Hoppa till innehåll

Reaktion

Get your science together

Teflonpannan svalare än någonsin

Från att ha varit glödhet på 60-talet och fram till idag när teflonpannan inte längre är ett lika centralt redskap i köket har det onekligen förflutit en hel del tid. Märkligt då att denna panna, som varit med i tillverkningen av miljarder och åter miljarder måltider, inte är mera
undersökt.

Jaja. Att teflonpanna är på dekis, det konstateras i Sveriges radios kanal P1 och programmet Loppmarknadsarkeologerna. Detta med hjälp av Eva Malmström, professor i ytbehandlingsteknik på KTH.

Långt ifrån uträknad är den dock, och tillsammans med måltidshistorikern Richard Tellström tecknar Eva Malmström historien om teflonpannan. Från rymdålderns stekkärl och hur teflon upptäcktes av en ren slump, via hur materialet användes bilindustrin (General Motors i USA) och det amerikanska kärnvapenprogrammet, till att hamna bland våra köksredskap.

Här kan du spela programmet direkt:

 

Just teflonpannor, och det faktum att materialet efter ett tag har en tendens att lossna från pannorna, får mig att tänka på en del av den forskning runt toxikologisk riskbedömning som pågått och fortfarande pågår på KTH. På fackspråk heter teflon (detta är ett varumärke) / flourplast det något mer komplexa polytetrafluoretylen (PTFE) och innehåller grundämnena kol och fluor. Vid tillverkning av flourplasten används kemikalien PFOA (perfluorooctanoic acid) som misstänks vara cancerframkallande. PFOA är inte biologiskt nedbrytbart och av miljöskäl bör därför användningen fasas ut. Själva teflonmaterialet innehåller troligen väldigt låga nivåer av PFOA, men vid upphettning över 250 grader, som vid fritering eller om man glömmer en tom stekpanna på spisen, kan materialet förstöras och PTFE-restprodukter avges.

Men… Det finns inga vetenskapliga studier som visar hälsorisker med teflonpannor om de används normalt. Detta har helt enkelt inte undersökts. Detta må vara hänt, men allra mest intressant är att det finns väldigt många andra ämnen i vår absoluta närhet som inte testats vetenskapligt.

Inom detta ämnesområde var ”giftprofessorn” Christina Rudén tidigare verksam. År 2010 kunde hon konstatera att det finns 150 000 olika kemikalier på marknaden i Europa. För 85 procent av dessa kemikalier vet forskare fortfarande väldigt lite om hur de kan påverka vår hälsa. En inte allt för vild gissning är att forskarna inte ännu hunnit tröska igenom alla ämnen och utrett dem grundligt ur ett toxikologisk riskbedömningsperspektiv.

Studier vid KTH har tidigare också visat på betydande brister i EU:s lagstiftning som rör kemikalier i konsumentprodukter.

Ämnen som kan misstänkas vara hälsovådliga bedöms vidare ofta helt olika i olika länder. Det visar en avhandling från en KTH-forskare vid namn Linda Schenk som gått igenom 18 länder och 1 300 ämnen. Bland annat kan ett ämne anses vara cancerframkallande i ett land och endast irriterande i ett annat…

Finns en del var att göra, med andra ord.

Slutligen, för att återgå till Loppmarknadsarkeologerna, vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den lite lätt ovetenskapliga utläggningen ”Byt panna när den ser anfrätt ut, eller är för missfärgad / repig”… 😀

Gissar att pannorna ersätts med nya beroende av var det personliga tröskelvärdet för ”Better safe than sorry” återfinns på skalan.

PS. Den som har koll på sin populärhistoria och har sett tv-serien Breaking Bad (vilken PR-succé för ämnesområdet kemi!) kanske minns PFTE-plastens beständighet. Då, utan att gå in på några vidriga och grisiga detaljer, i kombination med fluorvätesyra. Fluorvätesyra användes för övrigt även i Manhattanprojektet som Eva Malmström nämner i programmet ovan, för att rena uran. Så: säcken hopknuten. DS.