Kategoriarkiv: bostäder

Dags att summera året

Erik Stenberg, lektor vid KTH. Foto: Christer Gummeson.

När vi tittar tillbaka på 2017 kan vi snabbt konstatera att firandet av KTH:s centrala campusområde (100-åringen) spelar en viss roll för sammanfattningen. Ett seminariemaraton där 100 talare höll låda i 50 timmar blev till ett snyggt tvärsnitt av var KTH för närvarande befinner sig.

Här är några höjdpunkter:

  • Erik Stenberg, universitetslektor och forskare vid KTH Arkitekturskolan, går igenom hur bostadssituationen såg, ser och kommer att se ut i framtiden. Problem och möjligheter vädras ut!

  • KTH-forskaren Jonas Anund Vogel, även föreståndare för KTH Live-In Lab, berättar om den forskning om framtidens boende som sker vid universitet.

  • Sveriges ende astronaut Christer Fuglesang behöver väl ingen närmare presentation?! Det här är hans historia – från KTH till rymden och tillbaka.

  • KTH-professorn Nicole Kringos berättar framtidens infrastruktur. Grön asfalt, självläkande vägar och infrastrukturens roll för självkörande bilar – våra vägar blir allt mer komplexa. Och kan utgöra en lysande exportmöjlighet.

Jag återkommer till fler höjdpunkter under föreläsningsfesten i början av 2018. Finns ett antal intressanta filmklipp att dela med sig av.

PS. Det är glädjande att se att det sker allt mer forskning om etik när det kommer till teknik. Särskilt på områden som artificiell intelligens, AI. Anna Felländer intervjuades precis av Svenska Dagbladet och hon berättar bland annat att det finns risk för att historiska fördomar sprids vidare till framtiden när AI studerar vår samtid. DS.

PS2. Först ut för egen del 2018 blir en artikeln om hur spel på ett lekfullt sätt kan användas för hörselträning. Bra start på året med lustfylld teknik i människans tjänst. DS2.

Föreläsningsfest när KTH:s campus fyller jämt

Allt du vill veta om KTH:s forskning och forskare, och väldigt mycket mer därtill, kommer att lyftas under ett seminariemaraton som varar över två dygn. Det är i vecka 42 som KTH firar att det centrala campuset på Östermalm i Stockholm fyller ett sekel, och det med kunskapsspridning i världsklass.

100 år, 100 talare, 50 timmar. Där har du ramarna för föreläsningsfesten som startar klockan 12:00 tisdagen den 17 oktober. Firandet startar dock redan dagen innan, den 16 oktober.

Under seminariemaratonet kommer forskare, professorer, lektorer och alumner från KTH att gjuta liv i spännande berättelser från KTH:s historia, men också nutida och framtida forskning. Varje talare får 20 minuter på sig, sedan är det dags att kliva av scenen för att ge plats åt nästa forskare. Och så håller det på, dygnet runt, fram till torsdagen den 19 oktober klockan 14:00.

Seminariemaratonet riktar sig till alla och är uppdelat i nio olika teman. Dessa är urbanisering, livsvetenskap, rymden, mobilitet, energi, samhällsutveckling, utbildning och lärande, kommunikation samt miljö.

Publiken har många trevliga höjdpunkter att se fram emot. Professorn Hjalmar Brismar kommer att leverera en hyllning till mikroskopet, en kärleksrelation mellan människa och apparat som varat i 400 år. Lektor Sabine Höhlers berättelse om jorden som ett rymdskepp kommer också att vara fängslande. ”Spaceship Earth” är ett sätt att betrakta vårt jordklot som en rymdfärja med ändliga resurser där vi måste ta hand om vår miljö. En analogi som inte minst idag, med potentiella konflikthärdar som till exempel Nordkorea, befinner sig närmare verkligheten än någonsin tidigare.

Dan Zenkert, professor i ämnet lättviktskonstruktioner, håller i ett föredrag om att använda delar av en bilkaross, till exempel fordonstaket, som ett batteri. Man kan både spara vikt och ha plats för mer batterikapacitet. Även forskarna Anna Pernestål Brenden och Peter Georén kommer att hålla ett tal om bilar då de berättar en framtidsvision om hur staden kommer att se ut år 2050. Garanterat tankeväckande och inspirerande. Vägen dit, som rullar via självkörande bilar, kommer också att förklaras.

