Skatt på självkörande bilar och robotar

Gunnar Karlsson, professor och chef för avdelningen för kommunikationsnät på KTH.

På EU-nivå förekommer just nu en diskussion om det är dags att införa skatt på robotar och automation.

Faktum är att självaste Bill Gates precis förordat detta.

I och med digitaliseringens framfart i samhället är idén tänkvärd.

Ta bara detta med självkörande bilar. Det fjärde vanligaste jobbet bland män idag är lastbilschaffis. Vad händer när de självkörande lastbilarna gör entré på marknaden? Och då har vi inte tagit med två andra vanliga yrken, det vill säga buss- och taxichaufförer, i ekvationen.

Det ekonomiska bortfallet i form av minskade skatteintäkter lär påverka samhället.

I en nyligen publicerad artikel på Computer Swedens webbplats tas detta ämne upp. Det tycks som om åsikterna om skatten går isär. Pontus Braunerhjelm professor i nationalekonomi vid KTH, tror inte på robotbeskattning.

Det gör ej heller Gunnar Karlsson, professor på KTH, som på senare år varit aktiv i debatter runt tv-licenser, robotar och automation och globala nätuniversitet.

– Robotskatt är bara trams. Dels är gränsdragningsproblemen omöjliga, dels omfattar skatten inte den automatisering som görs av tjänster där det inte behövs någon form av robot. Vidare riskerar en robotskatt att bidra till att inte ens de jobb som uppstår för att sköta om robotparken blir kvar i landet.

Gunnar Karlsson berättar att Sverige har ett bra läge för framtiden: välordnat samhälle med bra utbildning, god tillgång till el och ett bra transportnät för tillverkade produkter.

– För tjänster spelar inte ens vårt läge i utkanten av EU någon roll. Med rätt planering kan vi alltså ha gott om arbeten kvar. Men det kräver utbildning och goda förutsättningar regel- och skattemässigt för att verksamheten ska bedrivas här och inte i annat jämförbart land.

Istället för robotskatt slår Gunnar Karlsson ett slag för andra lösningar.

– Det skattebortfall som kan uppstå får i första hand hanteras med digitalisering av offentligfinansierade tjänster. Vi kan radikalt minska de offentliga kostnaderna för att få skatteintäkterna att räcka. Sedan måste vi växla från inkomstskatt till konsumtionsskatter så att vi inte straffar ut arbete. Vidare kan bolagsskatten baseras på vinst per anställd för att ge lättnad åt personalintensiv verksamhet.

Han tillägger att det säker finns fler idéer som går utveckla. Han kan dock konstatera att automatisering och digitalisering innebär stora förändringar för hur välfärdsstaten kommer att finansieras och drivas.

När jag talar med KTH-forskaren Daniel Pargman, som tidigare skrivit debattartiklar och forskningsartiklar om detta, anser han att ämnet är komplext.

– Jag har sett några olika förslag. Beskatta robotar på samma sätt som vi beskattar arbete/inkomst inklusive arbetsgivaravgifter etc. Beskatta kapital istället för arbete – för att få en ny skattebas. Inför medborgarlön så att den potentiella vinsten kan spridas ut. Jag tror att vissa
även har föreslagit lokala valutor, men jag vet inte riktigt hur det skulle fungera.

Daniel Pargman antar att hotet är att vi går mot det två-tredjedelssamhälle som man oroade sig för på 1980-talet. Eller kanske till och med ett en-tredjedelssamhälle.

Hur som helst ska det bli spännande att se hur tekniken kommer att rita om samhället under de närmaste 50 åren. Kanske sitter KTH-forskarna Eva Alfredsson och Mikael Malmaeus inne med en delmängd av svaret på frågan hur vi kommer att leva och verka framöver. Deras forskningsprojekt ”Bortom BNP-tillväxt” skvallrar om det.