Frustrerad magnetism

Skivorna i en traditionell hårddisk har ett ytskikt som är magnetiskt, precis som gamla rull- och kassettband.

Blir du också omåttligt nyfiken när du stöter på fikonspråk (eller fackspråk som är den mer professionella benämningen). Jag blir det. I alla fall när orden i sig är målande och beskrivande – i detta fall ”frustrerad magnetism” – men där motsatsen förmodligen inte är ”en belåten magnet”.

Frustrerad magnetism har ytterst kortfattat med bland annat ämnesområdet kvantdatorer att göra. Anledningen till att vi för ett tag sedan sökte en doktorand inom fältet är att KTH är verksamt inom forskningsområden där frustrerad magnetism förekommer (se mer nedan). Forskarna Mark Pearce (partikel- & astropartikelfysik) och Patrik Henelius (kondenserade materiens teori) är till exempel två professor med mycket kunskap om just denna form av magnetism.

Här är utdrag ur jobbannonsen som beskriver ”det vetenskapliga missnöjet”:

Frustration, eller oförmåga att tillfredsställa alla växelverkningar, är ett avgörande begrepp inom fenomen som sträcker sig från kärnspaghetti i det inre av stjärnor och proteinveckning inom biovetenskap till strukturen av vanlig is. Detta projekt fokuserar på magnetisk frustration, ett område rikt på exotiska fenomen såsom magnetisk monopolexcitationer, dold ordning och residual grundtillståndsentropi. I synnerhet är målet att undersöka effekterna av att applicera högt tryck på magnetiskt frustrerad material såsom spinn-is samt att utreda hur trycket påverkar materialets inre växelverkningar och tendenser till magnetisk ordning vid låg temperatur.

Ja, du läste rätt. Kärnspaghetti. Fikonspråk är kanske en ganska bra term trots allt. Jag tror bestämt att det är dags för ett mejl till Mark Pearce eller Patrik Henelius för ta reda på var pasta kommer in i bilden. Om det nu inte är enbart liknelsen som är relevant?! Det vill säga att beståndsdelarna i stjärnkärnor är långa och cylinderformade, precis som spaghetti. Och kanske gula då.