Universitetslektor Joakim Lilliesköld tar ett annorlunda grepp om utbildning och lärande. Hans berättelse handlar om hur studenter ska förberedas inför framtidens arbetsmarknad genom att lära sig att bygga usla robotar, ”shitty robots”.

Inom ramarna för ämnena robotar, perception, lärande och artificiell intelligens kommer Hedvig Kjellström, professor i datavetenskap, också att röra sig. Hon ska berätta om hur man bygger maskiner som kan tolka ditt och mitt kroppsspråk.

Så där fortsätter det. I femtio timmar. Vill du veta mer om rymdteleskopet som utvecklades i en källare på KTH eller hur det uppkopplade samhället ser ut om 50 år, kom till KTH den 17 oktober.

Förutom seminariemaratonet kommer även en hel del utställningar, labbrundor och annat trevligt att äga rum under vecka 42. Hela programmet återfinns här.

Ja, just det: Stockholmskrögaren Erik Lallerstedt kommer och lagar mat under jubileumsveckan. Hans farfar, som också hette Erik Lallerstedt, var arkitekt och en av de som var med och ritade husen på campusområdet.

För den som vill lära sig mer om KTH:s centrala campus finns det mer att läsa här, här, här och här.

Vad händer om ett svenskt höghus brinner?

Grenfell Tower. Foto: Natalie Oxford.

Igår brann flervåningshuset Grenfell Tower nära Notting Hill i västra London, en otroligt tragisk händelse med många dödsfall.

Jag kommer på mig själv att fundera över hur man kan släcka ett så högt hus dit brandslangarnas vatten aldrig når. Vattenbomba från helikopter eller flygplan? Kanske inte världens bästa idé om elden försvagat husets bärande konstruktion.

Jag skickar ett mejl till en av de byggnadsexperter som jobbar på KTH. Han heter Folke Björk och är professor vid avdelningen byggnadsteknik på lärosätet. Han för ett resonemang som mynnar ut i en tankeväckande slutsats. Vi bygger allt fler höghus i Sverige samtidigt som vi inte har så mycket erfarenhet av just denna typ av hus. Det finns därmed en viss risk för otrevliga överraskningar.

Så här skriver Folke i detalj:

”Jag har sett nyheten och tittat på rörliga bilder. Det hela är naturligtvis förskräckligt och stämmer till eftertanke när det gäller vad som kan hända i höga hus. I byggnormerna finns regler om brandceller och om att byggnader ska utformas så att brandspridning fördröjs. Så är säkert fallet även i Storbritannien. Det viktigaste när det blir brand är att människorna i huset blir undsatta.

När branden ändå sker och får en omfattning av detta slag så har något säkert blivit fel. Vad som är felet kommer säkert en utredning att visa, men det finns anledning att både visa respekt och ödmjukhet inför detta. Stora bränder kan resultera i nya föreskrifter.

För övrigt, att släcka när huset är övertänt är knappast möjligt.

En aspekt på detta är att det efter hand planeras nya höga hus i Sverige. Vi har inte så mycket erfarenhet idag av sådana och löper risk för otrevliga överraskningar.”

Han tillägger i ett mejl lite senare:

”Jag kollade litet på det aktuella huset och på det hus som brann i Melbourne 2014. Det finns många intressanta aspekter och det kan hända att vi har liknande problem i Sverige.”

Vi går mot ljusare tider

Ofta krävs en anpassning av utformningen av byggnader för att maximera dagsljusinsläppet.

Ett forskningsområde på KTH som befinner sig lite i skymundan är det om ljus. Exemplen är många, från professor Fredrik Laurell som vill skapa en levande laser (!) till KTH:s pampiga solkraftslaboratorium som lockat många besökare, till exempel Sveriges statsminister Stefan
Löfven (för att nämna en potentat).

Ett annat upplyst område inom ramen för den ljusforskning som pågår på KTH är det om belysning. Dagsljusexperten tillika KTH-forskaren Bengt Sundborg ska hålla ett föredrag om sitt arbete på konferensen 4th VELUX Academic Forum i Berlin den andra maj.

