månadsarkiv: september 2017

Framtidens filter flexibla

Att rena luft och vattenflöden från miljöfarliga ämnen har gjorts ett tag. Oftast har filterlösningar emellertid haft en enda uppgift, ett ämne, att rensa bort.

Nu drar forskningsprogrammet Mistra Terraclean igång, ett projektet med finansiering om 60 miljoner kronor. Med i detta är bland annat KTH.

Ulrica Edlund. Foto: Peter Ardell

Syftet är att utforska de porösa materialen nanocellulosa, zeoliter, aktivt kol och upsalite för att använda dessa i smarta filter. Filter som kan anpassa sig efter sin omgivning, det vill säga förändra sig efter förutsättningarna.

Därmed blir filtren dynamiska och kan rena till exempel vätskor eller luft från olika föroreningar beroende av vad som passerar dem vid det aktuella tillfället.

I en intervju i Ny Teknik berättar Ulrica Edlund, professor i polymerteknologi vid KTH och den som leder programmet, att det finns många förbättringsområden med dagens filter. Det stora flertalet filter är statiska och förändrar sig inte om det kommer flöden med en annan koncentration, ett annat tryck eller annat ph-värde. De kräver mycket övervakning.

Vad för typ av filter handlar forskning om då? Kan de rena luften vi andas? Kan de användas för vätskor? Vilken skala, pratar vi reningsverk eller andningsskydd? Vad för typ av gaser kommer filtren förhoppningsvis kunna ta hand om?

Jag skickar ett mejl till Ulrica och ber henne berätta kort om filtren.

– I projektet, som startar nästa vecka, är det utflöden från olika processer som ska renas, alltså inte andningsskydd. Vi kommer att jobba med såväl vätskeflöden som luftutflöden där till exempel kväveoxider (NOx), Svaveloxid (Sox), koldioxid (CO2) och lättflyktiga organiska föreningar (VOC, ”Volatile Organic Compound”).

Ulrica har för övrigt tillsammmans med kollegorna Minna Hakkarainen och Anna Finne Wistrand tidigare varit involverad i annan intressant forskning runt polymera material.

Båt med eldriven jetmotor i Stockholms skärgård

För ett tag sedan kom det ett mejl till presstjänsten på KTH. En liten notis i en branschtidning hade inspirerat en frilansare att ta reda på mer om ett samarbete mellan studenter på KTH och Konstfack.

”Jag läste precis om en satsning på en ny CO2-fri båt som ett av era KTH-projekt har tagit fram i samarbete med Konstfack-studenter. Jag tror projektet går under namnet ”Gone fishing”. De lär ha gjort en båt med eldrivna jetmotorer som kan användas för turistfiske i skärgården. Jag skulle vilja ha med det i en artikel om miljövänligt fiske som jag håller på och skriver.”

När jag läst färdigt Nicolas Jändels mejl kommer jag snart att tänka på artikeln om vattenbilarna jag skrev för några år sedan, också det ett samarbete mellan studenter vid de båda lärosätena.

Ansvarig för det projektet var Anders Rosén, universitetslektor på institutionen för farkost och flyg vid KTH. Å ja, han har förstås även varit involverad i Gone Fishing.

”Förra året körde vi slututställningen på Konstfack, därav mindre exponering här på KTH. Bifogar rapporterna om fiskekoncepten så kan du se om det är något att skriva om. I år kör vi slututställningen här på KTH. Vi hörs om det framöver!”.

Glädjande. Det ska bli inspirerande att se vad årets studenter designar och kommer fram till!

PS. Bifogar pdf-filer som beskriver två av studenterprojekten, Archipelican och redan omskrivna Gone fishing. DS.

 

Gymnasieministerns mor pluggar på KTH

Det är aldrig för sent att utbilda sig. Anna Ekström, gymnasie- och kunskapslyftsminister, twittrade imorse att hennes 82-åriga mamma precis har börjat en programmeringskurs på KTH.

Hur coolt är inte det.

Olle Bälter, lektor i datalogi och docent i människa-datorinteraktion på KTH, förklarar att Annas mamma börjat läsa programmering på distans via Open Learning Initiative (OLI).

År 2016 utvecklade OLI en preparandkurs på nätet i programmering vid Stanforduniversitetet, liknande den som Olle och hans kollegor givit vid KTH allt sedan 2006.

– Stanfords kurs har nu översatts till svenska och ges av KTH. Pilotstudenterna är ett gäng glada pensionärer från SeniorNet Kungsholmen som träffas fysiskt på biblioteket för att ge varandra stöd. Kursstart var igår den 18:e september, berättar Olle Bälter.

Den som vill veta mer vad Olle gör om dagarna, förutom pysslar med distanskurser i programmering, kan läsa dessa artiklar.

PS. Vet inte om jag sagt eller skrivit det tidigare, men det är delvis Olle Bälters förtjänst att jag själv kan programmera. Läste ju hans bok ”Programmeringsteknik med Pascal: programmeringens ädla konst” när jag pluggade Data- och systemvetenskap en gång i tiden. 🙂 DS.

