KTH-forskarnas bakteriedödande material

Anna Ottenhall, forskarstuderande vid skolan för kemivetenskap vid KTH, visar två provrör med vatten. Ett av dem, det vänstra, innehåller vatten renat av det bakteriedödande materialet.

Josefin Illergård och de andra KTH-forskarna har jobbat med sitt egenutvecklade material i några år nu. Över ett halvt decennium, faktiskt. Första gången jag uppmärksammade deras arbete var 2011 då Josefin Illergård berättade om framtida applikationer som bandage, plåster, förpackningar, olika kläder samt blöjor och bindor.

Luft- och vattenfilter som tänkbara innovationer togs upp redan då. Därefter tog min kollega Katarina Ahlfort upp forskningsarbetet två år senare, och beskrev den utveckling som skett. Också då mot bland annat vattenfilter.

Nu är alltså forskarna där. De har utvecklat ett vattenfilter som till exempelvis kan användas i migrantläger där tillgången till infrastruktur och elektricitet är usel och ibland obefintlig.

Poängerna med filtret är flera än att det kan användas var som helst. Dessa är att vattenfiltret inte sprider silverjoner och triklosan i naturen, två vanliga bakteriedödande ämnen som brukar ingå i olika applikationer som till exempel sportkläder.

Materialet, en kombination av cellulosa från trä och en positivt laddad polymer som drar till sig bakterier som fastnar på materialets yta, bidrar inte heller till antibiotikaresistens och resistenta bakterier.

Gott så!

Här är en film som tämligen snabbt redogör för forskarnas framsteg.