månadsarkiv: januari 2017

Händig affärsidé

För cirka tre sedan kunde uppstartsbolaget Gleechi (tidigare Virtual Grasp) – som bland annat drivs av KTH-forskarna Dan Song och Kai Hübner – glädjas över en hel del uppmärksamhet. De fick bland annat ta emot pris för sin affärsidé då den hade internationell tillväxtpotential, och motiveringen löd:

Virtuell Grasp är på väg in på en mycket lovande marknad som trots sin ungdom redan är enorm. Kombinationen av datorspel och mänsklig fysisk aktivitet tar fasta på vår önskan att inte bara interagera med spelet via tangentbordet eller joysticken utan med våra bara händer. Vi hoppas och tror att Virtual Grasps internationella team i Stockholm nu tar med sig Sveriges stolta IT-tradition inom robotik in i datorspelbranschen och lyckas bygga ett framgångsrikt internationellt företag.

Jag skrev några rader om företaget och deras innovation då, år 2013. Att bolaget utvecklat nästa generations datorgränssnitt. Ja, idag använder de flesta tangentbord, mus eller handkontroll för att interagera med datorn, men genom Gleechis teknik går det istället att använda händerna direkt och greppa saker i den 3D-värld som skapats av datorn.

Så här ser tekniken ut ”in action”.

Sedan 2013 har det hänt en del. Företaget har vuxit och anställt, och förrförra året fick de ta emot utmärkelsen ”Årets Superstartup 2015” (utdelad av tidningen Veckans Affärer) som förutom äran också innebar ett kassatillskott på 250 000 kronor.

Det ska tilläggas att mjukvaran – som fortfarande heter Virtual Grasp – har utvecklats av forskare inom robotik på KTH. Iden bakom tekniken är att det är svårt att animera händer så att de ser realistiska ut. Detta innebär i sin tur att man i många spel och animerade filmer väljer att undvika dessa kroppsdelar i bild. Om man trots allt skulle försöka med animering av händer måste man endera använda dyr utrystning som ändå har begränsningar eller lägga mycket tid och energi på en tidskrävande och klurig arbetsinsats.

Gleechi har löst det här problemet genom en förutsägande och anpassningsbar algoritm. Företaget har en mjukvara som automatiserar animeringsprocessen helt och hållet. Nu kan den som så önskar animera händer som kan interagera med och hantera virtuella objekt precis som vederbörande vill, i alla typer av spel, filmer och virtuella miljöer.

Här kan du läsa mer om tekniken, och här hittar du företagets webbplats.

Så tänker KTH-professorn runt Trump och miljön

USA har fått sin nya president. Vad kan det att få för konsekvenser för USA? Europa? Sverige? Resten av världen?

Jag kontaktade Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys och vicerektor för hållbar utveckling på KTH, för att höra hur han tänker och resonerar runt framtiden.

Redan under de första arbetsdagarna utfärdade USA:s nya president Donald Trump så kallade dekret som påverkar miljön. Bland dem återfinns beslut om att två kontroversiella oljeledningar ska byggas – Keystone XL och Dakota Access – ledningar som varit föremål för omfattande protester. Vad kan detta att få för betydelse för miljöarbetet på mikro- och makronivå?

– Det är naturligtvis inte bra. På lokal nivå finns det en massa potentiella problem med markintrång, risker för läckage och så vidare. På makronivå så behövs det mindre olja och inte mer. Men det är också mer komplicerat. Om USA vill vara självförsörjande på olja och gas så leder det antagligen till sänkta världsmarknadspriser vilket i sin tur leder till både positiva och negativa effekter. Sänkta priser leder ju till ökad användning och det är inte bra.

Men det är också positivt för det blir då mindre lönsamt att investera i ny produktion i till exempel känsliga områden som Arktis. Det kan på sikt leda till minskad produktion, och också större prisfluktuationer. Sänkta världsmarknadspriser kan också innebära ökad global politisk instabilitet eftersom många stora länders ekonomier är så beroende av oljan.

Göran Finnveden, professor på KTH.

Sedan finns det också ett signalvärde. Parisavtalet innebär i praktiken att man kommit överens om att avveckla fossila bränslen. Då är det konstigt att samtidigt investera i fossila bränslen. Eftersom priserna på förnybar energi fortsätter att sjunka, och kommande regeringar kan införa nya regleringar, så är det dock inte alls säkert att dessa investeringar i fossil energi blir lönsamma.

Scott Pruitt är president Donald Trumps val till chef över EPA. Scott Pruitt har medgivit att människan påverkar naturen men betraktas samtidigt generellt som en person som förnekar att människan i något större utsträckning bidrar till pågående klimatförändring. Detta genom att bland skriva att ”Science of Climate Change Is ”Far From Settled”” (källa: Twitter/greenpeace.org) trots att 97 procent av världens miljöforskare är överens om att människan bidrar till pågående klimatförändringar. Hur kommer valet av EPA-chef att påverka USA? Världen?