PS2. På fotografiet nedan återfinns Olle (röd skjorta) tillsammans med några av deltagarna. Dessa kommer senare att utbilda andra pensionärer. DS2.

Ta en kurs i etisk hackning

Nu har det startats en kurs i att bryta sig in i it-system. Ja, på ett etiskt sätt alltså. En kurs där den vita hatten ska sättas på skallen snarare än den svarta.

Det är Gabriella Hernqvist, kommunikationsansvarig på skolan för elektro- och systemteknik vid KTH som kommer med tipset. Enligt vad hon kan se så är KTH-kursen den enda i sitt slag i Sverige.

Bakom kursen står Pontus Johnson (professor i industriella informationssystem och huvudansvarig), samt Mathias Ekstedt (professor i industriella informations och styrsystem).

Mathias Ekstedt , professor på KTH.

Enligt professorsduon används etiska eller ”goda” hackare i dag för att hitta säkerhetsluckor i ett företags eller myndighets datornätverk. I kursen som i höst ges på KTH för första gången kommer studenterna lära sig hur detta går till genom att hacka ett labb som efterliknar ett företags it-miljö. Detta i jakten på flaggor som KTH:s lärare placerat ut.

För att utföra angreppet är studenterna fria att använda sin fantasi och verktyg tillgängliga på internet som nätverks- och sårbarhetsskanning, plattformar för utveckling av exploits, fjärrstyrning av datorer och lösenordsknäckning.

Jag slår en signal till Mathias Ekstedt för att ta reda på mer.

– Kursen går bland annat ut på att lära sig olika typer av verktyg och angreppssätt för att aktivt attackera en it-infrastruktur. Den etiska aspekten här är att man gör det med ett gott uppsåt, man attackerar sig själv för att hitta sårbarheter. Detta är också en väletablerad metod att
säkra upp it-system. Själva grundidén är att studenterna får lära sig att tänka som en hacker och därmed bli bättre både på att hitta säkerhetshål och skydda it-system.

Hur vet ni att inte illasinnande människor söker sig till kursen?

– Det vet vi förstås inte, och vi kan förstås inte heller ta ansvar för vad människor gör med sina kunskaper. Så är det med alla ingenjörsämnen. Det går ju till exempel att designa en bil med säkerhetsbrister baserat på kunskaper tillägnade på ett universitet. Som en del av kursen får
studenterna skriva en uppsats om etiska dilemman som finns när det kommer till hackning och vi diskuterar sedan dessa uppsatser på gemensamma seminarier. Kursens namn ger en fingervisning att etiken är viktig i sammanhanget. Och även om vi antagligen inte kan hindra någon som bestämt sig för att göra något dumt så kan vi motverka naivitet bland kommande ingenjörer.

Här kan du läsa mer om kursen.

Snart kan du också bli stadsbonde

I utkanten av Stockholm, i betongrika Liljeholmen, ska tomater och sallad frodas sida vid sida. I januari så väl som under oktober månad. Utan solens hjälp. Hur är det möjligt?

Några KTH-studenter, däribland Ankit Anurag Naik och Albert Payaro, vet. De har nämligen grundat initiativet Urban Oasis.

Urban Oasis idé är att nyttja underjordiska utrymmen i större städer för hydroponiska odlingar. Vi pratar om oanvända garage eller andra liknande lokaler som förvandlas till gigantiska växthus under marknivå.

En av medgrundarna är Anton Chernikov. Han säger att han blev förvånad över hur dyrt det är att köpa grönsaker i Stockholm när han flyttade hit. Priserna är dubblerade i jämförelse med andra europeiska städer som Barcelona och London.

Genom att odla året runt men framför allt lokalt kan priserna sänkas, enligt gänget bakom Urban Oasis. En viktig förtjänst tilldelas förstås miljön då man slipper frakta färska grönsaker från andra länder.

Enligt Anton Chernikov och de andra har enbart lokalen i Liljeholmen kapacitet att odla så mycket som 5 ton grönsaker per dag. Tillräckligt mycket grönsaker för att 25 000 salladshungriga personer ska få sitt lystmäte stillat.

Lokalerna i sig ska inte bara innehålla grönsaksodling, de ska också utgöra en hubb för grönsaksdistributionen. Vidare kommer man att kunna samla in data från odlingarna. Data som sedan kan analyseras i jakten på att ta fram det optimala odlingsklimatet.

Ytterligare en poäng med Urban Oasis är att man som samhällsmedborgare ska kunna vara med och odla inom ramen för Urban Oasis. Det innebär att du och jag kan bli urbana jordbrukare.

Urban Oasis får stöd att KTH Innovation och sitter idag i KTH Innovations förinkubator.

Vill du veta mer, kontakta KTH-studenten Albert Payaro på albert.payaro@gmail.com.