När jag läser programmet blir jag nyfiken på att ta reda på mer om vad Bengt Sundborg arbetar med. Hans föredrag heter ”To Make the Most of Daylight in Town Planning” – att maxa dagsljuset vid stadsplanering – vilket naturligtvis är relevant i en stad som Stockholm där intresset för skyskrapor är stort just nu.

Bengt Sundborg berättar att hans forskningsarbete visar att det är viktigt att ta tillvara dagsljuset, särskilt som solljus är något av en bristvara i Skandinavien. Detta kan uppnås både genom hur hus utformas och hur de placeras i förhållande till varandra.

Ibland kan emellertid en diagonal placering av samma byggnader räcka långt.

– Underlättar man för solens strålar att nå in i rummen går det att reducera inomhusbelysningens elkonsumtion. Detta förutsätter att husen är designade för detta, och ett exempel på det är hus i olika höjder.

Han tillägger att dagsljus tyvärr inte är en parameter man tar hänsyn till idag vid stadsplanering och husritande, och inte sällan är resultatet det motsatta. Dagsljuset blockeras.

– Kostnaden vid husbyggande blir inte högre om man väljer denna väg att gå i relation till konventionell arkitektur, givet att dagsljuset ju är kostnadsfritt.

Bengt Sundborg flaggar för att den ekonomiska vinsten av minskade elkostnader inte är tillräckligt stor att den ensamt kan avgöra hur ett byggprojekt skall utformas. Samtidigt ska höjd tas för alla andra fördelar som dagsljuset ger, som soliga balkonger samt ljusa vardagsrum och
kök. Samverkar detta med energisparandet blir det intressant att försöka ta tillvara dagsljuset.

Hans avhandling kommer att läggas fram i juni 2019, och fram till dess kommer Bengt Sundborg bland annat att arbeta med att jämföra olika byggnadskonstruktioner, analysera konsekvenserna av olika typer av stadsplanering och studera så kallade mikroklimat.

Just det: Bengt Sundborgs arbete finansieras av Energimyndigheten som är intresserad av energibesparingarna som kan uppnås. De stödjer projektet med 4,1 miljoner kronor under de närmaste tre åren.

Nya bostäder brister i kvalitet

Erik Stenberg, lektor i arkitektur och vice föreståndare för KTH:s centrum för hållbart samhällsbyggande. Foto: Christer Gummeson.

I en artikel i Dagens Nyheter igår berättar Erik Stenberg, lektor i arkitektur och forskare på KTH, att dagens industriella bostadsbyggande håller sämre kvalitet än på 60-talet.

Han forskar i ämnet och menar att dagens byggande är en tickande bomb.

– Miljonprogrammet har hållit i 40–50 år innan det nu behöver renoveras. Bostäder av i dag håller i bästa fall 15–20 år innan det är renoveringsdags, säger Erik Stenberg till DN.

Han efterlyser ett samlat regelverk, och gärna att Boverket återtar den roll staten en gång hade och reglera minimikrav för byggkvalitet.

För det är ingen liten mängd hus som ska byggas i Sverige. 700 000 bostäder de kommande tio åren. Det gör läget akut, säger Erik Stenberg.

I DN-artikeln framgår inte vilka problem som avses, så jag bad Erik göra en lista. Ja, det klassiska journalistknepet för ökad förståelse.

Här kommer den, ett uppradande av möjliga problem i dagens nyproduktion som kan leda till kortare renoveringscykler på 15-25 år:

  1. Lösningar som försvårar tekniskt underhåll. Här återfinns till exempel ingjutna stammar/rör och avancerade ventilationslösningar.
  2. Fuktskador i hus som byggs för snabbt, och enstegstätade fasader är ett exempel.
  3. Hälsoeffekter av för täta/mörka hus som byggs på grund av miljöskäl, så kallade passivhus.
  4. Planlösningar som inte är funktionella eller flexibla/anpassningsbara till ett globaliserat och snabbföränderligt samhälle.
  5. Skador, sprickor och glipor som uppstår redan vid bygge/montering som driver på en ombyggnad innan materiallivslängden är slut.
  6. System som inte leder till utlovad energiprestanda.

Erik Stenberg är för övrigt väldigt aktiv som forskare och har tidigare bland annat listat miljonprogrammets styrkor och svagheter samt kommit fram till att minskad segregation är en viktig del av hållbar stadsutveckling.