– Rimligen måste det få en negativ påverkan både på USA och världen. Det handlar då inte bara om klimatet. Ett exempel är att i USA, precis som i Asien och Europa, så dör tusentals människor på grund av dålig luftkvalitet, som i stor utsträckning orsakas av förbränning av fossila bränslen. Man kan väl misstänka att arbetat med att förbättra luftkvalitet också minskar nu. Likaså kan arbetat med att skydda känslig natur minska.

Men det är ju också ett exempel på det kunskapsförakt som tycks genomsyra den nya amerikanska förvaltningen. Det handlar om klimatet men också om andra frågor som vaccinationer, evolutionen och så vidare. Denna negativa syn på vetenskap kan ju på sikt leda till allvarliga effekter om beslut inte tas baserat på kunskap.

Det är dock inte säkert att hela administrationen resonerar på detta sätt. Exempelvis måste den amerikanska militären basera sin planering på fakta. De vet att klimatförändringar pågår och att isarna på Arktis smälter. Det är ju nödvändigt för dem att veta för att kunna sköta sin planering, exempelvis hur man ska köra sina ubåtar med strategiska kärnvapen på. Där kommer det att finnas ett behov av korrekt vetenskapligt baserad information och de kommer antagligen att skaffa sig.

På vilket sätt kommer övriga världens att reagera på det sätt vilket USA nu jobbar med miljöfrågor? Ta efter dem då landet är en av världens största ekonomier?

– Det är svårt att säga. Det är klart att det spelar roll vad som händer i USA. Samtidigt kan övriga världen också tänka att klimatförändringar är en verklighet. Världen måste avveckla fossila bränslen och ställa om energi- och transportsystem. Om USA väljer att under en begränsad tid göra andra val, så är det ett hack på kurvan, men kanske inte mer. Priserna på förnybar energi kommer att fortsätta att minska. Efterfrågan på dieselbilar och andra produkter som bygger på fossila bränslen kommer att sjunka. Detta är processer som pågår ändå.

Så en lite mer filosofisk fråga: Kan egoism och protektionism gå hand i hand med ett aktivt miljöarbete där vi tar hand om vår omvärld och ser till att människor på avstånd från oss både i tid och rum inte far illa? I så fall hur?

Arktis.

– Miljöförändringar sker på en samhällsnivå och behöver lösas på samhällsnivå. Om då några väljer att ställa sig utanför detta så leder det till problem. Men det paradoxala är då att det gör att det blir sämre även för de som väljer att ställa sig utanför. Även de är ju beroende av fungerande ekosystem, luft att andas och så vidare. Kortsiktig egoism kan på det sättet leda till en långsiktigt sämre lösning, även för den kortsiktige egoisten. Det är det som kallas ”fångens dilemma”.

Lösningen på detta är att skapa spelregler som gör att kortsiktig och långsiktig egoism så att säga går hand i hand. Det är därför samhället inför skatter, bidrag, regler och bedriver informationskampanjer. På så sätt ska även den kortsiktige egoisten agera så att det blir långsiktigt bra.

Detta gäller dock inte bara miljöfrågor utan även andra områden där samhället inför lagar och regler och tar ut skatter. Vi har till exempel ett gemensamt försvar som bekostas av skatter. Om det var baserat helt på frivilliga insatser så skulle antagligen försvaret vara betydligt mindre. Det är också därför vi har lagar om skolplikt och finansierar skolan med skattemedel. Det är för inga barn av kortsiktiga egoistiska skäl ska arbeta istället för att gå i skolan och för att alla ska få en grundläggande utbildning vilket är bra för individen men också för samhället.

Professor gör allvar av leken

Här är en skön robot man kan bygga av Lego Mindstorms

Se där, se där. Universitetet i Cambridge ska tillsätta en professorstjänst i lek. Anledningen är att lärosätet genom forskning hoppas kunna klargöra sambanden mellan just lek och inlärning.

Bakgrunden är att Cambridge nyligen har startat ett center för just forskning kring lek inom utbildning, utveckling och inlärning. Den nya professorstjänsten kommer att leda centrets forskning, som har som ambition att ge konkret fakta kring lekens betydelse.

Anna Vignoles, professor vid Cambridge, säger till tidningen The Guardian att ”Det finns de som hävdar att lek förbättrar inlärning, eller att det är bra för barns välbefinnande. Det kan stämma, men det finns förvånansvärt lite forskning och fakta på området”.

Nu ska de alltså ta reda på mer om detta.

Den här nyheten får mig att tänka på att KTH var tidigt ute på området. Redan 2002 startade vi ett internationellt forskningscentrum för leksaksforskning, ett initiativ som drevs i samverkan med Lärarhögskolan, Riksbankens Jubileumsfond och Stockholms stad under namnet Sitrec.

