekturskolan genomförde vi precis en stor internationell konferens med 200 deltagare, AHRA-konferensen Architecture and Feminisms: Ecologies, Economies, Technologies.

Just nu redigerar jag ett temanummer av tidskriften Architecture Culture tillsammans med min kollega Karin Reisinger. I detta nummer kommer många av konferensbidragenatt publiceras.

Jag redigerar också en bok som ges ut under våren 2017 som bär titeln ”Feminist Futures of Spatial Practices: Materialisms, Activisms, Dialogues, Pedagogies, Projections”. Denna bok har jag jobbat med under flera år tillsammans med konstnären Thérèse Kristiansson och designern Ramia Mazé. Här samlas nya texter från praktiker såväl som teoretiker inom många olika fält som diskuterar möjligheten för stadens förändring.

Vidare arbetar jag också med forskarna Helena Mattsson och Sara Brolund de Carvalho i föreningen Aktion Arkiv som handlar om deltagande historieskrivning.

På vilket sätt kommer ditt forskningsområde att påverka städerna framöver?

– Det är svårt att säga. Stadsplanering från ett feministiskt perspektiv ifrågasätter dominanta värderingar och strukturer. Den kan bidra med alternativa synvinklar och kunskap som har potential att förändra vår endimensionella planeringspraktik mot mer rättvisa och demokratiska strukturer.

Det måste så klart också finnas en politisk vilja att pröva nya vägar inom stadsplaneringen och en stark och statlig finansierat stadsbyggnadskontor som motor i den processen. Ett tät samarbete mellan politik, planering och civilsamhället blir avgörande i den stora utmaningen att utvecklar städer som kan erbjuda hög livskvalité för samtliga sina medborgare.