Sitrec, som tyvärr lagts i malpåse, jobbade med lek, lärande, utveckling och hobbyverksamhet inom alla åldrar. Utifrån det perspektivet skulle leksaken bli intressant som produkt i ett innovations- och tillväxtperspektiv. Inriktningen på forskningen hade sin bas i pedagogiken, med breddat perspektiv mot avancerad teknik, produktutveckling och design.

Ett samarbete med leksaksindustrin var också tänkt att etableras, en industri som 2002 årligen omsatte dryga 700 miljarder kronor.

Forskning om leksaker knyter för övrigt även an till vetenskapliga discipliner som medicin, humaniora och samhällsvetenskap. Därför är det inga konstigheter att leksaker och Lego på olika sätt återfinns i universitetsvärlden. På KTH ges till exempel kursen ”Informationsteknik och ingenjörsmetodik” (6 hp) och där ingår Lego Mindstorms i utbildningen.

Plötsligt blir jag svårt sugen på att vidareutbilda mig…

Så räknar man människor i en folksamling

Stefan Carlsson, professor i datavetenskap på KTH. Foto: Peter Ardell.

För en stund sedan ringde det en reporter från en av våra större nyhetskanaler i Sverige. Hon undrade hur det såg ut teknikfronten när det kommer till att kontrollera – framför allt räkna – antalet människor i en folkmassa.

Jag sade, efter en kortare stunds eftertanke, att jag inte känner till att någon sådan forskning bedrivs på just KTH. Efter ytterligare några sekunders fnulande insåg jag att jag nyligen skrivit en artikel om teknik för trädräkning i syfte att avgöra värdet på en skog. Skillnaden mellan att räkna träd och människor är inte enorm, Så jag bad om att få återkomma inom rimlig tid (cirka en timme)…

Därefter gnuggades geniknölarna ordentligt medelst kaffe och kaka, och… Pang! På KTH jobbar ju en professor vid namn Stefan Carlsson som är en fena på så väl artificiell intelligens och datorseende. Bingo.

Stefan Carlsson berättar att folkräkningar av den här typen, till exempel vid utomhuskonserter eller demonstrationer, främst handlar om maskininlärning. Att man enkelt kan förklara tekniken som att man visar den en bild på en folkmassa bestående av 100 personer, och en bild av 10 000 personer (och så vidare). Efter att tekniken ”sett” ett antal bilder lär den sig att förstå skillnaden mellan olika folkmängder. Att tekniken, oavsett om den är monterad i en drönare eller helikopter, därefter klarar av att räkna antalet personer i en folkmassa.

Lösningen i sig är inte särskilt komplex, menar Stefan Carlsson, samtidigt som han får allt att låta extremt enkelt.

Coolt. Spännande. Och förstås med viss relevans i tider som dessa. Rätt ska vara rätt.

Reducerad miljöbelastning med 80 procent

Att plastpåsar hamnar i naturen (bryts ner under en tidsperiod om 10 till 20 år) är bara ett miljöproblem bland flera. Illustration av Oliver Lüde (källa: National Oceanic and Atmospheric Administration).

Ett område som har med hållbar utveckling att göra, som berör oss alla och där det dessutom händer en hel del just nu är… tada… plastpåsar.

Jag pratar förstås om de här prassliga kassarna som du får på Hemköp, ICA, Teknikmagasinet, Kjell&Co, COOP, H&M och en otal andra butiker när du köper prylar (och som är gjorda av polyeten, ska tilläggas). Hur många har du burit hem genom åren, fyllda med grejer, mat och kläder? 1 000 stycken? Kanske till och med 10 000?

Hur många plastpåsar bär svenskarna tillsammans hem varje dag? Varje år?

Ett stort antal.

KTH-forskaren Jagdeep Singh på avdelningen industriell ekologi vid KTH.

En viss miljöbelastning utgör de, onekligen. På en rad olika sätt. Därför har KTH-forskaren Jagdeep Singh på avdelningen industriell ekologi vid KTH tillsammans med forskare från Nottingham Trent University i Storbritannien studerat om det går att göra något åt användningen och dess påverkan på miljön.

Och visst går det. En pilotstudie som Jagdeep Singh och de andra gjort visar med hjälp av ett pantsystem för plastkassar går det utan vidare att sänka användningen av kassarna med så mycket som 80 procent.

Själva pantsystemet i sig själv fungerar väl så där. Enligt studien lämnas enbart två procent tillbaka. Men som sagt. Det stora flertalet kunder tackar helt enkelt nej till påse när butiksbiträdet berättar om merkostnaden om två kronor per påse samt själva pantsystemet.

Den upplysningen tycks alltså få människor att i mycket stor utsträckningen handla mer hållbart.

För övrigt står Jagdeep Singh tillsammans med Leif Nilsson (ordförande i Svensk Plastindustriförening, SPIF) och civilingenjören Suwar Mert bakom uppstartsföretaget Pantapåsen, ett bolag som jobbar med ett system för just återvinning av använda plastkassar.

Klok företagsidé.